Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärkekansler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
substansförlusten. Denna väfnad undergår sedermera
en skrumpning och öfvergår till bindväf och ärret
är färdigt. Ärrskrumpningen vållar många olägenheter.
Särskildt bekanta äro de vanställande ärren
efter brännskador, i hvilka fall ärrskrumpningen
kan hämma rörligheten i en ledgång. För att
undvida ärrskrumpning i huden brukar man täcka det
granulerande såret med hud, tagen från annat
ställe ("transplantation", se d. o.). Ärrbildning
i matstrupen, tarmen och urinröret kan förorsaka
tilltäppning af passagen och i sammanhang därmed
vålla svåra rubbningar. Ärrbildning i ögats
hornhinna ger anledning till ogenomskinliga hvita
fläckar. Jfr Sårläkning.
J. E. J-n.
Ärrtatuering. Se Tatuering.
Ärrväf, med. Se Sårläkning.
Ärtbaggen 1. Ärtsmygen (Bruchus 1. Låna
pisorum L.), zool. Se Fröviflar och pl. l
till art. Landtbrukets skadeinsekter.
Ärtbalja, löt. Se B a l j a.
Ärtbenet, zool. Se Hästen, sp. 177, fig. l : 31.
Ärtbuske, bot. Se Caragana.
Ärtböna, bot., namn på Cajanus indicu$, en
till fam. Leguminosæ, underfam. Papilionatæ, hö-
rande upprat halfbuske med trefingrade blad och
gula, oftast purpurstrimmiga blommor i klasar,
som antagligen härstammar från Afrika och nu
odlas öfverallt i tropiska länder. De ärtstora fröna
användas på samma sätt som våra ärtor. G. L-m.
Ärtemark, socken i Älfsborgs län, Vedbo härad.
17,172 har. 3,717 inv. (1921). Ä. utgör ett
pastorat i Karlstads stift, Norra Dals kontrakt. -
Dialekten i Ä. är behandlad i E. Noreens "Ärte-
marksmålets ljudlära" (1915).
Ärter, trädg. De i trädgårdarna odlade ärt-
sorterna härstamma dels från Pisum arvense,
åkerärten, igenkännlig på färgade blommor,
en purpurviolett fläck på bladstiplerna och fröskalets
mörka, prickiga eller fläckade yta, dels från P.
sativum, gul ärt en, med hvita blommor, helt
gröna blad och gula eller ljusgröna, enfärgade
frön. Ärtsläktet, Pisum, omfattar 6 arter i Medel-
hafsområdet och Yäst-Asien, hör till fam. Legu-
minoso, af d. Papilionatæ, och är n¾ra släkt med
Lathyrus. Trädgårdsärterna, som skördas, innan
fröna mognat, lämpa sig särdeles väl för ett svalt
och fuktigt klimat, hvarför de ofta ge ännu bättre
afkastning i Norrland än i södra Sverige. Man
skiljer mellan sockerärter och sprit-
ärter. De förras fruktvägg är åtminstone på ett
yngre stadium alltigenom af lös byggnad, och man
äter därför hela baljorna ("ärtskidor"), innan
fröna hinna bli för stora. De mogna baljorna
igenkännas därpå, att fruktväggen hopsjunker och
tämligen tätt omsluter hvarje frö. Mest odlade
sorter al sockerärter äro sabelsockerärter
och grå jätte (den senare tillhörande åker-
ärterna). Den inre delen af fruktväggen hos sprit-
ärterna (alla tillhörande gulärten) är seg och
pergamentartad, hvarför endast fröna kunna ätas.
Efter dessas beskaffenhet indelar man spritärterna
i märgärter (märgspritärter) med soc-
kerrika, vid mognandet mer eller mindre kantiga
frön, och vanliga spritärter med mera
mjöliga, stärkelserika, vid mognandet släta och
trinda frön. Märgärterna äro mest välsmakande,
och de vanligaste sorterna bland dem äro stens-
ärten, Witham wonder, Non plus ultra och
Fairbeards nonpareil (småfröig konservärt). Bland
vanliga spritärter odlas Rapid och Dippes maj.
Under namn af petits pois verts utbjudas i han-
deln konserverade gröna ärter i små bleckburkar,
franskt eller svenskt fabrikat. Ryska ärter äro
späda, torkade spritärter. Åkerärter tillagas ofta
som s. k. släpärter. Viktoriaärter äro ska-
lade och polerade gula ärter. Ärter malas äfven
till mjöl, som under Världskriget ej sällan fick
ersätta hvetemjölet i bakelser m. m. Ärternas
hemland är Medelhafsområdet. Gula ärter odla-
des af grekerna och i synnerhet af romarna och
spriddes antagligen af de ariska folken både
till västra Europa och österut till Indien. I de
schweiziska pålbyggnaderna har man påträffat
småkorniga ärter. De gröna ärterna äro af yngre
datum. I Sverige började ärter odlas under
medeltiden och utgöra nu en af våra viktigaste
köksväxter. Om ärternas kemiska sammansätt-
ning se Födoämnen, sp. 338 och 347
-348. Om angolaärter ^ch jordärter
se Voandzeia, om kaffeärter och k i k-
ärter se Cicer, om korallärter se d. o.,
om paternosterärterse d. o., om sparris-
ärter se Lotus. Jfr Fodermedel, Grön-
gödsling och Ärträtter C. G. D. G. L-m.
Ärtfamiljen, bot. SeLeguminosæ.
Ärtholmarna (E r t h o l m e n e). Se Kristi-
a nsö.
Ärtkorf, en sort konserver, som uppfanns af
kocken Grúnberg i Berlin ej långt före fransk-
tyska kriget 1870-71 och nyttjades i storartad
skala till tyska truppernas förplägning under
nämnda krig, sedan staten inrättat en fabrik för
dess tillverkning i Berlin. Ärtkorf (ty. erbswurst)
är sammansatt af tre sorter ärtmjöl (ångkokt,
kondenseradt och dubbelkondenseradt), bästa ox-
fett, från olja befriadt späck samt lök och olika
kryddor till förhöjande af smak och hållbarhet,
allt inpressadt i hylsor af pergamentpapper.
Korfven måste före förtäringen kokas med vatten;
ofta skares den i tärningar och ätes i soppa. Den
är ett välsmakande födoämne, som genom sitt be-
tydligt höga näringsvärde och sin ansenliga håll-
barhet lämpar sig väl äfven för proviantering af
fästningar.
Ärtmalm, geol. Se S j öm alm.
Ärträtter, kokk. (jfr Ärter), äro mycket
använda i det svenska köket och äro på grund af
sin stora kväfvehalt särdeles närande. Därtill
användas både trädgårdsärter och åkerärter, både
gula, gröna och grå, dels i sina baljor ("ski-
dor"), s. k. sockerärter, dels som spritårter,
d. v. s. utkrängda ur baljorna. Ärterna tillredas
utom till birätter eller mellanrätter, äfven som
soppa, puré (fast eller flytande), både späda och
fullmogna, färska och torra eller på annat sätt
konserverade ärter. Äfven lens (lins) kan tillredas
som ärter. Späda trädgårdsärter (fr. petits pois)
äro särdeles läckra. Späda ärter sägas vara till-
redda à Vanglaise (på engelskt sätt), när de
kokta mjuka läggas upp på varmt fat, med stekt
bröd (fr. croútons) rundt omkring. Ä la franpaise
tillsättes ärterna med spansk lök eller gräslök,
grädde, äggula och grönsakssås. À la flamande äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
