Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1217
Ängel-Ängelholm
1218
lära synas påverkade af särskildt den persiska my- l
tologien, utmärkas de dock för en viss helig nyk-
terhet, vida skild från de hedniska fantasterierna,
hvilka däremot den senare judendomen delvis till-
egnade sig. I den kristna konsten ha änglarna
vingar på grund af Es. 6 och Uppb. 14: 6 (jfr
Änglakörer). Men seraferna, som fram-
ställas i Es. 6 flygande med tre par vingar och
omtalas i bibeln endast på detta ställe, äro lika
litet som keruberna "änglar" i vanlig biblisk
mening, och ängeln i Uppb. 14: 6 bör säker-
ligen tänkas flyga utan vingar, d. v. s. sväfva
fram i himlarymden. Den kristna konstens fram-
ställning af änglarna med vingar har intet stöd i
bibeln, utan h vilar på en missuppfattning. Redan
i 2:a årh., då läran om "skyddsänglar" (se ofvan)
blifvit utpräglad, blefvo änglarna föremål för ett
slags kult. I synnerhet var detta fallet med ärke-
ängeln Mikael, till hvilkens ära kyrkor sedermera
byggdes och Mikaelsdagen stiftades. Dock blefvo
änglarna aldrig föremål för samma ifriga dyrkan
tom helgonen; medeltidskyrkans "skyddspatroner"
trängde skyddsänglarna i ákuggan. Besluten ]å
det s. k. 7:e ekumeniska mötet, i Nicæa 787, och
på det stora Tridentinska mötet 1545-63, att hel-
gonen visserligen få anropas (invocari) och äras,
men icke tillbedjas (adorari) kunna väl anses gäl-
lande äfven om änglarna. - I de polyteistiska reli-
gionerna ha bibelns änglar sin motsvarighet i de
många öfver- och under gudarna, underjordens såväl
som himmelens, och i somliga religioner därjämte
i andar af olika slag. - Slutligen må nämnas,
att i Uppenbarelsebokens 2:a och 3:e kap. om-
talas, huru Johannes får uppmaning att skrifva
sändebref till "änglarna" för församlingarna i
Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Fi-
ladelfia och Laodicea. En vanlig, ehuru mindre
sannolik, uppfattning är, att med "änglar" där
menas församlingsföreståndarna, och efter den apo-
kalyptiska förebilden kalla därför irvingianerna
(den "katolsk-apostoliska församlingen") sina för-
samlingsföreståndare "änglar". J-P-
Ängel (lat. Angelus), tillnamn, som bars under
1200-talets senare hälft af medlemmar utaf en af
Sveriges förnämsta släkter, nära befryndad med
Folkungaätten. Som sköldemärke förde densamma
en ängel (ärkeängeln Mikael). På grund af denna
omständighet och af namnet ha äldre genealoger
satt den i samband med den grekiska kejsarätten
Angelos. De i behåll varande urkunderna lämna
dock, såsom att vänta är, intet stöd för en dylik
släktledning.
Släktens äldsta kända medlem är riddaren herr
Johan Ängel, hvars barn 1250 i drottning
Katarinas testamente erhöllo en gård Lundby. Släk-
tens främste man är dock dennes son Folke (lat.
Fulco), som var Uppsalas förste ärkedjäkne och
som sådan medverkade vid ärkesätets förflyttning
från (gamla) Uppsala till Aros, det nuv. Upp-
sala. I början af 1270-talet utnämndes han till
ärkebiskop och främjade på allt sätt sitt stifts in-
tressen. Så lade han till de förutvarande 4 kanoni-
katen 8 nya och gaf till ett af dem en stor del af
sina arfvegods. Om hans deltagande i tidens poli-
tiska strider är ej mycket kändt. Som ärkebiskop
krönte han konung Magnus Ladulås 1276 och var
s. å. en af hans underhandlare på fredsmötet vid
Tryckt den 21/e 22
Göta älf. På ett kyrkomöte i Tälje, troligen 1276,
under Folkes presidium utfärdades af Magnus Ladu-
lås den svenska kyrkans första stora privilegie-
bref. Folke afled 1277 och är begrafven i Uppsala
domkyrka. Af släktens öfriga medlemmar må näm-
nas Folkes bröder: Bengt, hvilken efterträdde
honom som ärkedjäkne i Uppsala, riddaren Karl
Johansson, i norska urkunder kallad Kvesa,
som deltog 1253 i mötet vid Gulbergs ed, och
riddaren Magnus Johansson, konung Mag-
nus’ råd, hvilken deltog i utfärdandet af Alsnö
och Skänninge stadgar och grundlade Helgeands-
huset i Uppsala. Den sistnämnde bodde på Frö vi
i Balingsta socken och afled 1294 såsom den
siste manlige ättlingen af släkten. Namnet och
vapnet upptogos dock af hans systerson och arf-
vinge riddaren Johan Ängel (Erlands-
son) af släkten Två vingar, som afled barnlös
1314. Liksom öfriga medlemmar af släkten ådaga-
lade han stor gifmildhet mot kyrkor och kloster.
Till släkten Ängel ha äldre genealoger fört
äfven Upplandslagmannen Birger Peterssons (Två
vingar) förste svärfader, tyske ordensriddaren J o-
han Elefsson, och hans syskon. Af dessa
senare må här nämnas Ingrid Elefsdotter
(d. 1282), som grundladex Skänninge nunnekloster
och i en senare tid räknades bland helgonen, ehuru
hon ej erhöll kanonisation. Med varm vänskap var
hon förbunden med den bekante predikarmunken
Petrus de Dacia. (Om henne se vidare Ingrid,
helgon.) K. H. K. (S. T-g.)
Ängelhajsläktet 1. Hafsängelsläktet, Squa-
tina, zool., tillhör hajarnas familj (Selachoidei 1.
Squalidæ) och utmärkes genom rundt hufvud, som
bär munöppningen i nosspetsen, breda bröstfenor,
plattad kropp o. s. v. Vanliga ängel-
hajen, S. angelus 1. S. lovis, är till färgen
askgrå, med svarta fläckar, samt har en längd af
1,3 m. och därutöfver; munnen bär på käkarna
3 rader spetsiga, koniska tänder. Den knottriga
huden lämnar godt läder och chagrin. Vanliga
ängelhajen tillhör de tropiska och tempererade haf-
ven och är ingalunda sällsynt i Medelhafvet. L-e.
Ängelholm. 1. Sjöstad i Kristianstads län, på
gränsen mellan Bjäre och Södra Åsbo härad, är
belägen vid Rönneån,
3–4 km. ofvanför dess
utlopp i Skelderviken.
4,921 inv. (1921).
Areal 1,072 har,
hvaraf stadsplanen dock
omfattar endast en
femtedel. Den tätare
bebyggda delen, på ett
näs, på tre sidor
kringfluten af ån, inrymmer
kyrkan (uppf.
sannolikt omkr. 1516; fig.
3), gamla rådhuset vid
Stortorget (uppf. på
1770-talet), nya
rådhuset vid Storgatan, samskolan m. fl. offentliga
byggnader, och gör med sina låga hus, lummiga
trädgårdar och planteringar ett idylliskt intryck. På andra
sidan ån, hvilken begränsas af vackra planteringar,
ligga länslasarettet, järnvägsstationen och
sockerbruket, under det att norrut i "norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
