- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
975-976

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

f. Podhorsky, och bruksegaren Bo von
Stockenström.
H. W. W. (E. S-ll.)

Åkers styckebruks kraftverk, beläget i Åkersån,
ett tillflöde till den i Mälaren vid Mariefred
utrinnande Råckstaån. Fallhöjden utgör 24 m. och
den installerade effekten 240 kilowatt.
Kraftverket uppfördes 1901 och har sedermera ombyggts
1917.
C. K.

Åkerstein, Johan Otto, arkivman, f. på
1720-talet, d. 25 april 1766 i Stockholm, var
registrator i Riksarkivet samt fick k. biblioteka-
ries och assessors fullmakt. Han utförde ett 95
årgångar omfattande, för forskningen utomordent-
ligt register (kalladt "diarier") till riksregistra-
turet för 1500-1700-talen, hvilket förvaras i
Riksarkivet. Han efterlämnade därjämte stora
genealogiska samlingar. - Hans son Harald
Å.
(f. 21 jan. 1755 i Stockholm, d. där 2 mars
1816), chef 1806 för finska artilleriet och 1812 för
Svea artilleriregemente, adlades 1808 med bibehål-
lande af namnet.

Åkerström, Jonas, målare, f. 9 mars 1759 i
Rogsta socken, Hälsingland, af allmogeföräldrar,
d. 25 nov. 1795 i Rom, kom vid 18 års ålder i
målarlära i Hudiksvall och därifrån 1782 till
Stockholm, där han arbetade hos ämbetsmålaren
Holm. Han biträdde denne med dekorationsarbe-
ten i enskilda hem, visade skicklighet i blomster-
målning, begagnade samtidigt från 1783 undervis-
ningen vid konstakademiens läroverk, där han upp-
märksammades af Pilo, Masreliez och Sergel. Ett
porträtt af den sistnämnde (1786) finns i Norrkö-
pings museum. Senare arbetade han under Des-
prez vid teaterns dekorationsverkstad. Vid en
1787 anställd täflan öfver prisämnet "Meleager,
som vägrar hjälpa sina landsmän i striden"
(konstakademien), erhöll han den stora medaljen -
första gången den utdelades -, och följande år
kunde han med ett genom subskription af enskilda
åstadkommet stipendium resa till Rom, där han
sedan med årligt understöd ur konungens hand-
kassa vistades till sin död. 1794 blef han led. af
konstakademien. - Samtiden väntade sig mycket
af Å. och skänkte hans verksamhet det lifligaste
erkännande: den visade ett vaket öga för hans för-
tjänster och märkte ej hans fel. Man lefde i den
nyklassiska smakriktningens tid; man ville i Å:s
mytologiska och allegoriska kompositioner se full-
lödiga uttryck af tidens ideal, och man såg dem.
Eftervärlden dömer, liksom i fråga om Å:s and-
lige arftagare Westin, annorlunda. Denne saknar ej
en viss kompositionstalang, ehuru af föga indivi-
duell halt, i mycket påminnande om Desprez och
Masreliez, t. o. m. om Ehrensvärd och Sergel i
dennes teckningar. Äfven hos Å. visar sig denna
egenskap, företrädesvis i teckningar och laverin-
gar (flera i Nationalmuseum och akademien), mera
sällan i målning (Kleobis och Biton, Säfstaholm).
Hans oljemålningar skildra eljest vanligen antika
kärleksscener, med nakna figurer, ofta inspirerade,
som det vill synas, af antika kaméer och gemmer:
Venus, Anchises och Amor, i Kalmar museum,
Ifigenias offrande (Göteborgs museum), Amor och
Psyche
, Amor och Venus, Hebe och Ganymedes,
Endymion och Diana, Bacchus och Ariadne, Cep-
halus och Procris
(i enskilda samlingar). Färgen
är porslinsartad, teckningen långt ifrån korrekt,
modelleringen saknar energi, uttrycket är sökt och
enformigt. Å:s konstnärsbana blef visserligen ti-
digt afbruten, men man kan dock betvifla, att han
egt synnerligen stor utvecklingsmöjlighet. Hans
bildningsbehof var tydligen ringa, liksom hans
energi och själfkritik. Upk. (G-g N.)

Åkersån, vattenfall. Se Åkers stycke-
bruks kraftverk
.

Åkertionde. Se Prästtionde.

Åkertisteln, bot. Se Tistel.

Åkervindan, bot. Se Convolvulus med fig.

Åkervädd, bot. Se Knautia.

Åkervält (Tassplog). Se Plog, sp. 1079,
med fig. å sp. 1077.

Åkerärt, bot. Se Ärter.

Åkerö, gods i Bettna socken, Södermanlands
län, omfattar med underlydande 7 1/4 mtl med 973
har areal, hvaraf 390 har åker, och 395,000 kr.
tax.-värde (1920). Det är bebyggdt med ett 1752
-57 af dåv. egaren K. G. Tessin efter ritningar af

illustration placeholder

Manbyggningen på Åkerö.

K. Hårleman uppfördt slottsliknande stenhus i två
våningar med två fristående tvåvånings flyglar af
trä på gårdssidan (se fig.), allt beläget på en 2,5 km.
lång, 2 km. bred bergig ö vid norra stranden af sjön
Yngaren. Såväl hufvudbyggnaden som flyglarna ha
hög nedre och låg öfre våning, mansardtak samt
den förra gafvelpontoner i n. och s., på högra
gårdssidan port, som på den vänstra motsvaras af
en blindtrappa och hvalfbåge. Åt sjösidan omges
slottet af terrasser och klippta häckar och åt land-
sidan af yppig park samt trädgård med bl. a. det
mer än 150-åriga stamträdet för Åkerö glas-
äpplen
. - Å. (Akirö) är ett gammalt herre-
säte; af dess egare skola 19 ha tillhört Svea rikes
råd. 1281 såldes det af drotsen Ulf Karlsson (till-
bakaseende ulf), d. 1285, till tysken Fredrik Stik-
ting, tillhörde senare lagmannen Bo Nilsson (se
Natt och Dag 1) och dennes släkt samt släk-
terna Svarte-Skåning, Lilje, Tott och Bielke, som
innehade Å. nära 150 år. 1675 kom det genom
gifte till riksrådet Bengt Horn (se Horn 12) och
1726 genom testamente till riksrådet A. Banér.
1745 tilldömdes Å. efter process släkten Sparre och
inlöstes 1748 af den med Ulrika Lovisa Sparre gifte
kanslipresidenten grefve K. G. Tessin, som 1769
sålde det till sin svåger öfverståthållaren grefve A.
Wrede-Sparre (d. 1772), men arrenderade det på
lifstid, dog där 1770 och ligger begrafven i Bettna
kyrka (om den på Å. förvarade ryktbara tessinska
dagboken se Tessin, sp. 990-991). Å.
ärfdes af den förres mag, Tessins systerson, Sve-
riges siste rikskansler grefve Fr. Sparre (d. där
1803) Dennes måg hofmarskalken F. F. Mont-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free