Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 793-794 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zink ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brukliga serpenten. Zink spelade under 1500- och
1600-talen en stor roll som diskant åt basunerna
och bibehöll sig i stadsmusikanternas skrå ännu

Fig. 1.

Fig. 2.

Fig. 3.

Fig. 4.

långt in på 1700-talet. Svårigheten i
instrumentets behandling i förening med dess gälla ton synes
ha orsakat dess försvinnande.

^{A. L.}*

Zinkblommor, Flores zinci, kem. Se Oxidum,
Tutia och Zink.

Zinkblände, miner. Se Blände och Zink.

Zinkcement (Sorels kitt) erhålles vid
inblandning af zinkoxid i en koncentrerad lösning af
zinkklorid och blir hastigt stenhårdt. Z. utfyller väl
formen vid gjutning och används bland annat som
fyllning i ihåliga tänder.

^Fmn.

Zinkeisen [tsi’nkajṡen], Johann Wilhelm,
tysk historieskrivare, f. 12 april 1803 i
Altenburg, d. 5 jan. 1863 i Berlin, blef 1826 filos.
doktor och 1831 docent i historia i Leipzig, fick
1832 professors titel och vistades flera år för
politiska och historiska studier i Paris. Han var
1841–43 redaktör för den officiella "Preussische
staatszeitung" och från 1843 för dess fortsättning
"Allgemeine preussische zeitung", förfördelades
under marsdagarna 1848 i sitt hem af en folkhop
till följd af en från statsministeriet honom
tillställd artikel i tidningen och tog då afsked. Maj
1848–juni 1851 var han redaktör för den nya
officiella tidningen "Preussischer staatsanzeiger"
och lefde sedan som privatlärd i Berlin. Z. utgaf
en värdefull Geschichte Griechenlands (bd 1, 3–4,
1832–40; bd 2 utkom aldrig) och är mest bekant för sin
banbrytande, för Heeren-Ukertska samlingen skrifna
Geschichte des osmanischen reichs in Europa
(7 bd, 1840–63).

^{V. S–g.}

Zinketsning. Se Zinkografi.

Zinkfeber. Se Zinkpreparat.

Zinkgref. Se Zincgref.

Zinkgrått, kem., fint pulver af zink (jämte något
zinkoxid), som erhålles, när zinkångor hastigt afkylas,
så att metallen sublimerar (jfr Sublimation).
Det är ett grått, tungt pulver, som nyttjas till grå
anstrykningsfärg och till reduktionsmedel.

^{P. T. C.}*

Zinkgrönt, detsamma som koboltgrönt (se d. o.);
äfven benämning på blandning af zinkgult och berlinerblått.

^Fmn.

Zinkgult, tekn., gul målarfärg, bestående af zinkkromat.

Zinkhvitt, kem. Se Oxidum och Zink.

Zinkit, miner. Se Rothzinkerz och Zink.

Zinkkarbonat. Se Galmeja och Zink.

Zinkklorid, kem. Se Zink.

Zinklegeringar, blandningar af zink med andra
metaller, ha stor användning. Till dem höra mässing,
nysilfver och vissa slag af brons samt
zinalium (se därom Aluminiumlegeringar. Suppl.).
Finzink med tillsats af 6 proc. koppar och
3 proc. aluminium bildar en legering, som är
så hård och fast, att den delvis kan ersätta
koppar och mässing, t. ex. för patronhylsor.

^{P. T. C.} (^{K. A. V–g.})

Zinklim. Se Zinkpreparat.

Zinkliniment. Se Zinkpreparat.

Zinkmalm, en af mineralet zinkblände
(Zn S) bestående malm, i Sverige hufvudsakligen
förekommande vid Åmmeberg (se Vieille-Montagne),
där den uppträder som långsträckta och
oregelbundna, mer eller mindre sammanhängande
linser, samlade till ett lagerliknande bälte inom
urformationens leptitbergarter. Mindre partier
förekomma äfven vid Dannemora, Kafveltorps, Sala
och Falu grufvor tills. med blyglans, kopparkis
och svafvelkis, men brytes endast vid Åmmeberg.
Malmen är af kristalliniskt kornig eller bladig
textur, af brun eller gulaktig, stundom svart färg
samt har diamant- eller glasglans, men icke
metalliskt utseende. Den kan ej smältas annat än
med tillsats af en annan i utlandet förekommande
zinkmalm, galmeja (se d. o.). Åmmebergsmalmen
utföres därför till Belgien och nedsmältes där.

^{E. E.}

Zinkning. Se Förzinkning. Jfr äfven Sinka 2.

Zinkografi (af grek. grafein, rista), gemensam
benämning för flera metoder, vid hvilka zink
används för framställning af tryckplåtar eller
tryckformar, klichéer. Antingen etsas teckningens
linjer ned i plåten, som sedan insvärtas och
tryckas i likhet med koppartrycksplåten,
zinketsning, eller ock tecknas bilden på zinkytan
med något ämne, som motstår etsningsvätskans
inverkan, eller anbringas på plåten genom
litografiskt öfvertryck och etsas så, att de mellanliggande
partierna fördjupas och linjerna kvarstå upphöjda,
zinkotypi, kemigrafi. Sådana
tryckformar, klichéer, afsedda för boktryckpressen ha
mycket stor användning. Ofta öfverföres bilden
på fotografisk väg genom fotolitografiskt
öfvertryck (jfr Fotolitografi) eller genom
direkt kopiering från ett strecknegativ på den
sensibiliserade zinkplåten, fotozinkografi,
fotozinkotypi, fototypi
fotokemigrafi.

^{J. Htzg.}

Zinkotypi. Se Zinkografi.

Zinkoxid, kem. Se Oxidum, sp. 1187, Tutia och Zink.

Zinkoxidpasta, farm. Se Pasta.

Zinkoxidsalfva, farm. med. Se Zinksalfva.

Zinkpreparat, farm. med., ha viktig medicinsk
användning såsom adstringerande, delvis äfven
antiseptiska och etsande läkemedel. Utvärtes för
adstringering af hudlösheter, eksem, ytliga
brännskador m. m. används ofta rå zinkoxid l.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>