Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigenare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
etc. Imperf. och pluskv. hänga -as ("var") efter
pres. och preter.: imperf. keráv-as, kerés-as etc.,
pluskv. kerdjóm-as, kerdján-as etc. Fut. och infin.
uttryckas med pres. jämte konjunkt. te (eg. pres.
konj.), me te dav tut, jag skall ge dig, me si te
chal, jag är att (= måste) äta. Gerund. bildas
med suff. -indos: kerindós, görande, part. pret.
med -to (-do), <l>-lo</i> (akt. och pass.), -no (pass.),
res-tó, res-ló, kommen, ker-do, gjord, di-nó,
gifven (af da). Afledda verbalstammar äro kaus. (af
verb och nomen) med suff. -a och -jar; baš,
skrika, basá, låta skrika, baró, stor, barjár, göra
stor, pass. och faktit. med -ja till pret. part. på
-do-lo-no, t. ex. dikl-jo, synas, af dik, se.
H. A.
Litteraturen öfver zigenare är förvånande
rik; den omfattar öfver 1,000 särskilda arbeten.
Bland de förnämsta må anföras: Grellmann, "Die
zigeuner, ein historischer versuch über die lebensart
etc." (1783; 2:a uppl. 1787), Bataillard, "De
l’apparition et de la dispersion des bohémiens en
Europé" (1844, med 14 forts. under olika titlar,
1849–90), Borrow, "The zincali . . . the gypsies of
Spain" (2 bd, 1841; många uppl.), Pott, "Die
zigeuner in Europa und Asien" (2 bd, 1844–45;
fullständig och kritisk bibliografi, grammatik,
ordbok och texter, med "Nachtrag" därtill af Ascoli,
"Zigeunerisches", 1865), ett grundläggande verk,
Böthlingk, "Über die sprache der zigeuner in
Russland" (1852; suppl. 1854), Smart och Crofton,
"The dialects of the english gypsies" (1868; 2:a
uppl. 1875), de Sales y Quindale, "Historia,
costumbres y dialecto de los gitanos" (1870),
Paspati, "Études sur les tchinghianés ou bohémiens
de l’empire ottoman" (1870; särdeles viktigt),
Miklosich, "Über die mundarten und die
wanderungen der zigeuner Europa’s" (12 afh. i
Wien-akad:s "Denkschriften"; 1872–81) och "Beiträge
zur kenntniss der zigeunermundarten" (4 afh. i
samma akad:s "Sitzungsberichte", 1874–78),
Smith, "Tent life with english gipsies in Norway"
(2:a uppl. 1874; "högst intressant", enligt Pott),
de Goeje, "Bijdrage tot de geschiedenis der
zigeuners" (1875), Leland, "The gypsies" (1882),
arbeten af H. von Wlislocki (se denne), József
(ärkehertig), "Czigány nyelvtan. Románo
czibákero sziklaribé" ("zigenar-språklära", 1888),
Colocci, "Gli zingari" (1889), "Journ. of the Gypsy
lore society", vol. I–III (1888–92), Améro,
"Bohémiens, tsiganes et gypsies" (1895), R. von
Sowa, "Wörterbuch des dialekts der deutschen
zigeuner" (i "Abhandlungen für die kunde des
Morgenlandes", XI, 1, 1898), och Polek, "Die
zigeuner in der Bukowina" (1908). En ytterst
värdefull samling zigenarlitteratur (632 verk i 682 bd
och hftn) jämte noter, kopparstick, fotografier,
skioptikonbilder m. m. donerades 17 jan. 1914
till K. biblioteket i Stockholm af finländaren
Artur Thesleff (f. 5 mars 1871 på Liimatta,
nära Viborg, d. 17 dec. 1920 i Stockholm), som
i åratal följde zigenare på deras vandringar i
skilda delar af Europa och därigenom vann
enastående kännedom om detta folk. En frukt däraf
var hans "Wörterbuch des dialekts der
finnländischen zigeuner" (1901). – För Sverige se A. G.
Ahlqvists uppsats om zigenarna på 1500-talet i
"Ny illustrerad tidning" (1876) och A. T.
Lysanders i "Smärre skrifter i urval" (1891).
H. A.*
Zigenarna ha naturligtvis erbjudit tacksamma
ämnen för konstnärlig behandling. I litteraturen
ha de länge varit omtyckta motiv. I Sverige kunna
särskildt nämnas K. J. L. Almquists "Tre fruar
i Småland", Orvar Odds versnovell "John Faa",
Viktor Rydbergs "Singoalla" och Strindbergs
"Tschandala"; af norska behandlingar en
skildring af Asbjörnsen och T. Krags "Beates hus";
af engelska G. H. Borrows skildringar af zigenare
i Spanien och George Eliots "The spanish gipsy";
af franska Mérimées "Carmen"; af spanska
Cervantes’ "La gitanilla de Madrid"; af ryska
Pusjkins "Tsygane"; af ungerska Jókais
Zigenarbaronen; af serbiska Čubranovičs "Jegjupka". – På
operascenen ha de framställts i Balfes
"Zigenerskan", Webers "Preciosa" (librett af P. A. Wolff
efter Cervantes’ ofvannämnda novell), Bizets
"Carmen" (librett af Meilhac och Halévy, efter
Mérimées novell), Verdis "Trubaduren" (Azucena)
m. m., på operettscenen i J. Strauss’
"Zigenarbaronen" och Lehárs "Zigenarkärlek".
Zigenarmetoden kallas i allmänhet hvarje sätt
att utan grundliga studier genom vissa konstgrepp
hastigt uppnå en viss musikalisk färdighet.
Zigenarmusik är känd för sin egendomlighet
och sitt poetiska behag. I synnerhet i Ungern
äro zigenarna ryktbara för sin musikaliska
skicklighet, och man nämner bland dem flera verkliga
virtuoser på violin eller hackbräde (cymbal).
Denna musik utmärkes af rytmisk mångfald, som
ständigt skiftar oförmedladt från häftig lidelse
eller uppsluppenhet till stilla vemod, vidare tät
taktväxling, oförmedlad tonartsväxling, förkärlek
för synkoper i melodien och altererade intervaller
(öfverstigande sekunder och kvarter, förminskade
sexter), dubbelslagsartad utsirning af sluttoner,
stark accent på kort ton före dess upprepning som
lång, rik melodisk rörelse och brokig utbrodering
i solistiska hufvudstämman samt liggande basar
med ymnigt tremolo. Den bär improvisationens
kännetecken och spelas utan notor. "I fiolen och
cymbalen ligger hufvudintresset af en
zigenarorkester; andra instrument tjäna blott till
ledsagning, fördubbling af harmonien, markering
af rytmen. Mestadels är det några trä- och
mässinginstrument, en violoncell, en kontrabas och
så många sekundfioler som möjligt. Första fiolen
genomlöper alla virtuosnyckens slingervägar.
Cymbalistens roll är att rytmisera detta lopp,
framhäfva taktens påskyndande eller återhåll, energi
eller vekhet. Han handhar de små trähammare,
som ila öfver mässing- och stålsträngarna med
jonglörartad snabbhet." (Fr. Liszt, "Des bohémiens
et de leur musique en Hongrie", 1859; ny uppl.
1881). Ur zigenarfolkvisor utvecklade sig den
ungerska nationaldansen (se Csárdás). Äfven
sång odlas af zigenarna, särskildt i Spanien och
Ryssland. I konstmusiken ha deras rytmer
emellanåt öfverförts af kompositörer som Schubert,
Liszt, Brahms m. fl.
A. L. (E. F-t.)
Zigenarspråket. Se Zigenare, sp. 775–777.
Zigenarört, bot. Se Lycopus europæus.
<b>Zighinchor,</B> ort. Se Casamance.
Zigzag. Se Sicksack.
Zihl [tsil], flod. Se Thièle.
Ziláh [si’la], ty. Zillenmarkt, stad i Rumänien
belägen i det forna ungerska komitatet Szilágy,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
