Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Zeus
756
därmed hindra Kronos att upptäcka dess tillvaro.
Egendomligt är, att åtminstone en version af denna
kretensiska lokalsaga icke synes ha betraktat Z.
som odödlig; ty man visade på Kreta äfven hans
graf. Andra sagor uppge andra platser för Z:s
födelse och uppfostran. Då Z. kommit till mogen
ålder, gjorde han revolt mot sin fader, därvid un-
derstödd dels af Metis, klokhetens gudinna, och af
sina båda bröder, Hades 1. Pluton (se Ha des)
och Poseidon, hvilka Kronos genom en troll-
dryck tvungits att återge till lifvet, dels af de ur
deras underjordiska fängelse frigifna hundraarmade
resarna (se Hekatoncheirer) och cyklop erna
(se Cyklop), hvilka åt honom smidde åsk-
viggen, som gjorde honom oemotståndlig i striden.
Denna (den s. k. titanomakien) varade dock
i öfver 10 år och utkämpades i Tessalien, där Kro-
nos med flertalet af det äldre gudasläktet eller ti-
tanerna (se T i t a n e r) hade lägrat sig på berget
Othrys, Z. och hans bundsförvanter på Olympos.
När seger slutligen vunnits och Kronos med de
öfrige titanerna nedstörtats till T artaros, delades
världsväldet mellan Z. och hans bröder sålunda,
att Hades fick på sin lott dödsriket 1. underjor-
den, Poseidon världshafvet, medan Z. såsom öfver-
gud härskade i himmelen (Olympen) och hela den
öfre världen. Från obändiga urtidsmakter hade det
unga Zeusväldet att utstå nya anfall, hvilka dock
segerrikt tillbakaslogos. Det farligaste bland dessa
var den s. k. gigantomakien (se Giganter).
Som Z:s gemål namnes i de homeriska sångerna
endast Hera (se d. o.), med hvilken han hade
sönerna Åres och Hefaistos samt döttrarna Hebe
och Eileithyia; men andra sagor omtala, att han
tidigare haft flera andra gemåler, såsom Metis (se
d. o.), Themis, moder till horerna och moirerna,
Mnemosyne, moder till muserna, Eurynome, moder
till chariterna, Demeter, moder till Persefone, Leto,
meder till Apollon och Artemis, och Dione (må-
hända från början identisk med Hera), moder till
Afrodite. Men äfven med dödliga kvinnor hade Z.
flerfaldiga förbindelser. De många konunga- och
adelssläkternas fåfänga att vilja härleda sin ätt
från den högste guden föranledde nämligen dik-
tandet af en mängd genealogier, hvarigenom på
Z:s räkning kommo att skrifvas många kärleksäf-
ventyr, delvis af ganska burlesk art, hvilka åt en
senare tids satiriska skriftställare gåfvo stoff till
många och bitande gäckerier. Bakom dessa eroti-
ska förbindelser torde dock mången gång stå äfven
en allegorisk hänsyftning på det himmelska ljusets
och det från himmelen fallande regnets befruktande
inverkan på jorden. Bland dödliga kvinnor, som
älskats af Z., nämnas lo, Europa, Leda, Danae,
Semele, Antiope, Alkmene, Kallisto m. fl. Deras
afkomlingar gällde som halfgudar 1. heroer och
voro som sådana dödliga. Några bland dem upp-
togos dock i de odödlige gudarnas krets. Detta var
fallet med Bakchos (Dionysos) och efter en lefnad
af hårda pröfningar äfven med Herakles.
De äldre sagornas Z. utmärker sig mindre ge-
nom framstående själsegenskaper än genom väldig
kroppsstyrka. Genom en nick af sitt hufvud med
det mäktigt böljande håret eller med en rynkning
af sina ögonbryn bringar han, enligt Homeros,
Olympen att darra, och för att ge en föreställning
om sin öfverlägsenhet utmanar han en gång hela
gudaskaran till dragkamp. "Nedsläppen", säger
han, "en lina från himmelen till jorden och hängen
eder allesamman, gudar och gudinnor, vid denna!
I skolen dock icke kunna draga mig ned från
Olympen. Tvärt om skall jag draga eder alla
tillika med hela jorden och hafvet hit upp". På
grund af denna fysiska öfverlägsenhet är han fruk-
tad af de öfrige gudarna, och de foga sig i all-
mänhet mer eller mindre villigt efter hans befall-
ningar. Dock förekomma stundom slitningar inom
den med patriarkalisk myndighet styrda gudafa-
miljen. I synnerhet vållar Hera sin gemål många
förtretligheter, dels genom sin aldrig hvilande
svartsjuka, dels med anledning af de höga makar-
nas stridiga planer i afseende på ordnandet af för-
hållandena på jorden. Så t. ex. önskar Hera och
några af de andre gudarna i trojanska kriget (se
d. o.) grekernas fullständiga seger och det hatade
Tröjas snara undergång. Z. däremot önskar vid-
makthålla jämvikten mellan de stridande och kri-
gets förlängning, emedan han har sin fröjd i att
från Olympens höjd eller sittande på sluttningen
af Idaberget åskåda stridens växlingar. Någon
gång, då Hera på ett alltför närgånget sätt blan-
dat sig i hans angelägenheter eller korsat hans
planer, blir hon dock på ett mycket eftertryckligt
sätt tuktad (se Hera, sp. .467 f.).
De råare och gudamajestätet ovärdiga sidorna af
Zeuskaraktären, som i de äldre sagorna ofta fram-
hållas med omisskännlig humor, blefvo med tiden
afslipade, ej minst genom den lyriska och dramati-
ska skaldekonstens förädlande inverkan på det reli-
giösa åskådningssättet, och särskildt hos Pindaros,
Aischylos och Sofokles framträder Z. som en i
högsta grad majestätisk, vördnadsvärd och idealisk
personlighet. Han är hela världens allsmäktige och
allvise styresman, dock så, att bakom honom stun-
dom skymtar det oundvikliga ödets hemlighetsfulla
makt, öfver hvilken han ej råder. Han vidmakt-
håller naturens lagbundna ordning och årstidernas
regelmässiga växling och är på naturlifvets om-
råde i synnerhet verksam i sin ursprungliga funk-
tion som väderleksgud. Han utsänder såväl åsk-
vädret och den härjande stormen som de milda vin-
darna och det fruktbringande regnet. Den borger-
liga friheten och alla sidor af det politiska lifvet
ha i honom sin beskyddare, och äfven familjelifvet
och hemmet stå under hans hägn. Rättsväsendet
och alla dess funktioner of ver vakas af honom, och
Dike, rättvisans gudinna, betecknas än som hans
dotter än som hans bisitterska. I all synnerhet
vårdar han sig om edens helgd, och menedaren
undgår aldrig hans hämnd. Från sin himmelshöjd
blickar han med allseende öga ned på människornas
åtgöranden och vedergäller enhvar efter förtjänst.
Godt och ondt, fröjd och sorg utskiftar han efter
sitt behag. Till sitt väsen är han dock god och
välvillig, tillgänglig för böner, räddare i all nöd
och fara och afvändare af olyckor. Den hjälplöse
skyddsökaren och den vägfarande främlingen vär-
nas af honom, och gästvänskapens utöfning är en
handling enligt hans behag. Å andra sidan är
han en sträng hämnare af all slags lagöfverträdelse,
och den fräcke brottslingen drabbas förr eller senare
af hans straffande hand. Dessa olika sidor fingo
sitt uttryck i en mängd karakteristiska tillnamn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
