Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yxa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zär den tjugutredje bokstafven i det vanliga
(yngre) latinska alfabetet, den tjugufemte
- eller, i fall V och W räknas livart för sig,
den tjugusjätte - i det allmänna europeiska alfa-
betet. Utvecklingen har varit tämligen analog med
den för Y beskrifna. Bortsedt från några spridda
spår af z i gamla latinska texter och på mynt, före-
kommer lat. z först i det yngre latinska alfabetet
(från l:a årh. f. Kr.) och är där inlånadt från det
allmängrekiska (urspr. joniska) alfabetet under
formen Z. Det nyttjades endast och allenast för be-
teckning af det (dubbelljud) z, som förekom i de
till latinet lånade grekiska orden och egennamnen.
Det latinska z öfverensstämmer till sin form nästan
fullständigt med den i det allmängrekiska alfabetet
strax före och omkr. vår tidräknings början öfliga
formen Z, som inordnades på den 23:e platsen,
under det att det ur C nybildade G kom att intaga
den plats (n:r 7), som i ursprungsalfabeten inne-
has af tecknet för z (det semitiska zajin). Men en
äldre form i nästan alla grekiska alfabetvarianter
är J (på vasen från Cære ^T). Detta tecken ut-
går direkt från det ursemitiska (moabitiska) teck-
net Ip ZH (zajin), ett af de fyra sibilanttecknen,
som de grekiska alfabeten upptogo från de semiti-
ska och på olika sätt använde (jfr 8 och X). Zajin
intar i det semitiska alfabetet (hebr. ]) samt i
de ursprungliga grekiska (där det efter analogi af
fir/ra, rjra fått namnet £rjra) det 7:e rummet.
I de semitiska alfabeten betecknar det tonande
("lent") s (fonetiskt transkriptionstecken z). Det
gammal-latinska alfabetet saknar, som sagdt, i all-
mänhet zajin och skiljer sig därvidlag ej blott från
det därmed närmast besläktade, näml. det faliski-
ska alfabetet, där typen är <%> ^ , utan också
från det oskiska och flera etruskiska vas-alfabet,
hvilkas zajin närmast öfverensstämmer med det all-
mängrekiska, samt från de vanliga etruskiska in-
skrifternas ¾: :£- d, med hvilka det umbriska i
det närmaste öfverensstämmer, och från det nord-
etruskiska fa ^ . Det grekiska Z, t har i de
båda fornbulgariska alfabeten inlånats under två
former, som beteckna resp. dz och z och sedan
sammanfallit i ljudvärdet z (tonande s). Det ena
tecknet (n:r 7 i det cyrilliska) ligger till grund
för det ryska tecknet 3, 3 (= z-ljud). Från sam-
ma grekiska majuskel har äfvenledes det 7:e teck-
net i det gotiska (wulfilanska) alfabetet utgått.
Det på ofvan angifna sätt i det yngre latinska alfa-
betet inkomna grekiska Z går igen i de moderna
antikva- och frakturstilarnas typer. Härvid är blott
en omständighet att märka, nämligen att den med
en släng nedanför raden ofta försedda formen från
1000-talet blir särdeles vanlig i Italien och Frank-
rike, i hvilket senare land därur uppstått p (cédille
= "litet zeta"). Det äldre runalfabetet har san-
nolikt ombildat det grekiska Z till 5 ^ eller (ge-
nom sammanblandning med grek. £, d. v. s. x)
£ £ < , d. v. s. s (se vidare S). - När man i tran-
skriptionsalfabet för vetenskapligt bruk använder
z (såsom i transkription af avestiska, fornbulgari-
ska och ryska) eller f. ö. i vetenskaplig framställ-
ning brukar tecknet z eller z-ljud (såsom i denna
artikel), så menas därmed tonande (s. k.
"lent") s-ljud (se 8). På samma sätt används z
med vissa diakritiska tecken för att återge olika
slags tonande frikativor. Så z i transkription af
avestiska, fornbulgariska och ryska och z i litaui-
ska för att beteckna z-ljud (se S). - Zajin var i
de semitiska språken tecken för tonande s (d. v. s.
z-ljud), men användes i grekiskan urspr. för att
beteckna en kombination af två ljud, nämligen
sannolikast zd (o£o£ af *ozdos, ns^óg af *ped(o-).
Detta ljudvärde hade £ i 3e flesta grekiska dialek-
ter, speciellt jonisk-attiskan. I eoliskan infördes
senare skrifningen aö, sannolikt på den grund, att
efter 4:e årh. f. Kr. det allmängrekiska £ öfver-
gick till ett enkelt ljud, nämligen z-ljud, ett ljud-
värde, som fortlefvat till nygrekiskan i våra dagar.
I eliskan och arkadiskan betecknade £ dorso-dental
tonande frikativa (Ö). I lat. återgafs grek. £ urspr.
mest med s. Efter z-tecknets införande betecknade
det snarast både s- och z-ljud. Samma ljudvärde
hade och har z först och främst i de alfabet, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
