Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttrotitanit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhämtats redan af Columbus 1502, men ett afvogt
öde ville, att denne under sin fjärde resa efter att
ha uppnått Honduras’ kust vek af åt s. i st. f. åt
n. och sålunda icke blef Y:s upptäckare. Först
1517 blefvo halföns kuster utefter dess hela
utsträckning kringseglade af Hernandez de Córdoba,
en spansk äfventyrare från Cuba. Beröringen med
de infödde hade icke varit angenäm – ledaren
afled kort efter återkomsten af sår, som han erhållit
under en skärmytsling –, men budet om en rikare
kultur och möjlighet att vinna guld lockade till
vidare ansträngningar. 1518 besöktes också Y. af
en expedition under Juan de Grijalva, som bragte
ännu mera lockande underrättelser hem, och 1519
bröt Mexicos eröfrare Hernando Cortez upp till
sitt framgångsrika tåg, under hvilket han gjorde
en landstigning på den vid Y:s östkust belägna ön
Cozumel, där invånarna tvungos att antaga
kristendomen. 1525 gjorde Cortez från Honduras en
framstöt mot Y., men det var först 1527, som
eröfringen på allvar begynte under Francisco de
Montejo. 1541 underkastade sig den siste fursten
i Mayapan; pacificeringen var dock ej fullbordad
förrän 1547, och i halföns östra delar bibehöll
befolkningen sin oafhängighet och har praktiskt taget
bevarat den till våra dagar. Ett allmänt uppror,
som aldrig blef riktigt kufvadt, utbröt 1761 mot
spanska styrelsen. Själfständighetsförklaringen 1821
följdes 1824 af landets förening med det
mexikanska statsförbundet. Ett uppror 1840 undertrycktes
1843, men 1846, då Mexico var inveckladt i krig
med Förenta staterna, utbröt upproret på nytt. Ett
vapenstillestånd slöts, men bröts 1871, och halfön
underkufvades. Nya stridigheter bragtes å bane
1876, men äfven dessa slutade med Mexicos seger.
För bättre kontroll af den inhemska
maya-befolkningen afsöndrades 1902 territoriet Quintana Roo
från prov. Y., och stammarna sägas nu ej mer göra
regeringen några bekymmer. – Litt.: Stephens,
"Incidents of travel in Y." (1843), Charnay, "Les
anciennes villes du Nouveau monde" (1885), Le
Plongeon, "Y." (1889), Brinton, "The american
race" (1891), Nadaillac, "Prehistoric America"
(1895), W. Lehmann, "Ergebnisse und aufgaben
der mexikanischen forschung" (i "Archiv für
anthropologie", 1907), Arnold och Frost, "The
american Egypt" (1909), Enock, "Mexico, its
ancient and modern civilisation" (s. å.), och prins
Vilhelm, "Mellan två kontinenter" (1920). A. N-d.
Yucatanhampa, ett annat namn på
sisalhampa (se d. o. och Yucatan, sp. 636).
Yucca L., Pä 1m Ii l j a, bot., växtsläkte af
fam. Liliaceo, underfam. Draconoideo. Yucca är
ett släkte af 27 i södra Nord-Amerika och Central-
Amerika växande högre eller lägre arter, hvilka
ha enkla eller stundom trädartadt förgrenade stam-
mar. De spiralställda bladen äro enkelnerviga, med
hela kanter. I toppen af stammen bryter fram en
rik blomsamling, oftast i form af en vidlyftig spira
af vidgadt klocklika, 6-klufna kalkar, som vanligen
äro praktfulla, hvita, hos vissa arter med anstryk-
ningar af purpurstrimmor. Flera arter odlas ofta
som prydnadsväxter, t. ex. Y. aloifolia L., Y. glo-
riosa L., Y. filamentosa L. (se fig.) m. fl. Frukten
är bär eller kapsel, som kommer till utveckling på
ett märkvärdigt sätt (se Yuccamalar). Blad-
fibrerna af Y. gloriosa ha användning i textilindu-
Yucca filamentosa.
strien. Den sistnämnda är vinterhärdig i mel-
lersta Europa och odlas ej sällan i Skåne på fritt
land. . O. T. S. (G. L-m.)
Yuccafiber erhålles af Yucca gloriosa, Y. fla-
mentosa m. fl. arter, växande i Nord-Amerikas syd-
stater. Fibrerna bestå mest af bastceller och an-
vändas inom pappersfabrikationen m. m. Jfr Pap-
persväxter. Fmn.
Yuccamalar, zool., släkte tillhörande fam. Pro-
doxidæ inom småfjärilsgruppen målar (Tineido),
som omfattar en del små, obetydliga fjärilar, som
för sin utveckling helt äro bundna vid yucca-
växterna och liksom dessa ha sitt hemland i
södra delarna af Nord-Amerika och angränsande
delar af Central-Amerika. Larverna till dessa
målar lefva i fruktämnena af yuccablommorna och
kr af va för sin utveckling, att blommorna befruktas,
så att fruktämnet och fröna tillväxa. En förvånande
anpassning låter honorna af släktet Pronuba, de
äkta yuccamalarna, utföra denna befruktning, strax
efter det fruktämnet äggbelagts, och honorna sörja
genom denna egendomliga instinkt på ett effektivt
sätt för afkommans utveckling. De ha för att kunna
utföra denna befruktning särskildt anpassats, i det
att underkäkarna förlängts och tillsammans med
sin egendomligt utbildade p alp bilda ett griporgan
af ovanligt slag. I den blomma, som honan först
besöker, insamlar hon en mängd frömjöl, som hon
sammanknådar till en kula och sedan fasthåller
med griporganet. I nästa blomma afsätter hon
först en del ägg i fruktämnet och stiger därefter
upp på pistillen och placerar frömjölet omsorgs-
fullt på dess märke för att trygga befruktningen.
Ur de tillväxande fröna hämta de unga larverna
sin näring. Frösättningen är emellertid så riklig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
