Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ytbergarter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Ytteröen-Yttrandefrihet
632
nära gränsen till Näskotts och Alsens socknar och
nära Ytteråns station på Norrländska tvärbanan,
vid en kort, från Alsensjön till Storsjön flytande å,
38 km. från Östersund, 300 m. ö. h. "Hälsobrun-
nen" bestod eg. af 3 järnkällor inom Näskotts och
2 inom Rödöns socken.
Ytteröen, kustfyr af l:a kl. pä en holme v. om
Florö, Sogn og Fjordane fylke (före 1919 Nordre
Bergenhus amt), Norge, med 2 blinkar hvar-
annan minut. Ljusstyrka 17,000-90,000 normal-
ljus; lysvidd 20 kvartmil. K. G. G.
Ytteröra, anat. Se Hörselorgan.
Ytteröy, härad och socken, omfattande ön Y.,
af Y. pastorat v. om Levanger, Nord-Tröndelag
fylke (före 1919 Nordre Trondhjems amt), Norge.
28,04 kvkm. 788 inv. (1920). Jordbruksområde;
kopparfyndigheter. K- G- G.
Yttrandefrihet, befogenheten för enhvar att
meddela sina tankar öfver allt, som ligger inom
mänsklig kunskaps och erfarenhets område, vare
sig genom talet eller genom tankarnas åskådlig-
görande i skrift, bild eller målning. Detta med-
delande af tankar kan vara inskränkt till enskildt
tankeutbyte. Eller ock kan åt detsamma ges en
viss offentlighet, med tillträde därvid för antingen
ett begränsadt antal eller ock för allmänheten,
så att hvar och en, som däraf är intresserad, eger
tillträde, så långt utrymmet medger. De i skrift
meddelade tankarna kunna erhålla större sprid-
ning antingen genom att kringsändas i original
eller därigenom, att detta mångfaldigas medelst af-
skrift eller i aftryck med begagnande af särskilda
kemiska, fysiska eller mekaniska medel, vanligast
tryckpress. Äfven bilder och målningar kunna
mångfaldigas genom afbildningar eller afritningar
och annat slags återgifning med tillhjälp af me-
kaniska, fysiska och kemiska medel. Yttrandefri-
heten förutsattes som själfskrifven i hvarje kultur-
lands lagstiftning. Ordet, såsom blott och bart
uttryckande en tanke, kan ej heller anses som
underkastadt några tvångsbud, det må vara klädt
i hvilken yttre form som helst. Men ordet är
något mer än ett uttryck för tanken. Det innebär
äfven en handling, riktad på ett visst mål. Det
är egnadt att utöfva en viss verkan på den, som
förnimmer det: det kan ha inverkan på hans in-
sikter, tänkesätt, känsla och vilja. Dess syfte kan
vara att bibringa upplysning till främjande af den
intellektuella utvecklingen och framträder då som
undervisande. Det kan af se att jämte ökande af
någons insikter och kunskapsförråd grundlägga ett
visst tänkesätt, som i form af sedliga eller reli-
giösa grundsatser blir ledande för den enskildes
handlingssätt och bestämmande för hans religiösa
tro. Det kan verka omedelbart på vilja och känsla
genom att framkalla en viss sinnesstämning eller
ock taga form af en uppmaning eller ett öfver-
talande till vissa handlingar. Ordets verkan kan
vara upplyftande och förädlande, men dess verkan
kan vara motsatsen. Ordets skadeverkan kan därför
påkalla statens ingripande genom bestraffning af
dess missbruk. Staten anses dessutom berättigad
att kontrollera den undervisning, som meddelas
det växande släktet, äfvensom religiösa föredrag
och andaktsöfningar samt att öfvervaka, att ej
ordet begagnas till uppväckande af hån, hat och
förakt för sedlighet, religion och lag, af hvilkas
sammanhållande kraft samhällets väl beror, eller
till ärekränkande förtal, hot eller smädelser mot
enskilda. Straffbara anses äfven lögnaktiga upp-
gifter och vrängda framställningar, bedrägliga före-
speglingar, till fördel för den ene eller skada för
den andre. För att ett yttrande af förgripligt
innehåll må komma under strafflagens bud, fordras,
att det ej allenast är af beskaffenhet att inverka
på sinnesstämningen i angifven riktning, utan äf-
ven att det gått utom det förtroliga umgängets
krets och varit egnadt att sprida kännedom därom
hos en större allmänhet. Den vetenskapliga forsk-
ningens resultat kunna fritt framställas. Läraren
och skriftställaren må fritt uttala sina åsikter,
äfven om dessa komma i strid med religiösa dog-
mer och sedlighetsmaximer, så snart framställnin-
gen tar form af kritisk belysning, som går ut på
att öfvertyga om de framställda åsikternas riktig-
het, dessa må sedermera visa sig huru värdelösa
som helst och äfven vara af beskaffenhet att väcka
förargelse. Som straffbara missbruk af yttrande-
friheten äro därför i de flesta länders strafflagar
upptagna hädelse och allt gäckeri med religion,
allt, som sårar sedlighet, ärekränkningar samt allt
hvad som sätter statens säkerhet och lugn i fara.
För att dylika missbruk af yttrandefriheten skola
anses brottsliga, fordras dock, såsom förut blifvit
nämndt, att de skola ha förekommit på ett sätt, som
låtit dem erhålla offentlighet.
Inom nu angifna gränser och under det ansvar,
som lag stadgar för dess missbruk, är yttrande-
rätten fri. Denna rättighet har såsom sådan aldrig
blifvit bestridd, icke en gång i de enväldigt styrda
staterna. Det är sättet för dess utöfning och där-
med förbundna sträfvanden, som ådragit sig lag-
stiftarens uppmärksamhet och föranledt staten att
jämte missbrukens straffande äfven i vissa fall reg-
lera dess utöfning. Sålunda är yttrandefrihetens
utöfning vid elementär undervisning bunden af vissa
lagar, som begränsa undervisningsfriheten. Vidare
är rättigheten att sammankalla allmänheten till
möten eller öfverläggningar bunden vid vissa vill-
kor, och föreskrifter kunna eller må utfärdas för
upprätthållande af ordning inom den samlade
mängden Dessa bestämmelser utgöra ej inskränk-
ningar i yttrandefriheten, utan i församlingsrätten.
Söker man sprida sina åsikter och förena liktän-
kande genom gemensamma öfverläggningar till
samfällda sträfvanden för främjande af gemen-
samma syften, kunna för dylika associationers
bildande och fortsatta verksamhet villkor bestäm-
mas, som regelbinda denna verksamhet (se För-
enings- och församlingsfrihet). För-
binder man dessa sammankomster eller associatio-
ner med resolutioner, adresser eller petitioner för
att inverka på styrelsen, förvaltningen eller lag-
stiftningen, kunna de, som vilja göra framställ-
ningar hos vederbörande myndighet, därvid för-
pliktas till att iakttaga särskilda villkor, ty hvarje
utöfning af en politisk rättighet fordrar ordnade
former (petitionsrätt; se under Peti-
tion). Särskildt böra märkas de i religionsfrihe-
ten innehållna rättigheter, som inbegripa yttrande-
frihet i form af tanke-, tros-, samvets- och bekän-
nelsefrihet (d. v. s. hvarje individs rätt att uttala
sina religiösa åsikter och ej tvingas till en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
