Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1743. Vid länsindelningens genomförande
förenades V. med Närke till Örebro län och hörde, med
afbrott 1639–54, dit till 1779, då V:s län
upprättades. Senare ha flera omregleringar af
förvaltningsområden och domsagor egt rum.
Den svenska stormaktstidens krig medförde för
V. besvärliga gränsfejder med norrmännen, under
hvilka härjningar å ömse sidor om landamäret
medförde stora ödeläggelser, det egna krigsfolket måste
underhållas, och allmogen måste gå milslånga vägar
ut på landstormstjänst vid gränsen. Dit höra
krigen med Danmark-Norge 1611–13, 1643–45,
1657–60 och 1675–79 samt sista skedet af Karl
XII:s fälttåg, 1716–18. Till Karl XILs krig
bidrog V. med åtskilliga tusen man. Utom det
ord. regementet, hvaraf sex kompanier voro ute i
kriget, uppsatte Närke och Värmland ett
tremänningsregemente om 1,000 man, som också utgick
till krigsskådeplatsen. Förutom årliga
kompletteringar nyuppsattes såväl de sex kompanierna som
tremänningsregementet efter Poltava, och efter
Tönningkapitulationen (1713) måste rotarna för
andra gången nyuppsätta de förra. Dessutom
värfvades folk för gardet och för andra ändamål samt
enrollerades ett allmogeuppbåd om 5,000 man till
gränsförsvar. Det är under sådana förhållanden
öfverraskande, att rekryteringarna in i det sista,
t. ex. gardesvärfningen 1717, gåfvo friskt och
godt folk i regel om 20–30 år och att
folkmängden under tiden 1700–20 synes ha ökats något.
Det visar också, att de af A. Lignell (se d. o.)
gjorda beräkningarna af V:s folkmängd, t. ex.
40,000 för 1700, måste vara för låga. Krigen
medförde dock svåra rubbningar i allmogens ekonomi,
och antalet ödeshemman var efter deras slut
ansenligt. Boskapsskötseln var fortfarande en viktig
näring, tillgången på säd däremot ofta otillräcklig och
måste utfyllas med hvarjehanda surrogat.
Järnhandteringen var under 1600-talet stadd i
utveckling och skogens produkter af större värde än förut.
Detta drabbade finnarna, som nu ansågos förstöra
skogarna genom svedning. De blefvo föremål för
ovilja och förföljelser, hvilka dock öfverdrifvits i
traditionen. Under 1700-talets fredsår ökades
folkmängden raskt och utgjorde 1750 öfver 100,000,
1770 120,000. Svåra nödår förekommo dock, t. ex.
1772–73, då folkmängden minskades med öfver
10,000. Järnhandteringen spelade nu en central
roll i näringslifvet och lämnade ett viktigt bidrag
till rikets export samt gaf bönderna extra förtjänster
genom körslor och kolning. Äfven skogsbruket gaf
goda inkomster. Allmogen var strängt bunden af
statsmakternas föreskrifter samt klagade öfver
intrång i sitt arbete och i gränshandeln. I slutet
af 1760-talet drabbades V. af en svår ekonomisk
kris i samband med mössornas försök att reglera
sedelvärdet. Politisk och social oro förekom äfven.
Bondeupproret i Dalarna 1743 påverkade
stämningen i V., och samtidigt fruktade man ett
infall från Norge. Oviljan mot adeln tog sig
lifligt uttryck 1788 vid Gustaf III:s besök och
folkväpningen, som i V. omfattades med det största
intresse. Omkr. 1800 följde en tid af ekonomiskt
uppsving. Järnet hade en tid god afsättning,
spannmålsprisen stego till följd af Napoleonskrigen,
och detsamma gällde trävarorna, hvilkas transport
därtill underlättades genom tillkomsten af
Trollhätte kanal. Om någon tid följde dock bakslag
och kriser. Till V:s historia under början af
1800-talet höra ock 1808–09 års fälttåg mot
Norge, landtvärnets olycksöde, Adlersparres och
Västra arméns revolution i Karlstad och marsch
till Stockholm (mars 1809) samt en del af norska
fälttåget 1814. Hundra år senare berördes
landskapet åter nära af en rikspolitisk tilldragelse,
Karlstadkonferensen och gränsbevakningen (1905).
Vid sekelskiftet 1800 utgjorde folkmängden i
länet 135,000 och växte sedan med obetydliga
afbrott till 1879 (271,000), sjönk sedan under
1880-talet och har under de senaste årtiondena
fluktuerat obetydligt. Emigrationen till andra
orter och till Amerika har i regel varit liflig,
inflyttningen till städer och industriorter,
utflyttning från landtbruksbygden starka. Folkmängden i
jordbrukssocknarna minskas; i några är den lägre
än för 100 år sedan. Jordbruket lifnär dock ännu
öfver hälften af befolkningen, åkervidden har
under 1800-talet växt betydligt genom nyodlingar,
och intensiteten har ökats. Järnhandteringen vid
småbruken har upphört och ersatts af modern
storindustri. Skogsbrukets och trävaruindustriens
betydelse har successivt ökats. Lefnadsförhållandena
ha här som annorstädes blifvit mycket förbättrade,
den frireligiösa rörelsen i sina olika former har
funnit tacksam mark, gammaldags seder, bruk och
folktro ha under de senaste årtiondena snabbt och
grundligt försvunnit. Folkdräkterna bibehöllo sig
längst i Ny och Dalby socknar, Älfdals härad, där
de brukades allmänt ännu för 50 år sedan, af
enstaka personer (i Dalby) ännu vid sista
sekelskiftet. (Den gamla folkdräkten i Östervallskogs
socken, Nordmarks härad, är afbildad å pl. II
till art. Folkdräkt, där på sp. 747 lämnas en
del uppgifter om folkdräkten i V.)
Om V. icke spelat någon central roll i vårt lands
historia, så har det däremot gjort en betydande
insats i vårt lands kultur under 1800-talet. Det
gamla bruks- och herrgårdslifvet inneslöt ganska
starka litterära och musikaliska intressen och hade
en säregen tradition. Geijer, Tegnér, Lagerlöf,
F. A. Dahlgren och Fröding ha säkert påverkats
häraf. De två sistnämnda äro jämte Stjerne och
andra äfven allmogelifvets skildrare, och intet
annat landskap har en litteratur på folkspråket,
som tillnärmelsevis kan mäta sig med den
värmländska. Äfven en lång och vacker rad af
framstående vetenskapsmän och uppfinnare är
värmlänningar till börden.
Litt.: J. A. Almquist, "Uddeholmsverken"
(1899; en ny del under utarbetning), E. Ekman,
"W. i sit ämne och i sin upodling" (1765), E.
Fernow, "Beskrifning öfver W." (1775–79; ny
uppl. utg. af O. Norstedt, 1898), J. Furuskog,
"Hyttor och hamrar i Östra V." (i "Meddel.
från V:s Naturhist. o. fornminnesförening", XVI),
E. Hofsten, "Beskrifning öfver W." (utg. af E.
Nygren, ibid., XV), S. Lönborg, "Finnmarkerna i
mellersta Skandinavien" (i "Ymer" 1902), P.
Nordmann "Finnarne i mellersta Sverige" (1888),
E. Nygren, "V:s stenålder" (i "Meddel." från
nyssnämnda förening, XIII), E. Tegnér,
"Folkväpningen i Sverige 1788" (i "Hist. tidskr.",
1881), G. 0. F. Westling, "Hertig Karls
furstendöme under åren 1568–92" (1883), K. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
