Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1918. Västfronten - Världskriget. Krigshändelserna 1918. Östfronten - Världskriget. Krigshändelserna 1918. Sydfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 Världskriget (Krigshändelserna 1918. östfronten. Offensiv in i Ryssland. Finland. Sydfronten) 246
allierades motstående område räknade (med armé-
reserverna) tills. omkr. 220 (inf.-) fördelningar,
hvaraf ett 40-tal amerikanska (hufvudsakligen i
Verdunområdet), betydligt starkare än de öfriga.
Med undantag af ett mindre område mellan
Maas och Mosel nordöst om Yerdun var hela
Frankrike fritt från tysk ockupation. Dessutom
höllo franska trupper fortfarande sydvästligaste
delen af det tyska Elsass besatt. 14 nov.
skulle enligt Fochs order en större offensiv ega
rum mellan Maas och Mosel för att i första
hand utdrifva äfven där stående trupper ur
landet, hvarefter rörelsen skulle fortsättas i rikt-
ning mot Liège. Denna offensiv kom dock på
grund af fientligheternas upphörande ej till utfö-
rande. - Vapenstillestånd. De inre politiska för-
hållandena i Tyskland, där i början af nov. oro-
ligheter på flera ställen utbröto, hvilka slutligen
9 nov. framkallade revolution och kejsarens af-
sättning, föranledde afslutandet af ett vapenstille-
stånd att träda i kraft 11 nov. kl. 12 middagen. I
öfverensstämmelse med de för Tyskland utom-
ordentligt hårda stilleståndsvillkoren började 12
nov. de tyska truppernas återtransport genom
Belgien, Frankrike, Luxemburg och Rikslandet,
hvilka länder och landsdelar skulle vara utrymda
inom 14 dagar, till högra Rhenstranden. Under
ledning af Hindenburg, som öfvertagit öfverbefälet
öfver trupperna, försiggick fronthärens hemtrans-
port, trots de oerhörda svårigheterna - i främsta
rummet beroende på den korta tidsfristen för de
besatta områdenas utrymning - i det stora hela
med lugn och ordning.
östfronten. Centralmakternas offensiv in i
Ryssland. Under det fredsförhandlingarna i Brest-
Litovski pågingo, utan att tills vidare - på grund
af sovjetregeringsrepresentanten Trotzkijs "förhal-
ningspolitik" - leda till något resultat, afslöto
centralmakterna 9 febr. där en separatfred med
den nya staten Ukraina. Detta hade till följd,
att Trotzkij följande dag af bröt underhandlingarna,
förklarande, att krigstillståndet hade upphört.
Tillika anbefalldes, att de ryska trupperna skulle
utrymma sina ställningar vid fronten och demobili-
sera, hvilket dock ej skedde på alla delar af fron-
ten. Då sovjetregeringen icke ville underteckna
något fredsfördrag, uppsade tyska regeringen va-
penstilleståndet (den 10) och återupptog operatio-
nerna. 18 febr. framryckte armégruppen Eichhorn
med 10:e armén (armégruppschefen) på högra fly-
geln, arméafdelningen D (v. Scholtz) i midten och
8:e armén (v. Kirchbach), tills. omkr. 25 inf.-
och 4 kav.-fördelningar, på vänstra flygeln från
linjen Yilna-v. om Diinaburg-Riga genom Hvit-
Ryssland, Litauen och Livland samt vidare öfver
det frusna Moonsundet in i Estland. Ryssarna
gjorde intet nämnvärdt motstånd. Under tiden 23
febr.-3 mars nådde tyskarna linjen Polozk (v.
om Vitebskj-Pskov-Narva och stodo således
endast 135 km. från Petersburg. Det tagna bytet
var ofantligt. Sovjetregeringen skyndade sig nu
att sluta fred. Genom freden i Brest-Litovski
3 mars 1918 erkände Ryssland de s. k. rand-
staterna, hvarjämte Hvit-Ryssland skulle hållas
besatt af tyska trupper, tills världsfreden slutits.
- Emellertid hade ryska i Ukraina kvarvarande
trupper börjat hemsöka befolkningen, plundrande
och röfvande samt utbredande bolsjevistiska läror.
Landets regering vände sig då till centralmak-
terna med anhållan om hjälp, hvilken beviljades.
18 febr. ryckte armégruppen Linsingen (omkr. 20
fördelningar) genom Volynien och, på dennas högra
flygel, armégruppen Böhm-Ermolli (omkr. 18 för-
delningar) genom Podolien och Bessarabien in i
Ukraina. Tillika ryckte tyska trupper (2 fördelnin-
gar), under v. Linsingens befäl, från Moldau längs
Svarta hafvets kust mot Odessa. De förbundna
trängde oafbrutet framåt under strider med ryssar,
"röda garden" och tjecho-slovaker. l mars be-
sattes Kiev och den 13 Odessa. Till in i juni
hade de underlagt sig större delen af landet med
Krim och nått ända till Novotjerkask vid Don.
l april hade fältmarskalken v. Eichhorn öfvertagit
öfverbefälet öfver den tyska armégruppen. Seder-
mera förordnad till generalguvernör, blef han l
juli mördad i Kiev. Visserligen lämnade Ukraina
en del lifsmedel till de allierade, som på grund
af ententemakternas blockad var i största behof
däraf, men de gjorda uppoffringarna för landets
besättande stodo icke i förhållande till vinsten,
hvarförutona ett stort antal trupper, som kunnat
få bättre användning på västfronten, bands såväl
här som i norra Ryssland. I samband med revolu-
tionen i hemlandet utrymde tyskarna åter Ukraina
på hösten. - Äfven det sedan 4 dec. 1917, då
själfständighetsförklaringen utfärdades, från Ryss-
land lösslitna Finlands regering påkallade Tysk-
lands hjälp för kufvande af det röda, af ryska
sovjetregeringen med trupper och materiel under-
stödda upproret. Hjälpen beviljades. 3 mars
landsattes ett detachement på Äland (Eckerö),
där en operationsbas iordninggjordes, h varpå de
tyska truppernas hufvudstyrka, bestående af l
infanterifördelning under befäl af general von der
Goltz, 3 april landsattes vid Hangö och framryckte
mot det af de röde besatta Helsingfors. Med till-
hjälp af en tysk eskader intogs hufvudstaden 12
april. I samband med de under general Manner-
heims befäl stående finska ("hvita") regerings-
trupperna - till hvilka äfven den af frivilliga bil-
dade "svenska brigaden" hörde -, som framryckte
från Tavastehus, Åbo och Viborg, omringades den
röda hufvudstyrkan, 20,000 man, 29 april mellan
Tavastehus och Lahti och tvangs efter 5 dagars
strider att sträcka vapen (3 maj). - Försök af
engelska och franska truppafdelningar, som land-
satts på Murmankusten, att längs Murmanbanan
framtränga till krigsskådeplatsen i Finland af-
visades af finska och, egendomligt nog, äfven af
ryska trupper.
Sydfronten. Italienska fronten. Under vin-
tern och våren 1918 pågick ställningskriget på Ty-
rolerfronten och vid Piave utan några särskildt an-
märkningsvärda tilldragelser. Först i slutet af maj
uppblossade striderna, i det att italienarna den
27 gingo till anfall dels på sin yttersta vänstra
flygel vid Tonalepasset och å Monte Adamello s.
om detta (n. v. om Gardasjön), dels på yttersta
högra flygeln vid Piaves mynning, österrikarna
lyckades dock a f visa anfallen. I af sikt att åstad-
komma ett afgörande på den italienska fronten
träffade den österrikiska härledningen omfattande
förberedelser för ett anfall i stor skala under juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
