Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1915. Sydfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver Drina och Donau för att genom en koncen-
trisk frammarsch mot Krusevac-Nis sätta sig i
besittning af landets för krigföringen viktigaste
delar, medan en bulgarisk armégrupp, bestående
af 1:a armén (Bodjajev) om 90,000 man och 2:a
armén (Todorov) om 110,000 man, skulle in-
falla i östra Serbien för att hota de i norra delen
af landet stående försvarskrafternas högra flank
och rygg, afskära järnvägsförbindelsen med Salo-
niki och iakttaga Grekland. - Serbiska hären,
fortfarande under kronprins Alexander (med ge-
neral Putnik som generalstabschef), räknade en-
dast omkr. 250,000 man och led dessutom brist
på tungt artilleri. Dess slutliga gruppering blef
följande: l:a och 3:e arméerna, hvardera omkr.
3 fördelningar (tills. 150,000 man), i norra Ser-
bien till försvar af Donaulinjen med Belgrad,
2:a armén med 3 fördelningar i östra delen af
Gammal-Serbien och 4:e armén med 2 fördelningar
i Ny-Serbien, de båda sistnämnda arméerna afsedda
mot Bulgarien. Dessutom kunde Serbien påräkna
bistånd af en i Saloniki trots det neutrala Grek-
lands protester landsatt fransk-engelsk armé om
40,000 man ("orientarmén"), hvilken skulle fram-
rycka i Värdars dalgång och sålunda trygga den
sydligaste serbiska arméns högra flank och äfven
omedelbart stödja dess operationer. - Mackensens
framryckning. 6-10 okt. öfvergicks Donau
dels af Gallwitz’ armé vid Ram (v. om Bazias) och
Semendria, dels af Kövess’ armé vid Belgrad. Ser-
berna blefvo öfverraskade och gjorde endast vid
Belgrad något starkare motstånd, hvilket dock bröts
den 9, hvarefter österrikarna besatte staden. Några
dagar senare öfvergick sistnämnda armé äfven
Save och nedre Drina. Serbiska hufvudkrafterna
drogo sig tillbaka: först till den befästa linjen
Pozarevac-Obrenovac och därpå, när äfven denna
linje genombröts af Mackensens armégrupp (14-
18 okt.), till den till Kragujevacs skydd iord-
ninggjdrda ställningen Svilajnac-Rudnikhöjderna.
l nov. måste serberna utrymma äfven nämnda
ställning, och Kragujevac besattes af Gallwitz’
armé. Härmed föll den i krigsindustriellt afseende
viktigaste orten i landet i de allierades händer.
Samtidigt besatte Kövess’ armé det 30 km. v. om
Kragujevac belägna Grn Milanovac. Serbiska
armégruppens återtåg fortsattes i sydlig rikt-
ning öfver serbiska (västra) Morawa. Mackensen
följde efter på bred front. 7 nov. besatte hans
vänstra flygel Krusevac och Kraljevo vid sist-
nämnda flod, medan högra flygelarmén nådde
Ivanica (40 km. s. v. om Kraljevo). – Bulgariska ar-
méernas framryckning. Medan Mackensens armé-
grupp sålunda tvingade den serbiska hufvud-
armén att uppge den ena försvarsställningen efter
den andra, trängde l:a bulgariska armén den mot-
stående underlägsna serbiska 2:a armén tillbaka
öfver linjen Knjazevac-Pirot och intog (5 nov.)
NiS. Genom besittningstagandet af denna viktiga
järnvägsknut (tillika landets andra stad) blef för-
bindelsen mellan Belgrad och Sofia tryggad för
centralmakterna och därmed äfven tillförseln af
vapen och ammunition till de turkiska stridskraf-
terna på Gallipolihalfön. - Längre söderut hade
2:a bulgariska armén ryckt in i Macedonien,
kastat tillbaka den svaga 4:e serbiska armén och
(23 okt.) besatt Skoplje (Uskiib), sålunda
afbrytande järnvägsförbindelsen mellan Nis och
Saloniki. De serbiska trupperna veko tillbaka i syd-
västlig riktning bakom Värdar. En härafdelning
(Vassitj) besatte Babunapasset mellan Veles och
Pfilep och sökte komma i förbindelse med enten-
tens "orientarmé", hvilket dock tills vidare icke
lyckades. - Orientarméns f ramryckning. 8 okt.
hade den för Serbiens hjälp afsedda armén (till
en början endast en fransk och en engelsk in-
fanterifördelning) landstigit i Saloniki, och några
dagar senare anlände general Sarrail dit för
att öfvertaga ledningen af operationerna. I midten
af okt. förflyttades armén, hvars styrka då ökats
till omkr. 60,000 man, medelst järnvägstransport
norrut, och den 20 hade den satt sig i be-
sittning af linjen Doiransjön-Strumica-Krivo-
lac (vid Värdar, v. n. v. om Strumica), i hvil-
ken framryckningen på grund af bulgarernas
(2:a arméns vänstra flygel) allt starkare mot-
stånd af stannade. Sedan armén ytterligare för-
stärkts, framryckte dess vänstra flygel (den franska
arméfördelningen) i början af nov. öfver Tjerna-
floden mot Babunapasset för att komma i förbin-
delse med Vassitjs härafdelning. Detta miss-
lyckades dock. Fransmännen blefvo slagna af bul-
garerna vid försöket att storma de senares ställ-
ningar på Archangelberget och tvungos till åter-
tåg öfver Tjerna. Sarrail intog då en försvarsställ-
ning vid Kavadar ö. om nämnda flod,, s. v. om
Krivolac. Vassitj måste utrymma Babunapasset
(den 16) och gå tillbaka till Prilep. Todorov
följde efter och intog staden (20 nov.), hvarefter
operationerna tills vidare afstannade. - Fält-
tågets senaste skede. Slaget vid Kosovopolje (23
-24 nov.). Serbiska hufvudarméns återtåg ställ-
des mot linjen Pristina-Mitrovica innanför grän-
sen till Ny-Serbien, framför hvilken armén intog
en försvarsställning. Mot denna anryckte Kövess’
armé från n. v. i Ibars dalgång öfver Novi-
bazar, Gallwitz’ armé från n. i Labs dalgång och
Bojadjevs armé från ö. öfver Goljak Planina. Slut-
ligen närmade sig äfven Todorovs högra flygel
Pristina från s. ö. Den sålunda från flera håll om-
fattade serbiska hufvudhären blef den 23-24 vid
Kosovopolje ("Trastfältet") v. om Pristina full-
ständigt slagen och sprängd. Enbart förlusterna i
fångar lära ha utgjort 50,000 man. Spillrorna af
armén räddade sig in på albanskt och montene-
grinskt område. Armén reorganiserades sedermera
på Korfu. 29 nov. besatte bulgarerna Prizren vid
Albaniens gräns.
Montenegros eröfring. Medan sista skedet af fält-
tåget mot Serbien pågick, inföll i början af nov.
en österrikisk arméafdelning (v. Sarkotitsch) från
Hercegovina i västra delen af Montenegro. Sam-
tidigt öfverskred en annan kolonn landets norra
gräns. Montenegrinerna trängdes efter hand till-
baka mot landets inre. I slutet af månaden ingrep
äfven v. Kövess’ armé österifrån, öfvergick Lim på
gränsen mot Serbien och slog montenegrinerna vid
Plavlje (1 dec.) och Djelopolje (16 dec.). Slutligen
inföll äfven en afdelning (2 fördelningar) af Kövess
armé, som transporterats till södra Dalmatien, un-
der general v. Trollmann öfver Cattaro i sydvästra
delen af landet, stormade 10 jan. 1916 det starkt
befästa höga berget Lovcen, som behärskade såväl
Cattaro som hvudstaden Cettinje, och intog denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
