Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1915. Östfronten - Världskriget. Krigshändelserna 1915. Sydfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Friedrichstadt och Lennewaden eröfrades, men däremot
misslyckades v. Belows försök (3–10 okt.) att taga
Dünaburg liksom ock ett senare företaget anfall
mot Riga. Kriget öfvergick äfven på denna del af
fronten (småsjöarna n. om
Smorgon–Dünaburg–Dünalinjen till v. om Riga) till ett långvarigt
ställningskrig. I samband med ombytet af
öfverbefälhafvare (se nedan) uppdelades ryska fronten
n. om Rokitnoträsken på "norra fronten" (under
Ruzskij) och "västra fronten" (under Ewerth).
Operationerna s. om Rokitnoträsken. Efter
Brest-Litovskis eröfring transporterades af
armégruppen Mackensen en del af 11:e armén till
västfronten och återstoden till Serbien samt en del af
4:e österrikiska armén (Josef Ferdinand) till
Volynien för att förstärka den nyorganiserade 1:a
armén (Puhallo von Brlog). Återstående delen
af armégruppen, hvari äfven Bugarmén
ingick, ställdes under general v. Linsingens
befäl, under det att Mackensen öfvertog befälet öfver
en ny armégrupp, afsedd att utföra fälttåget mot
Serbien. Förföljningen af de från Brest-Litovski mot
Pinsk aftågande ryssarna uppdrogs åt
Bugarmén, som 16 sept. besatte sistnämnda stad.
Framryckningen afbröts därefter, och armégruppen
Linsingen besatte linjen Pinsk–järnvägen
Kovel–Rovno. Dess bevakningsområde sträckte sig
följaktligen tvärs öfver Rokitnoträsken. – Ärkehertig
Fredriks offensiv. Den under ärkehertig
Fredriks befäl ställda armégruppen i Galizien hade,
under det offensiven i Polen pågick, med sina
hufvudkrafter (7:e armén, Sydarmén och 2:a armén)
hållit sina ställningar utefter Złota Lipa och öfre
Bug. På dess vänstra flygel hade 1:a armén med
sitt kavalleri tryggat Bugarméns högra flank under
denna armés framryckning mot Brest-Litovski och
därunder besatt Kovel. För att förekomma en
hotande förnyad offensiv af Ivanovs bakom
ofvannämnda floder stående armégrupp (9:e, 11:e och
8:e arméerna) igångsatte ärkehertigen 27 aug. en
samfälld anfallsrörelse af Sydarmén och 2:a
armén mot Złota Lipa-linjen. Ryssarna kastades
tillbaka mot Strypa (se d. o.), men ej heller
där kunde de hålla stånd. Sydarmén
tillkämpade sig nämligen 1 sept. öfvergången öfver
floden vid Zborow, samtidigt som den till vänster om
armén framryckande 2:a armén tog Brody och
den på armégruppens vänstra flygel framgående
1:a armén Luck. Följden af dessa nederlag
var, att Ivanov måste gå ytterligare
tillbaka, nämligen med sin vänstra flygel mot Sereth
och med sin högra mot Putilovka-linjen (ö. om
Luck). Puhallo genombröt dock med 1:a armén
denna linje och bemäktigade sig Dubno (8 sept.).
Hans vidare framryckning mot den tredje
fästningen, Rovno, i "fästningstrekanten" hejdades dock
vid Stubla s. v. om Rovno. – Ivanovs
motoffensiv. Sedan general Ivanov mottagit
betydliga förstärkningar (hufvudsakligen från den
mellersta armégruppen, framför hvars front
operationerna nu afstannat), igångsatte han en
motoffensiv, som i första hand riktades mot den
österrikiska armégruppens högra flygel (7:e armén och
Sydarmén) vid Sereth-linjen. De förbundne måste
10 sept. gå tillbaka bakom Strypa, men i början
af okt. återställdes dock det förra läget vid
Sereth. Ivanovs högra flygelarmé (Lesch) framgick
13 sept. mot Puhallos armé, vid Derażne, tvingade
den tillbaka v. om Styr och återtog Luck (den 23).
Genom ingripande af Linsingen, som med sin
armégrupps högra flygel öfvergick Styr n. om Luck (28
sept.) och sålunda hotade ryska arméns högra
flank, återställdes äfven här det förra läget. Ivanov
återupptog dock i slutet af okt. offensiven, som nu
riktades mot Kovel. Ryssarna lyckades på vissa
ställen öfvergå Styr och sätta sig fast på dess
vänstra strand, men 13 nov. gick Linsingen öfver
till motanfall vid Czartorysk, slog ryssarna och
tvingade dem tillbaka öfver floden. På denna
del af fronten (från Rokitnoträsken till Galiziens
gräns n. om Tarnopol) vidtog nu ett
ställningskrig, som varade hela vintern. – Nyårsslaget i
Galizien (24 dec. 1915–15 jan. 1916). Antagligen
för att förmå Rumänien att göra gemensam sak med
ententemakterna bestämde sig ryska krigsledningen
i midten af dec. för ett anfall i stor stil mot de
allierades front i Bukovina och östra Galizien. Denna
front, som var starkt befäst, sträckte sig från Bojan
(nära Pruth, ö. om Czernowitz) till Buczacz vid
Strypa, hvilken frontdel var besatt af 7:e
österrikiska armén (v. Pflanzer-Baltin), samt vidare från
Buczacz utefter Strypa norrut, hvilken norra del af
fronten, t. o. m. Burkanow, var besatt af Sydarmén
(v. Bothmer). Anfallets utförande uppdrogs åt
Ivanovs med den nya i trakten af Odessa
sammandragna 7:e armén (Tjerbatjev) förstärkta
armégrupp. Af denna senare framgick 24 dec. 9:e
armén (Letjitskij) mot den österrikiska fronten
ö. om Czernowitz, efter hvilken stad slaget
äfven uppkallats. Ehuru anfallet förbereddes af en
ytterst kraftig artillerield och utfördes med den
största energi, utan hänsyn till förluster, blef
detsamma efter 2 dagars strider afslaget, och samma
utgång fick ett förnyadt på nyårsnatten ansatt
anfall på bredare front. Samtidigt med förstnämnda
anfall angrep 7:e ryska armén Sydarméns
ställningar ö. om Buczacz–Burkanov, men med lika
liten framgång. Vid årsskiftet och sedermera
under vintern förblef de förbundnes front på
ifrågavarande krigsskådeplats orubbad. – Förändringar
i högsta krigsledningen å ryska sidan. Redan i
sept. hade – på grund af ryska härens upprepade
nederlag och sannolikt äfven af inrikespolitiska
skäl – storfurst Nikolaus entledigats som
öfverbefälhafvare och utnämnts till vicekonung i
Kaukasien. I stället hade kejsar Nikolaus själf
öfvertagit högsta ledningen med general Alexejev som
generalstabschef (och verklig ledare af
operationerna). Någon ändring i krigsplanen föranledde
detta tills vidare icke.
Sydfronten. Italiens deltagande i kriget.
3 maj 1915 uppsade Italien förbundet med
Österrike och Tyskland ("trippelalliansen"), och 23 s.
m. förklarade förstnämnda land Österrike krig,
sedan dess enligt österrikisk uppfattning öfverdrifna
anspråk på "kompensation" i form af
landafträdelse afvisats. – Italienska arméns fredsstyrka
utgjorde 1914 omkr. 290,000 man. Den var delad
i 12 armékårer af växlande sammansättning med
tills. 25 inf.- och 3 kav.-fördelningar. Den
mobiliserade armékårens styrka utgjorde omkr. 37,000
man, infanterifördelningens (divisionens) nära
11,000 man. Vid mobilisering tilldelades hvarje
armékår utom de båda linjefördelningarna 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
