Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka, liksom förbindelsetrupperna (med bl. a.
11 luftskepp och omkr. 200 fältflygplan) disponerades
omedelbart af armé- och högre chefer. Utom
linjearmékårerna uppsattes af äldre årsklasser
värnpliktiga 25 reservkårer samt 18
landtvärnsfördelningar. Vidare uppsattes af öfvertalig
personal ett antal ersättningsfördelningar (ersatz-divisionen)
samt organiserades landstormen, som kunde
användas äfven till fronttjänst. Fält- och
besättningstruppernas sammanlagda krigsstyrka
uppgick till 3,800,000 man. – Österrikisk-ungerska
arméns fredsstyrka utgjorde 1914 omkr. 442,000
man. Arméns krigsindelning i 16 armékårer – om
i regel 2 infanterifördelningar, 1 inf.-landtvärnsfördelning,
tungt artilleri m. fl. trupper –, hvartill
vid mobilisering kom ytterligare en af
landtvärn m. fl. trupper sammansatt armékår, var något
olika fredsindelningen, enligt hvilken senare
landtvärnet bildade en särskild organisation bredvid
riksarmén. Armékårens styrka utgjorde 74,800
man, infanterifördelningens 20,500 man.
Kavalleriets 10 fördelningar voro fördelade på vissa kårer.
En kavallerifördelning bestod af 4,500 man.
Armén förfogade öfver 2 luftskepp och ett 80-tal
flygplan. Utom nämnda trupper stodo vid
mobiliseringen till förfogande ersättningstrupper och
landstorm. Den senare organiserades delvis i
brigader, som genast användes till fälthärens
förstärkning. Arméns krigsstyrka utgjorde 1914 omkr.
2,300,000 man, hvaraf 550,000 man landstorm. –
Franska härens fredsstyrka var 820,000 man, däri
inräknadt 85,000 man afrikanska trupper
(främlingslegionen, araber, marokkaner, senegalnegrer
m. fl.). Densamma var i fred som i fält indelad
i 21 armékårer och kolonialkåren m. fl. högre
förband i utomeuropeiska länder samt 10
kavallerifördelningar. Dessutom funnos
militärguvernementen i Paris och i Lyon (om hvardera
27 inf.-bataljoner m. m.) samt fästnings- och andra
trupper. Den mobiliserade armékåren – bestående
af 2 inf.-fördelningar (divisioner), 1 kav.- och 1
art.-regemente samt ingenjör- och andra trupper
– räknade 40,000 man, infanterifördelningen nära
16,000. En kavallerifördelning räknade 3,700
man. Direkt under armé- och högre chefer stodo
luftseglingstrupperna med bl. a. 13 luftskepp och
134 fältflygplan. Utom nu nämnda linjetrupper
uppsattes 21 kårreservbrigader och 26
reservfördelningar, af hvilka senare bildades 7
”reservfördelningsgrupper”, samt ett antal
reservzuavregementen och reservjägarbataljoner. Af äldre
årsklasser bildades ett 20-tal territorialfördelningar
(motsvarande de tyska landtvärnsfördelningarna).
Arméns krigsstyrka utgjorde enligt plan 4,200,OCO
man, hvartill dock kommo de officiellt värfvade (i
själfva verket utskrifna) kontingenterna färgade
trupper, bl. a. 32,000 senegalnegrer, hvilkas antal
redan under 1:a krigsåret uppgick till 100,000
man. I aug. 1914 mobiliserades 3,780,000 man,
hvaraf 77,000 färgade. – Ryska arméns
fredsstyrka uppgick på sommaren 1914 till 1,600,000
man (se vidare Ryssland, sp. 1413–16). Vid
mobiliseringen ändrades de 37 armékårernas
sammansättning såtillvida, att kårens
kavallerifördelning utbröts ur kårförbandet. Endast 1 regemente
kvarlämnades som kårkavalleri. Hufvuddelen af
kavalleriet bildade sålunda 24 kavallerifördelningar.
Armékårens styrka uppgick till 43,000 man,
infanterifördelningens till omkr. 20,000 och
kavallerifördelningens till 4,000 man. Utom
kårförband stodo bl. a. luftseglings- och flygtrupperna
med 13 luftskepp och omkr. 300 flygplan. Af
äldre årsklasser organiserades 38 reservfördelningar
med lika sammansättning som infanterifördelningarna.
Kavalleriet ökades med ett antal
kosackfördelningar. Fältarméns styrka (linje- och
reservtrupper) utgjorde 2,500,000 man. Härtill
kommo riksvärnstrupperna (motsvarande andra
staters landtvärn och landstorm), med enligt plan
40 riksvärnsfördelningar, samt besättningstrupper
och ersättningstrupper (resp. 570,000 och 360,000
man). Tillsammans med gränsvakts-, gendarmeri- m. fl.
trupper skulle Rysslands hela krigsmakt till
lands ha uppgått till omkr. 5 mill. man. –
Engelska reguljära arméns fredsstyrka utgjorde
(enligt stat) vid 1914 års början omkr. 474,000
man värfvade trupper (se vidare Storbritannien,
sp. 153–157). Af densamma tillhörde
256,000 stående hären, medan återstoden utgjorde
besättnings-, reserv- och ersättningstrupper
(”armé- och specialreserverna”). Stående hären räknade
138,500 man i hemlandet, 41,600 i kolonierna och
Egypten samt 76,000 man i Indien. Den i
hemlandet förlagda delen af stående hären bildade
fältarmén, med 6 infanterifördelningar och 1
kavallerifördelning, samt armé-, förbindelse- och
andra trupper med bl. a. 4 luftskepp och 140–150
fältflygplan. Vid mobiliseringen sattes fältarmén
genom inkallandet af delar af reservtrupperna
på krigsfot och bildade då expeditionsarmén
(se Storbritannien, sp. 154) med en styrka
af 165,000 man. Hvar och en af dess 6 inf.-fördelningar
bildade en slagenhet, 18,600 man stark.
Kavallerifördelningen räknade omkr. 9,000 man.
Medan expeditionsarmén var afsedd att användas
utom landet och följaktligen redan i krigets början
öfverfördes till Frankrike, stannade återstoden af
armé- och specialreserverna kvar i hemlandet dels
för att trygga territorialarméns mobilisering, dels
för att bilda depåer för fältarmén. Territorialarmén,
hvilken efterträdt de forna yeomanry- och
volunteer-kårerna, bestod af frivilliga, som – till
allra största delen – förbundit sig att under vissa
år stå till förfogande för hemlandets skydd, men
som dock efter hand, frivilligt eller på grund af
lagbud, togos i anspråk äfven för tjänstgöring på
krigsskådeplatsen. På grund af sin ringa
utbildning insattes dessa trupper, som i jan. 1914
uppgingo till 250,000 man, icke i fronttjänst förr än
efter omkr. 6 månaders ytterligare utbildning.
Utom reguljära och territorialarméerna stodo vid
mobiliseringen till förfogande omkr. 290,000 man
(värfvade) indiska trupper – af hvilka dock en
afsevärd del icke var att påräkna för operationer
utanför Indiens gränser – samt, med vederbörande
regeringars medgifvande, delar af de brittiska
själfständiga koloniernas trupper, hufvudsakligen
uppsatta på grund af allmän värnplikt. Af dessa
senare kunde i första hand påräknas från Canada:
aktiva milisen (82,000 man, af hvilka dock endast
en mindre del erhållit fullständig utbildning), från
Australien: reguljära armén, borgarbeväpningen
och skarpskyttarna (tills. 95,000 man milistrupper),
Nya Zeelands armé (67,000 man milistrupper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
