Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågrörelse (Undulation), fys. - Vågsjön. 1. Sjö i Envikens socken, Dalarna - Vågsjön. 2. Sjö på gränsen mellan Sura, Gunnilbo och Odensvi socknar i Västmanland - Vågskura, her. Se Sköld, sp. 1362 - Vågskål. Se Våg, sp. 1259 - Vågslag, baln. Se Hafsbad, sp. 998 - Vågträsket, sjö i Malå socken - Vågyta, fys. Se Vågrörelse, sp. 1276 - Vågö, hög, långsträckt klippö i Bottniska viken - Vågö, ö. Se Färöarna - Wåhlin, svensk släkt - Wåhlin. 1. Jonas W. - Wåhlin. 2. Kristian W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1279
Vägsjön-Wåhlin
1280
tiklarna fullborda ett hvarf på samma tid som rörelsen
på ytan fortplantas en våglängd. - Vågrörelsens
fortplantningshastighet i vatten är icke konstant,
utan beroende af böljornas höjd och vattnets djup,
så att ju högre böljorna och djupare vattnet är,
dess hastigare fortplantar rörelsen sig öfver
vattenytan. Häraf följer att, då en vågrörelse
kommer in på grundt vatten, verkan blir densamma,
som om vågrörelsen stött på ett ämne med annan
täthet. När t. ex. en vågrörelse faller från hafvet
in på grundt vatten, blir den delvis reflekterad,
och de reflekterade vågorna interferera med de
infallande. Hvarje gång berg och dalar sammanfalla,
blir amplituden större, hvarigenom högre vågberg
och djupare vågdalar uppkomma. Vågrörelsen blir
därför mycket våldsammare inne vid kusten än ute
på hafvet: det bildas bränningar, om haívet är
mycket upprördt. Vinden åstadkommer på hafsytan
en i stort sedt regelbunden rörelse med rätliniga
och parallella samt mot vindriktningen vinkelräta
vågtoppar och vågdalar, hvilka synas förflytta sig
i vindriktningen. Vågornas profil är en trocho?d,
d. v. s. den kurva, som beskrifves af en punkt på
en cirkels yta, då omkretsen rullar utefter en rät
linje. Om hafs-vågornas hastighet, längd, höjd,
rullningsperiod (vågperiod) m. m. och stötvågor se
vidare H a f, sp. 988-989. - Läran om vågrörelsen
utgör grunden för läran om ljuset och ljudet. Se
f. ö. Dubbelbrytning, Polarisation och Vågapparat.
A. Bi-n. (T. E. A.)
Vågsjön. 1. Sjö i Envikens socken, Dalarna,
2 km. n. om Envikens kyrka, bildar ett led i den
långa kedja af sjöar, som genomflytas af afloppsån
för den stora sjön Amungen på gränsen mellan Dalarna
och Hälsingland. Dess vatten föres söderut genom
Svärdsjön och Toftan till sjön Runn och därifrån
genom Lillälfven till Dalälfven. V. har en areal
af 4 kvkm., och dess yta ligger 140 m. ö. h. Dess
längd uppgår till 4 km. och dess största bredd till
1,5 km. – 2. Sjö på gränsen mellan Sura, Gunnilbo och
Odensvi socknar i Västmanland, är Köpingsåns källsjö,
ligger 85 m. ö. h. och har en areal af 4 kvkm. Dess
största längd uppgår till 3,5 km. och dess bredd till
3 km.
1–2. J. V. E.
Vågskura, her. Se Sköld, sp. 1362.
Vågskål. Se Våg, sp. 1259.
Vågslag, baln. Se Hafsbad, sp. 998.
Vågträsket, sjö i Malå socken, Västerbottens län,
har en areal af 2 kvkm. och afrinner genom en 4
km. lång afloppså till Skellefte älf.
J. V. E.
Vågyta, fys. Se Vågrörelse, sp. 1276.
Vågö, hög, långsträckt klippö i Bottniska
viken, Själevads socken, Västernorrlands län,
omkr. 15 km. s. ö. om Örnsköldsvik. Ön, som är
omkr. 4 km. lång i n. och s. och har en största
bredd af omkr. 1 km., sammanhänger i n. ö. medelst
ett näs med den lilla Grisslaön. Å ömse sidor
om nämnda näs ligger Grisslans fiskeläge.
G. Brgrn.
Vågö, ö. Se Färöarna.
Wåhlin, svensk släkt, härstammande från kyrkoherden
i östra Steneby, Östergötland, Andreas J o n æ
W. (f. 1661, d. 1725), som tog sig namnet W. efter
sin födelsesocken Vårdnäs i samma landskap. Ett stort
antal af släktens medlemmar har varit präster.
1. Jonas W., son till ofvannämnde Andreas Jonæ W-,
präst, lärd, f. 8 maj 1699 i Västra Eneby socken,
Östergötland, d. 23 maj 1777, blef 1718 student
i Uppsala, 1730 filos. magister i Lund, 1731
docent och 1732 adjunkt i filos. fakulteten där,
1733 teol. adjunkt, 1735 akademisekreterare och
1740 universitetsbibliotekarie. Han nedlade mycken
omsorg på
bibliotekets ordnande och katalogers upprättande. 1744
blef han tredje teol. professor i Lund, med Stångby
pastorat till prebende, 1746 teol. doktor, 1749 andre
teol. professor samt kyrkoherde i Upp-åkra och 1763
förste teol. professor och domprost i Lund. W. lade
grunden till domkyrkans kassafond. Han var 3 gånger
uppförd på biskopsförslag. Som led. af prästeståndet
bevistade han riksdagarna 1765, 1769 (han var
då, ehuru mössa, medlem af sekreta utskottet) och
1771. W. författade bl. a. 21 akademiska disputationer
af filos. och teol. innehåll. Han var känd som en
from, lärd och arbetsam man.
2. Kristian W., den föregåendes brorson,
präst, universitetslärare, skriftställare, f.
19 okt. 1761 i Skabersjö prästgård. Malmöhus län,
d. 28 mars 1829 i Lund, omhuldades i uppväxtåren af
W. l, blef student i Lund 1775 och filos. magister
1781 samt hade därefter anställning som informator
i Småland och Skåne. Sedan han 1785 kallats till
docent i historia vid Lunds universitet, hopskref
han Fäderneslandets historia (och statskunskap) för
begynnare (1787; 11 :e uppl. 1822, ett kompendium
af sammanhangslöst uppradade data och notiser
af mångahanda art), hvilken skolbok i mer än 30
år bibehöll sig nästan ensam på sitt område vid
rikets läroverk. W. befordrades 1790 till adjunkt
i historia, prästvigdes 1792, på några anspråkslösa
teol. teser, som utgjorde det enda teol. lärdomsprof
han någonsin aflade, och utnämndes 1795 till andre
teol. adjunkt (med Hällestad, Dalby och Bonderup
till prebendepastorat). Uppfylld af lika stor
själfförtröstan som ifver att gagna, var han
verksam med sin penna, utgaf krestomatier och
predikosamlingar, öfversatte smärre världs-och
religionshistorier samt en "Sundhetslärobok",
utarbetade Handbok uti svenska kyrkolagjarenhe-ten
(1799; 3:e uppl. 1824), läroböcker för barn och en
Lärobok för allmogen (1804), innehållande allehanda
praktiska hushålls- och landthushåll-ningsråd,
upplysningar till skingrande af folkets vidskepelse
o. s. v., hvarför han ock vann stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
