Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wulffen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenångans mängd är för stor eller trycket minskas
eller temperaturen ökas, sträfvar ångan att bana
sig väg till jordytan, den spränger sina gränser, en
häftig explosion inträffar, och allt hvad som finns
i kraterkanalen, delar af vulkanbergets inre, slagg,
lava m. m., lösslites och slungas i höjden. Hela
fortsättningen af utbrottet är en följd af större
eller mindre explosioner, allteftersom vattenhalten
i den uppstigande lavamassan vid ett visst djup
plötsligt förvandlas till ånga. Ehuru vattenångan
genombryter lavan och i oerhörd mängd uppstiger ur
krateröppningen, innesluter dock den utflytande lavan
stora kvantiteter vatten. När nu, genom fortgående
afkylning, en fast skorpa bildat sig på lavaströmmen,
samla sig de ur lavan bortgående ångorna på enstaka
ställen och utströmma där, s. k. fumaroler (se
Gasvulkan). Stundom är fumarolångornas styrka så
stor, att verkliga vulkaniska eruptioner, ehuru i
mindre skala, inträda: slaggstycken lösslitas, slungas
uppåt och samla sig vid nedfallandet på lavaströmmens
yta till små käglor, ur hvilkas i toppen befintliga
små kratrar verksamheten kan fortfara en ganska lång
tid. Öfver orsaken till vulkaniska eruptioner kan man
således ej tvifla: striden emellan de i bergets inre
inspärrade ångorna och de glödsmälta lavamassorna där.
Somliga vulkaniska utbrott äro i hög grad katastrofartade
och förhärjande, andra däremot nästan
oskadliga. Till den förra kategorien hör utbrottet
af Vesuvius (se d. o.) år 79. Hit hör också det
synnerligen ödeläggande vulkanutbrottet 1883 på
ön Krakatau (se d. o. med fig.) i Sundasundet
mellan Java och Sumatra. Synnerligen våldsamt
var också det våren 1902 inträffade utbrottet af
vulkanen Mont Pelé (se Martinique med fig.,
där genom tryckfel står Mont Pelée). Jämförelsevis
oskadliga äro de utbrott, hvarmed Vesuvius numera
nästan årligen ger sig till känna; likaså den nästan
oafbrutna verksamhet, som kännetecknar vulkanen på
Stromboli, en af Lipariska öarna (se d. o. med
fig.) utanför norra kusten af Sicilien. I dennas
krater något nedanför vulkankäglans topp sjuder
smält lava, hvilken flera gånger i timmen omväxlande
höjer och sänker sig några m. samt utsänder stora
gasbubblor, som uppkasta kaskader af glödande
lavadroppar. Genom sina "rökmoln" om dagen och
ljusskenet om natten har denna vulkan sedan urminnes
tider tjänat de sjöfarande som ett slags fyrbåk.
E. E.
Vulkanembryoner. Se Spetsbergen, sp. 683.
Vulkanisering. Se Gummifabrikation, sp. 631.
Vulkaniseringsapparat, en af tandläkare vid
framställning af de s. k. kautschuksproteserna (se
Tandprotes) använd apparat, utgöres af en Papins gryta
(se d. o.). Den oftast nyttjade apparaten består af
ett hamradt cylindriskt kopparkärl, till hvilket
passar ett lock, som medelst en skruf kan pressas
mot kärlets öppning, så att det blir tätt. Apparaten
är merendels monterad i en ställning och så högt,
att en gasbrännare bekvämt kan appliceras under
densamma. Apparaten är utrustad med en gas- och
en säkerhetsventil samt en mindre fördjupning
för termometer, ev. manometer. Jfr Kyvett 2.
G. T-n.
Vulkanisk, som frambragts eller bildats genom
vulkaners verksamhet; glödande och häftig i sina
utbrott likt en vulkan. Se Aska, Bomb 2, Sand
och Tuff. - Vulkanisk gaskälla. Se Gasvulkan. -
Vulkaniskt instörtningsbäcken. Se Insjö, sp. 723. -
Vulkaniskt skalf. Se Jordskalf, sp. 163.
Vulkaniska bergarter, geol., eruptiva bergarter,
som äro bildade i omedelbart samband med vulkanisk
verksamhet och sålunda stelnat samt erhållit
sin nuv. utbildning vid eller nära jordytan. De
eruptiva bergarterna äro bildade genom stelning af
en smält massa, magma, och indelas i plutoniska
och vulkaniska bergarter; denna indelning täcker
nära nog indelningen af de eruptiva bergarterna i
djupbergarter och ytbergarter (se ofvan framhållna
ord samt dessutom Abyssisk bergart, Bergart,
Effusiva bergarter och Gångbergarter).
K. A. G.
Vulkanister, geol., kallades anhängarna vid slutet af
1700-talet af den åsikten, att de flesta af jordens
bergarter bildats på vulkanisk väg, i motsats till
dem, hvilka förfäktade det neptuniska, sedimentära
bildningssättet och därför benämndes neptunister
(se Geologi, sp. 975). E. E.
Vulkanit, tekn., ett slags balenit (se d. o.; jfr
Gummifabrikation, sp. 631).
Vulkanologi (af vulkan, se d. o., och grek. lo’gos,
lära), läran om vulkaner och vulkaniska företeelser.
Vulkanpasset. Se Karpaterna, sp. 1147.
Vulkanus. Se Vulcanus.
Vulkovitj. Georgi, bulgarisk statsman, f. 1834,
d. 1892, var urspr. läkare i turkiska hären,
slöt sig efter furstendömet Bulgariens bildande
till det konservativa partiet och blef direktör
för Öst-Rumelien och 1881 utrikesminister, men tog
afsked på grund af misshälligheter med den ryske
generalen Sobolev. Efter furst Alexanders abdikering
(1886) utnämndes V. af Stambolov till diplomatisk
representant i Konstantinopel, där han mördades
af två macedoniska bulgarer, bröderna Tjufkevitj,
som dömdes till döden. A-d J.
Wullenwever [vollenvefer] l. Wullenweber, Jürgen,
statsman och folkledare i Lübeck, f. 1492 eller
1493 sannolikt i Hamburg (där släkten spåras redan
på 1200-talet och där hans broder Joachim W., en tid
dansk fogde på Färöarna, torde ha varit rådsmedlem),
inflyttade till Lübeck, blef borgare där och kom att
under en kort tid spela en högst betydande roll i den
gamla hansestadens historia vid reformationstidens
början. Då det patriciat, som där innehade den
aristokratisk-republikanska styrelsen (borgmästare och
råd), med all ifver häfdade de gamla förhållandena
gentemot borgerskapet i allmänhet, som omfattade
reformationen, uppstod häftig spänning mellan dem
båda, och då 1529 rådet nödgades för beviljande
af penningmedel sammankalla ett möte af borgarna,
tillsattes af dessa ett utskott, som tog penningfrågan
om hand och därigenom fick ett stort inflytande på
ärendena. Som villkor för vidare penningbevillningar
sattes 1529 evangeliets fria predikande, och med
året 1530 var den evangeliska läran den härskande i
staden. I dessa förvecklingar hade W.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
