Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visby - Visby landsförsamling - Visby stift - Visböcker - Wisc., förkortning. Se Wis. - Viscaria Roehl., bot. - Viscaya. Se Vizcaya - Viscaya-viken. Se Vizcaya-viken - Viscera, lat. Se Inälfvor. - Visceralbågar, zool. Se Fiskar, sp. 411. - Visceralskelett, zool. Se Vertebrater, sp. 1306 - Vischer, tysk konstnärssläkt - Vischer. 1. Hermann V. - Vischer. 2. Peter V. d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Stockholms fasta försvar", 1910 ff.), och
J. Roosval. "Die kirchen Gottlands" (1911). –
En god handledning för besökare af V. lämnar
K. J. Bergman, "Visby. Korta anteckningar"
(senaste uppl. 1921). och J. W. Hamner, "Gottland"
(utg. af Svenska turistföreningen; 2:a uppl. 1920).
Hj. Jn.
Visby landsförsamling (före 1901 Visby norra
landsförsamling), socken i Gottlands län. 1,134
har. 200 inv. (1919). Annex till Visby stad, Visby
stift, Norra kontraktet.
Visby stift omfattar ön Gottland, med
kringliggande småöar (Fårö, Sandö o. s. v.),
d. v. s. sammanfaller med Gottlands län. 3,160
kvkm. 55,982 inv. (1919). Stiftet omfattar
de 3 kontrakten ("tredingarna") Norra, Medel-
och Södra kontraktet. Pastoraten voro 1 maj 1921
38, omfattande 93 församlingar (antalet pastorat
skall framdeles minskas till 29). Gottland hörde
urspr. till Linköpings stift, men skildes därifrån
1570 och fick 1572 sin egen stiftschef, som bar
titeln superintendent intill 1772, då stiftet,
eller superintendentian, blef biskopsdöme. 1919
föreslogs af en k. kommitté, att V. skulle förenas med
Stockholms stad under en gemensam biskop, ett förslag,
som starkt ogillades af öbefolkningen. Se "Bidrag
till V. stifts historia" (i "Kyrkohist. årsskr.",
1904) och O. V. Lemke, "V. stifts herdaminne" (1868;
tillägg 1892). L. Wll.
Visböcker är det vanliga namnet på de stora
samlingsband, i hvilka man på 1500-talet i Sverige
och Danmark började uppteckna de dittills endast
muntligt fortplantade balladerna och lyriska
sångerna, ett uppteckningsarbete, som fortfor
äfven under 1600-talet. I Danmark finnas tjugufem
sådana visböcker, bland hvilka den största är
en foliohandskrift i Odense frökenkloster, som
innehåller mer än 200 visor. Af de svenska visböckerna
är den äldsta från omkr. 1572 och uppkallad efter
jämtlänningen Harald Ölufson, som egt boken. Andra
mera bekanta äro Broms Gyllenmärs, Barbro Baners,
Pär Brahes, Kungl. bibliotekets i 4:o, 8:o och 16:o,
Drottning Sofias, den Stierneldska handskriften,
Samuel Alfs visbok och Forsius’ visbok, samtliga
utgifna i Svenska litteratursällskapets skriftserie,
"1500- och 1600-talens visböcker" (1884-1919) genom
A. Noreen, J. A. Lundell och A. Grape. Under utgifning
där är vidare Petter Eudebecks visuppteckningar (I,
1921). Jfr Folkvisor.
Wisc., förkortning. Se W i s.
Visc?ria KoehL. bot., ett släkte af medelstora
örter, hörande till fam. Caryophyllaceœ,
under-fam. Silenoideœ, med 5 arter. Stjälkarna
äro upprätta, med få och smala, motsatta blad,
blommorna nejlikartade, medelstora, vanligen röda
och samlade i knippen i en klase. Stiften äro 5
och kapseln vid basen 5-rummig. - I Sverige finnas
2 arter, af hvilka tj ärblomstret (b e c k b l o
m s t r e t). V. vulgaris (Lychnis vis-caria L.),
är vanligast. Den har stjälkens of re mel-lanleder
upptill klibbiga af en brunaktig, limlik-nande
afsöndring (hvaraf namnet), i hvilken smärre flugor,
steklar och andra insekter kunna fastna. Krypande
småinsekter kunna därigenom hindras att komma upp
till blomman, där de antagligen skulle rara objudna
gäster. En mycket vacker dubbel-
blommig form odlas i trädgårdarna som prydnadsväxt.
V. alpina, fjällnejlika, som är täm-
Viscaria vulgaris (tjärblomster), l stjälkbas,
2 stjälktopp med blomställning.
ligen allmän i fjälltrakterna, är lägre och har ej
klibbig stjälk; dess ljusröda blommor äro välluktande.
O. T. S. (G. L-m.)
Viscaya. Se V i zc ay a.
Viscaya-viken. Se Vizcaya-viken.
VFscera, lat. Se Inälfvor. - Visce-r?lbågar. zooL
Se Fiskar, sp. 411. - Viscer?lskelett, zool. Se
Vertebra-ter, sp. 1306.
Vischer [fi7-], tysk konstnärssläkt, skulptörer och
konstgjutare från 1400- och 1500-talen. - 1. Hermann
Y. från Ulm förvärfvade medborgarrätt och blef
mästare i Nürnberg 1453. Han utförde 145? en dopfunt
med apostlafigurer för stadskyrkan i Wittenberg
och är sannolikt upphofsman till en dopfunt med
liknande figurer - en mängd helgon i relief rundt om
skålen och fotstället samt fyra apostlastatyetter -
i Sebalduskyrkan i Nürnberg. Han förestod i nämnda
stad ett gjuteri, som vann stort anseende under hans
sons ledning. - 2. Peter V. d. ä., den föregåendes
son. f. på 1460-talet i Nürnberg, d. 1529. öfvertog
ledningen af gjuteriet 1487. Han utförde arbeten,
gjutna i koppar eller mässing, för olika platser
i Tyskland och mottog beställningar äfven från
Ungern, Eöhmen och Polen. Som hans mästarprof
omtalar traditionen en hänglykta i Lorenzokyrkan
(1489). Det mest betydande verket från hans tidigare
skede är ärkebiskop Ernsts af Sachsen grafmonument
i Mag-deburgs domkyrka (1495), med den dödes bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
