Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vieille-Montagne, La - Vieira, Antonio - Wiek, förr landskap, nu en krets i Estland - Wiek skans, i Pommern - Viel, Charles François - Wieland, myt. Se Volund - Wieland, Christoph Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
500 arbetare, utom kontorspersonal och ingenjörer. Vid
grufvorna har bolaget uppfört egen små- och
folkskola med 4 lärare. Vid Åmmeberg håller bolaget
läkare, apotek samt ett väl inrättadt sjukhus. För
arbetarna finnas sjukhjälps- och pensionskassor,
hvilkas utgifter bolaget ensamt bestrider. Äfven en
sparkassa, där arbetarna erhålla 5 proc. ränta, är af
bolaget inrättad; med ett ord, arbetarnas intressen
äro på bästa sätt tillgodosedda. Från Åmmeberg
fraktas de färdiga produkterna till Göteborg och till
bolagets upplagsplats i Marieholm medelst tre bolaget
tillhöriga båtar, och från Marieholm föras de till
Antwerpen eller Rotterdam med andra, svenska ångare.
Bolaget "La Vieille-Montagne" har genom det sätt,
hvarpå det omhänderhaft sin svenska egendom, inlagt
stor förtjänst om den ort, där egendomen ligger,
och för hela landets bergshandtering har det exempel
på väl ordnad grufbrytning och administration, som
Åmmebergsverken uppvisat, utöfvat en i hög grad
väckande verkan. Bolagets disponent i Sverige
är f. n. Otto Martin Torell. Dess postadress
är Åmmeberg, dess telegrafadress Vieilmont,
Askersund. Närmaste järnvägsstation är Ingelsby.
Th. N-m.*
Vieira, Antonio, portugisisk präst och andlig
vältalare, f. 1608 i Lissabon, d. 1697 i Bahia
(Brasilien), inträdde 1625 i jesuitorden och blef
sedermera hofpredikant hos Johan IV samt utförde
flera diplomatiska beskickningar. Från 1653 egna-de
han sig åt evangeliums förkunnande bland indianerna
i Brasilien. 1661 blef han på grund af sitt försvar
för de misshandlade indianerna deporterad till
Portugal, där han ock af inkvisitionen dömdes för
kätterier. 1669-75 vistades han i Rom och stod i
gunst hos påfven Klemens X, som suspenderade den
portugisiska inkvisitionen. 1681-97 var han åter
missionär i Brasilien, där han af ven bekämpade
slafveriet. V. var sitt århundrades förnämsta andliga
talare i Portugal. Man har utgett hans predikningar
(Sermaos, 16 bd, 1683-1754; tysk öfv. i 6 bd 1840
ff.) och bref (Cartas, 3 bd, 1735-46) samt Obras
completas (27 bd, 1854 ff., tysk öfv. 10 bd, 1840-63,
13 bd 1871-77); ny edition med biografi, Trechos
selectos, utkommer sedan 1897. Biografi af Carel
(5:e uppl. 1891). (Hj. H-t.)
Wiek [vik], förr landskap, nu en krets i Estland (se
d. o.), omfattande sydvästra delen af landet. Dess
hufvudstad är Hapsal.
Wiek Skans [v?k], i Pommern, vid Kykströmmens utlopp
i Greifswaldsbukten, var en 4-hörnig stjärn-skans
med våt ^raf och betäckt väg samt hade under början
af 1600-talet anlagts som skydd för inloppet
till Greifswald. W. förlorades med denna stad 6
nov. 1678. Återlämnad till Sverige i freden 1679, fick
den sedan förfalla. Den hade emellertid iståndsatts
1807, men förstördes då l april genom beskjutning
från svenska kanonslupar. L. W:sonM.
Vie’1. Charles Francois, fransk arkitekt, f. 1745
i Paris, d. där 1820, var lärjunge till Chal-grin,
byggde Moní de pzété, ett ändamålsenligt hospital
och ett stort fattighus med imposant fasad,
amfiteatern i sjukhuset Hotel Dieu samt den stora
kloaken från Bicétre. Han utgaf Principes de
Vordonnance et de la construction des bàtiments
(5 dir, 1797-1804) m. fl. arkitektoniska arbeten.
(G-g N.)
Wieland [vìlant], myt. Se Vol u n d.
Wieland [vìlant], Christoph Martin, tysk skald och
romanförfattare, f. 5 sept. 1733 i byn Oberholzheim
nära Biberach (i Württemberg), d. 20 jan. 1813
i Weimar, var son till en protestantisk präst
och fick en fromt allvarlig uppfostran. Hans
framstående själs-gåfvor röjde sig däri, att
han vid 12 års ålder skref vers på latin och
sitt modersmål samt tidigt för-värfvade sig en
vidsträckt bildning. 1747 -49 hölls han i den starkt
pietistiska skolan i Klosterbergen vid Magdeburg,
men Iäst3 samtidigt fritänkar-skrifter och råkade i
svåra själsstrider. Under inflytande af en svärmisk
böjelse för sin rikt begåfvade släkting Sophie von
Gu-termann (sedermera Sophie von La Roche, se denna)
stärktes han i sina strängt idealistiska föresatser
och började 1750 att dikta på allvar. Sedan W. två
år idkat juridiska studier vid Tübingens universitet,
vistades han 1752-54 i skalden Bod-mers hem i Zürich
och var i ytterligare fem års tid informator i samma
stad samt ett år i Bern, där han stod i förtroligt
förhållande till den anderika Julie Bondeli, som
sedermera vardt Rousseaus väninna. 1760 anställdes
han såsom kanslidirektor, d. v. s. stadsskrifvare,
i Biberach. Hos grefve Stadion på det närbelägna
Warthausen fann han 1762 en umgängeskrets,
hvars af engelskt och franskt fritänkeri närda
världsmannabildning och förfinade njutningslif
utöfvade en genomgripande inverkan på W., som egde
stark känslighet för sin omgifnings inflytande,
så att han bröt med sin förra mystisk-asketiska
lifsåskådning och efter denna tid i sina skrifter
förkunnade en glädtig och frisinnad, epikureisk
levnadsfilosofi. Han gifte sig 1765, utnämndes
1769 till professor i filosofi och regeringsråd
i Erfurt, utsågs 1772 af hertiginnan Anna Amalia
till uppfostrare för arfprinsen Karl August af
Weimar och dennes broder Konstantin samt erhöll
efter fullbordadt vari (1775) lifstids-pension. Den
förste af de lysande författare, h vilka inom kort
gjorde Weimar till Tysklands litterära medelpunkt,
vardt W. med sitt afunds-fria skaplynne förtrolig
vän till Goethe och Herder. Han lefde stillsamt
och oförvitligt i kretsen af sin talrika familj och
tillbragte en lycklig ålderdom. Från Weimar utgaf
W. månadsskriften "Der teutsche Merkur" (1773-89)
och dess fortsättning "Neuer deutscher Merkur"
(1790-1810), länge den mest betydande tidskriften i
Tyskland. Hans andra tidskrift, "Attisches museum"
(1796 -1801), fortsatt med "Neues attisches museum"
(1802-10), förmedlade för tvska folket kännedomen om
grekernas andliga bildningsskatter. En staty of ver
honom (mod. af Hans Gasser) af täcktes 1857 i Weimar
och en marmorbyst i Biberach 1881; där är äfven sedan
1907 ett W.-museum inrättadt i hans trädgårdshus.
W:s första skrifter, som tillkommo under infly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
