Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Widén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpman H. A. Benneche (d. 1893) testamenteradt legat
på 80,000 kr. (af hvars räntor 1/6 afsättes till ett
stipendium för skönlitterärt författarskap och 4/5,
om så behöfs, användas för utgifning af skrifter
inom historisk-filosofiska klassen), h var jämte det
förvaltar apotekar öwres legat på 4,000 kr. till
farmaciens främjande, det af kyrkoherden D. Thrap
(d. 1913) testamenterade legatet "Laura Thraps
minde" på omkr. 20,000 kr. (hvaraf räntan används
till arbeten i historia, teologi eller latinsk
eller grekisk filologi), S. Eydes gåfva (1916)
på 10,000 kr., hvarå räntan skall användas till
främjande af kemiska och fysiska forskningar, samt
"J. Börresens og V. Hybinettes fond for fremme av
norsk geologisk forskning", 10,000 kr. (gåfva 1917
af A.-b. Kristiansands raffineringsverk). Sällskapet
åtnjöt alltifrån sin början aí konung Karl XV ett
årligt understöd å 2,000 kr., hvilket citer 1860
förvandlades till ett statsbidrag, som f. n. utgår
med 20,000 kr., i ord. och 20,000 kr. i extra
anslag, hvarjämte sällskapet af Nansenfonden
(se d. o.) åtnjuter årligt bidrag (f. n. 20,000
kr.) till utgifning af vetenskapliga arbeten. -
Sällskapet utger årligen "Forhandlinger". Dessutom
har det af egna medel eller i förening med andra
vetenskapliga institutioner bekostat utgifningen af
en rad vetenskapliga verk af J. A. Frus ("Ethnografisk
kart över Finmarken" (1861), J. Lieblein ("Aegyptische
chronologie", 1863), A. Faye ("Christiansands stifts
bispe- og stiftshistorie", 1867), R. Collett ("NoTges
fiske", 1875) m. fl. samt af "Codex aureus" (1877].
E. H*
Video meliora proboque, deteriora se’quor, lat., jag
ser och gillar det bättre, men gör det sämre. Ovidius
"Metamorfoser", VII, v. 20–21.
Widerberg. 1. Andreas W., skådespelare och sångare, f. 1766 i Göteborg,
d. 25 april 1810 i Stockholm, ingick helt ung vid
Blancs teatertrupp i Göteborg, som han öfvertog 1786
och där han bl. a. uppträdde som Hamlet (den förste
på svensk scen) och uppmärksammades af Gustaf III vid
hans besök i Göteborg 1788 samt anmodades att söka
sig till huf-vudstadens kungl. scen. Han debuterade
där 1789 som De la Gardie i "Gustaf Adolf och Ebba
Brahe" och gjorde 1790 som Pompé i "Oden" lycka med
sin vackra teaterfigur, hufvudets antika drag och
den välljudande stämman. "Hvad W. sade tycktes komma
ur själens djup, hade alltid det sanna uttryck, som
karaktär och situation fordrade, och hans spel erhöll
därigenom en naturlighet, ett rörande behag, som ingen
konst och ingen beräkning kunna gifva." Särskildt fann
han vackra uttryck för själshöghet och godhet. Bland
hans öfriga roller ansågos Helmfelt och Tancred
vara de bästa. Han uppträdde äfven med framgång i
sångpjäser, t. ex. "Vattendragaren" (som Mikeli),
"Gustaf Vasa" (Norrby) och "Gubben i bergsbygden". Han
var flera år ordningsman vid Dramatiska
teatern. W. öfversatte för teatern skådespel af
Holberg, Lessing, Beaumarchais, Bouilly, Iffland
m. fl. samt utgaf 1805 en "Theater-almanach". -
W. blef en stamfar för teaterfolk. Tre söner och
en dotter (se W. 2) egnade sig åt scenen. Bland
hans barnbarn och barnbarnsbarn märkas Julia W.,
Matilda Gelhaar, Charlotta Almlöf och Vilhelmina
Gelhaar-v. Stedingk.
2. Henriette Sofi W., den föregåendes dotter,
sångerska, f. 3 sept. 1796 i Stockholm, d. där
3 april 1872, sjöng först på Djurgårdsteatern
(1810–12), därpå i Göteborg, slutligen på
k. teatern i Stockholm 1817–37, hvarefter hon
med titel af hofsångerska lämnade scenen. Hon
lär ha varit utomordentligt vacker och begåfvad i
konstnärligt hänseende. Hennes röst liknades vid
"näktergalens klara, klingande silfvertoner", hade
en alldeles hänförande romantisk klang, och hennes
konst skildrades som märkvärdig, i betraktande
af att hon icke egde någon musikalisk bildning,
utan lärde allting efter gehör. Prestationerna
blefvo dock ofta ojämna till följd af håglösheten
och lättfärdigheten i hennes karaktär. Efter
Jeannette Wässelius’ afgång var hon den mest använda
sångerskan och sjöng med stort bifall bl. a. Armide,
Göra, Pamina i "Trollflöjten", Fidelio, Susanna i
"Figaros bröllop", Anna i "Don Juan", "Friskytten"
och "Hvita frun", Julia i "Vestalen", Emilie i
"Målaren och modellerna", Zerlina i "Fra Diavolo",
Laura i "Slottet Montenero" och Amazili i "Ferdinand
Cortez". Hon utgaf En skådespelerskas minnen (2 hftn,
1850-51). – Hennes dotter Julia Henrietta Eufrosyne W.,
f. 18 mars 1824 i Stockholm, d. där 24 jan. 1847,
sedan 1844 gift med violinisten F. V. Liedberg,
var äfvenledes sångerska och uppträdde på
kungl. teatern bl. a. som Anna i "Friskytten" (1841),
Susanna i "Figaros bröllop" och Angelina (Adèle) i
"Svarta dominon".
1–2. A. L.*
Viderbobalk (fsv. viþerbo balker], i Upplandslagen
och Hälsingelagen benämning på den afdelning, som
handlar om rättsförhållandena mellan delegare i samma
by eller, såsom slutorden lyda, "huru hvar skal vif)
annan byggia". Motsvarande afdelning kallas i andra
svenska lagar byggningabalk (se d. o.). Jfr Balk 2.
C. G. Bj.
Viderboende, Viderboenderätt. Se Lösningsrätt, sp. 297, och Nabo.
Vidare nostra mala non possumus; alii simul
delinquunt, censores sumus, lat., "våra egna svagheter
kunna vi ej se; så snart andra fela, uppträda vi som
domare", citat från "Phædrus", IV, 10, 5.
Widerström, Karolina Olivia, läkare, f. 10 dec. 1856 i
Hälsingborg, genomgick Gymnastiska centralinstitutet
1873–75, var assistent hos professor Branting där
1875–76, aflade mogenhetsexamen vid Wallinska skolan i
Stockholm 1879, blef med. kandidat 1884 och licentiat
1889 vid Karolinska institutet samt förklarades
s. å. för legitimerad läkare, Sveriges första
kvinnliga sådan. Sedan dess har hon utöfvat praktik
i kvinnosjukdomar i hufvudstaden. Hon har därjämte
hållit föreläsningar om och undervisat i kvinnohygien
samt utgett bl. a. De qvinliga könsorganen, deras
funktioner samt deras vanligaste sjukdomar (i
handboken "Sjukvård och hälsovård", 1889), Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
