Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wetterberg, 1. Karl Anton - Wetterberg, 2. Julius Alexis - Wetterdal, Henrik - Wetteren, stad - Wettergreen, Ragna Marie - Wettergren, 1. Ingeborg Ellen Katarina - Wettergren, 2. Karl Erik Vilhelm Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och efter ett besök på lyrikens område, Blad
ur Catharina Månsdotters minnesbok (1861), en
samling enkla, vemodsfulla visor, egnade han sig åt
författarskap för barn, i det att han 1862–72 utgaf
"Linnea, tidning för barn", som var en högt skattad
barnaläsning, i hvilken varmt hjärtelag och kvickt
lynne togo sig uttryck. W., som på militärläkarbanan
hunnit till fältläkare vid Andra militärdistriktet
(1867), tog 1874 afsked från sin tjänst och tillbragte
de 15 sista åren af sitt lif i värdig hvila från
sina läkar- och skriftställarvärf. Grunddraget i W:s
skriftställarskap är medkänsla för de små. Därigenom,
liksom genom det "undervisande" drag, som finnes
i hans skaplynne, förklaras, att han väsentligen
vardt tendensförfattare. Som romanförfattare tog
han nämligen till orda för många af de kraf, som
jäste i tiden. Han är alltså i sin romandiktning
varm filantrop och demokrat, och många af de
reformer, som under 1840–1850-talen stodo på
dagordningen, funno i honom en ifrig målsman. Men
vid sidan af den allvarliga syftningen, som i regel
framträder något för starkt till att förekomma i ett
estetiskt verk, röjer Onkel Adam i sina berättelser
stor lefnadserfarenhet och en viss humoristisk
ådra. Föremål för hans pennas skildringar är i
synnerhet småstadslifvet, "Skråköping", hvars främste
tecknare han blef inom 1840–50-talets rika svenska
romanlitteratur. Hans stil är enkel och okonstlad,
i öfverensstämmelse med hans program: "ju större
verkningar man kan frambringa med små medel, dess
bättre; konstens högsta uppgift är att icke synas
konstig", men den småningom alltmera obehärskade
mångordigheten i hans framställning har gjort hans
alstring föga njutbar för eftervärlden. Det litterära
värdet af hans verk är ringa. – Snoilsky och Topelius
ha egnat W. varma hyllningsdikter. Sv. akad. gaf 1869
kungl. priset åt W. för litterära förtjänster. Hans
arbeten äro öfversatta till ty., flera äfven till da.,
eng. och fr. W.s Samlade skrifter utgåfvos 1869–74
i 10 bd. Berättelser, skizzer och noveller 1889 i 4
dlr. Efter hans död utkom en efterskörd, Ur Onkel
Adams portfölj (1889). Jfr A. Flodman i "Kritiska
studier" (1872) och K. Warburg, "Onkel Adam"
(i kalendern "Svea" 1881).
2. Julius Alexis W., den föregåendes broder, målare,
f. 1816 i Jönköping, d. 1872 i Stockholm, studerade
vid Konstakademien, utförde porträtt, som voro målade
i olja och akvarell eller tecknade i blyerts. W. är
representerad i Nationalmuseum af ett porträtt i
olja (1836), på Gripsholm af porträtt af V. von
Braun (mycket tungt och dödt, 1852). W. saknade
ej begåfning, men vanvårdade både sin talang och
sin person.
1. K. W–g. (R–n B.) 2. (G–g N.)
Wetterdal, Henrik, läkare, f. 1 sept. 1857
i Orsa, Dalarna, blef student i Uppsala 1876,
med. kandidat 1882, licentiat 1887 och promoverades
där 1894 till med. doktor efter afh. Bidrag till
kännedomen om bakteriehalten i vattendragen invid
Stockholm. W. var under sin studietid amanuens vid
anatomiska institutionen i Uppsala och underläkare vid
Akademiska sjukhuset (1884–85), där han ock sommaren
1887 var t. f. öfverkirurg. Efter sin öfverflyttning
till Stockholm var W. underläkare vid Maria sjukhus
1887–88 och fick 1889 tjänst
som distriktsläkare i hufvudstaden. Vid F. Warfvinges
afgång 1904 blef W. hans efterträdare som direktör
för Sabbatsbergs sjukhus och öfverläkare vid
den ena af dess invärtesafdelningar. Under sin
distriktsläkartid tjänstgjorde W. längre tider som
sundhetsinspektör i Stockholm, från hvilken tid
hans bakteriologiska arbeten förskrifva sig. W. har
dessutom till den med. tidskriftslitteraturen
lämnat värdefulla bidrag inom invärtes medicinen,
på senare åren särskildt inom lungtuberkulosens
område. Vid sidan af stor och högt skattad
verksamhet som sjukhusläkare och praktiker i
Stockholm har W. nedlagt nitiskt arbete i en del
offentliga uppdrag, såsom intresserad medlem af
skolrådet i Hedvig Eleonora församling 1892–1903
och led. af Folkskolöfverstyrelsen i Stockholm
1898–1900. Arbetsåret 1914–15 var W. ordf. i Svenska
läkaresällskapet. I. H.
Wetteren. stad i belgiska prov. Ost-Flandern
vid Schelde, 14 km. s. ö. om Gent. 15,750
inv. (1905). Krutfabrik. Tillverkning af
spetsar. A. N–d.
Wettergreen [-gren], Ragna Marie, norsk
skådespelerska, född Olsen (antog namnet Rynning),
f. 1866 i Arendal, var anställd vid Kristiania theater
1886–99 och öfvergick 1899 med dennas personal till
nya Nationaltheatret, som hon alltsedan tillhört utom
spelåren 1905–09, då hon var engagerad vid Fahlströms
teater. Efter att först ha användts som ingénue
utvecklade hon sig till en karaktärsskådespelerska,
som skiftningsrikt och temperamentstarkt, emellanåt
med väl kraftig färgläggning, återgett hufvudroller
framför allt i det realistiska norska dramat, såsom
Regina i "Gengangere", Gina Ekdal i "Vildanden",
Hedda Gabler, Fru Inger til Östraat, Irene i "Naar
vi döde vaagner", Lydia i "Laboremus", Fru Arvik i
"Naar det ny vin blomstrer". Vid Fahlströms teater
spelade hon med framgång i nyfranska sociala
komedier, bl. a. H. Becques Pariserinden. Vid
gästspel i Stockholm 1903 och 1909 fick man se
henne som Hedda Gabler och Lydia samt Rebekka West i
"Rosmersholm" och Karen Borneman. Hon var först gift
med overretssakförer H. I. Wettergreen (d. 1903)
och blef 1903 omgift med f. artillerikaptenen R. Skancke. E. F–t.
Wettergren. 1. Ingeborg Ellen Katarina W.,
textilkonstnärinna, f. 20 nov. 1878 i Arboga,
har gjort sig känd genom utsökta broderier efter
egna kompositioner, oftast med figurmotiv af äkta
religiös hållning, med utgångspunkt i medeltidskonst,
men påverkade äfven af orientaliska motiv och
svensk allmogekonst. Personlig uppfattning,
innerlig känsla, stilrenhet, ädel linjeskönhet
och färgglans ge hennes verk en alltigenom äkta
och hög konstnärlig innebörd. Bland större arbeten
märkas ett antependium, Kristus och änglar, i Trosa
stadskyrka (utst. i Stockholm 1909 och på Baltiska
utställningen 1914), bonaderna Lucia, Barnet,
Det heliga vinet, Skum m. fl. Hon har äfven utfört
vackra bokpärmar. Ett figurbroderi eges af Köpenhamns
konstindustrimuseum. Jfr uppsatser i "Ord och bild"
1903 och "Konst" 1912–13.
2. Karl Erik Vilhelm Fredrik W., den föregåendes
broder, konstförfattare, museiman, f. 16 april 1883
i Arboga, blef student 1902 och filos. kandidat 1908
och s. å. e. o. amanuens vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
