Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vers - Ver sacrum - Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
g) moloss — — — (malörtsdryck),
h) tribrachys ^ ^ ^ (till sin ge[-mål]);
3) sammansatta l. fyrstafviga:
a) koriamb — ^ ^ — (t. ex. riddarevärf),
b) antispast ^ — — ^ (gesällprofvet),
c) ionicus a majore — — ^ ^ (dödbringande),
d) ionicus a minore ^ ^ — — (majestätsbrott),
e) 1:a peon —^ ^ ^ (saligare),
f) 2:a peon ^ — ^ ^ (förlåtande),
g) 3:e peon ^ ^ — ^ (karaktären),
h) 4:e peon ^ ^ ^ — (för att få dö),
i) 1:a epitrit ^ — — — (aprilmånsken),
j) 2:a epitrit — ^ — — (julimånsken),
k) 3:e epitrit — — ^ — (vårbrytningstid),
1) 4.:e epitrit — — — ^ (orsakskedja),
m) proceleusmatiker ^ ^ ^ ^ ([låt] oss fara i [väg]),
4) femstafvig.
Versfyllnad. Det språkliga material, hvaraf
versen bildas, får icke godtyckligt inpressas i
vederbörande versschema, så att utan hänsyn till
uttalet tryckstark stafvelse sättes i obetonad
ställning i versfoten eller tvärtom. Å andra
sidan är versifikatören icke absolut bunden af
uttalets accentförhållanden, och framför allt ha
äldre metriker haft orätt i sin uppfattning af
att t. ex. samma ord icke finge stå än betonade,
än obetonade. Ords ställning i olika prosodiska
omgifningar har nämligen väsentligt inflytande på
deras accentuering (så är t. ex. andra stafvelsen
i kapten hufvudtonig, medan däremot samma stafvelse
i ordförbindelsen kapten Palm kan vara fullkomligt
obetonad, medan kap- i senare fallet får en biton,
som gör, att den i vers kan stå i en ictusstafvelse;
i ordfogningen kapten Lené ha stafvelserna i kapten
åter sin vanliga accentuering). Hufvudregeln för
den prosodiska accentueringen blir därför den,
att stafvelse, som skall uppbära versfotens ictus
(höjning), bör vara starkare betonad än de omgifvande
stafvelser, som tillhöra föregående och samma versfots
sänkningar. Detta förhållande kallas fullständig
kongruens. I de fall, där ictusstafvelsen endast är
lika stark som en bredvidstående sänkningsstafvelse,
talar man om ofullständig kongruens; denna kan
vara fullkomligt lika tillfredsställande som den
fullständiga. Inkongruens gör i regel versen orytmisk;
de teoretiska spekulationerna öfver kongruens-
och inkongruensföreteelserna ha emellertid ofta
förbisett, att poesien vanligen icke är betjänt
med eller betjänar sig af schematiskt lika byggda
verser. Vårt språks accent- och kvantitetsförhållanden
göra i vissa fall svårigheter, då ord skola inpassas
i ett versschema; sammansättningar som maktspråk,
Stjernstolpe och hänryckning kunna tjäna som
exempel. — Betecknar man de olika accentgraderna
i svenskan med 3 (hufvudton), 2 (stark biton), 1
(svag biton) och 0 (obetonad stafvelse), kunna
versfyllnaderna i en jamb vara 33’ (motsvarar
den klassiska metrikens spondé), 23, 13, 03, 02,
11’ och 01, i en troké 3’3 (motsvarar spondén),
32, 31, 30, 20 och 10, o. s. v. — Fri vers kallar
man vanligen sådan språklig framställning, som genom
att af författaren uppdelas i versrader anger sig som
vers, men är oregelbunden i afseende på versomfånget
och versernas byggnad. Då texten genom likartadhet i fråga om
versbyggnaden eller rim närmar sig den vanliga
bundna stilen, är anspråket på att räknas till versen
berättigadt; hit räkna vissa metriker knitteln (jfr
Knittelvers). Massor af s. k. fri vers böra likväl
snarast kallas rytmisk eller oratorisk prosa. —
Verslära. Se Metrik. — Versmått. Se Metrik.
— Versschema kallas den teoretiska mönsterbilden af en vers, utan hänsyn till,
hur språkmaterialet fyller den. — Versslag brukas i betydelse dels af versform
(se ofvan), dels af strofform.
R—n B.
Ver sacrum, lat. (eg. "en helgad vår"; våroffer),
kallades hos de italiska folken den i en tid af stor
fara på förhand som offer åt Mars och Juppiter lofvade
förstlingen af husdjur och frukter, som frambragtes
under våren i ett land. I äldre tider lofvade man
stundom äfven de under en vår födda barnen, hvilka
emellertid icke slaktades, utan fingo växa upp och
därefter en vår drefvos öfver gränsen för att söka sig
boningsplats annanstädes (se Samniter). År 217
f. Kr. utsändes efter sibyllinska böckernas anvisning
en dylik kontingent.
J. C.
Versailles [värsa’j], stad och hufvudort i franska
dep. Seine-et-Oise, ligger sundt och vackert
omkr. 17 km. v. s. v. om Paris på en af skogklädda
höjder omgifven platå, vid järnvägslinjerna
Paris (Rive droite)—V., Paris (Rive gauche)—V.,
Paris—Granville och Paris—Brest samt spårvagnslinjen
Paris—V.—Saint-Cyr. V. är ytterst regelbundet anlagdt,
med stort torg (Place d’armes; största bredden är 220,
största längden 350 m.), breda gator, trädplanterade
avenyer, bl. a. de till torget löpande Avenue de S:t
Cloud, A. de Sceaux och, mellan dem, den 88 m. breda
A. de Paris, Boulevard du roi, Boulevard de la
reine, Boulevard S:t Antoine m. fl., samt 8 kyrkor,
bland dem katedralen S:t Louis, byggd 1742—54 af
Mansard de Sagonne, med hertigens af Berry monument,
af J. Pradier, och Notre-dame, byggd 1684—86 af
J. Hardouin-Mansard, med ett 1867 byggdt kapell bakom
koret. Af profanbyggnader märkas slottet (se Versailles’ slott),
bollhuset (salle du jeu de paume, se
Bollhus), byggdt 1686, sedan 1879 "revolutionsmuseum",
två stora af Mansard 1679—82 byggda kaserner, förr
kungl. stall med ända till 2,500 hästar, vid Place
d’armes, prefekturen, det 1900 i Ludvig XIV:s stil
fullbordade Hôtel de ville. I V. finnas statyer af
Hoche, Houdon, abbé de l’Épée och Albert Joly. Före
den stora franska revolutionen hade V. omkr. 100,000
inv., 1911 blott 60,458. Industrien har fabriker för
verktygs-, kittel-, staket-, lervaru-, cement- och
kemikalietillverkning. Grönsaks- och trädgårdsodling
bedrifs i stor skala. V. är säte för biskop, prefekt,
assis-, under- och handelsdomstol, har stort och litet
prästseminarium, lyceum för gossar och för flickor,
seminarium för lärare och för lärarinnor, en statens
trädgårdsskola (école nationale d’horticulture,
grundl. 1873), teknisk skola, kommunalt
konservatorium, stadsbibliotek (omkr. 200,000 bd
och 1,277 handskrifter), folkbibliotek och teater,
jordbruks- och handelskammare samt flera lärda
sällskap. — V. var urspr. en obetydlig by, tillhörig
abbotstiftet Marmontier, då Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
