Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenkraftverk (Vattenkraftanläggning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i eller invid vattendrag utförda byggnader
jämte motoriska anordningar (vattenhjul, turbiner;
se d. o.) för tillgodogörandet af vattenkraft (se
d. o.). De första vattenkraftverken utfördes för
att drifva kvarnar (s. k. skvaltkvarnar), sågar och
hammarsmedjor. De bestodo af en i vattendraget uppförd
dammbyggnad, som infångade vattnet och samlade någon
fallhöjd, samt ett eller flera vattenhjul i anslutning
till dammbyggnaden eller till en därifrån utgående
kort kanal eller ränna. Af samma karaktär äro än i dag
våra mindre, vattendrifna kvarnverk, husbehofssågar,
benstampar och andra enkla inrättningar. I och med
storindustriens utveckling började vattenkraften komma
till större användning som drifkraft för väfverier,
spinnerier, valsverk, mekaniska verkstäder o. d. Ett
viktigt led i utvecklingen inträdde på 1870-talet,
då de första träsliperierna för tillverkning af
pappersmassa utfördes. Under detta skede började
vattenturbiner (se Turbin) allmänt användas, hvilket
möjliggjorde utnyttjandet af såväl högre fallhöjd
som större total vattenkraft, än hvad förhållandet
varit vid de gammalmodiga vattenverken. Innan de
elektriska växelströmsgeneratorerna uppfunnits
(i början på 1890-talet) och elektrisk öfverföring
(se Elektrisk arbetsöfverföring) till aflägsnare
förbrukningsorter möjliggjorts, var industrien knuten
till vattenfallens omedelbara närhet. Numera sprides
den elektriska kraften från vattenkraftverken öfver
stora områden och tillgodogöres inom snart sagdt alla
grenar af mänsklig verksamhet: belysning, landtbruk,
handtverk, hushållsbehof (såsom kokning, strykning
m. m.), spår- och järnvägsdrift samt för alla slag
af industri, under senare årtionden ej minst den
s. k. elektrokemiska (inkl. elektrometallurgiska) för
framställning af t. ex. karbid, klorater, nitrater,
tackjärn, stål, järnlegeringar, zink, aluminium m. m.
Af moderna vattenkraftanläggningar urskiljer man
i hufvudsak två olika typer, den ena med öppen, den
andra med sluten turbinuppställning. Den förra nyttjas
vid fallhöjder af upp till 15 à 25 m. och kännetecknas
däraf, att turbinerna anordnas i öppna kamrar; den
senare används för anläggningar med större fallhöjd,
hvarvid turbinen vanligen inbygges i en sluten
järnkåpa. Hufvudanordningarna vid ett vattenkraftverk
utgöras af dammbyggnad, tilloppskanal, -ränna, -tub
eller -tunnel (ofta i kombination med hvarandra),
fördelningsbassäng (ev. svalltorn eller svallschakt),
kraftstation, bestående af maskinhus och afloppskamrar
(vid öppen uppställning äfven turbinkamrar), och
eventuell afloppskanal eller -tunnel för att leda
drifvattnet åter till strömfåran. Dammbyggnaderna
uppföras på så fast grund som möjligt, helst berg
eller pinnmo, samt utföras af betong, sten, trä eller
jord. De förses oftast med dels fasta s. k. skibord,
dels rörliga anordningar, trä- eller järnluckor,
valsar, bjälksättar eller nålar för att afbörda
öfverflödsvatten. Tilloppskanaler utgräfvas i lösa
jordlager eller utsprängas i berg, hvarvid i förra
fallet slänter och botten vanligen förstärkas medelst
stensättning, betongplattor e. d. Turbinledningar
utföras af trä, järn eller betong med diametrar upp
till omkr. 6 m. Fördelningsbassängen är en afslutande
utvidgning af tilloppskanalen, afsedd
för vattnets fördelning på olika turbinkamrar
eller tubledningar ofvanför kraftstationen. Där
vattentilledningen sker genom tilloppstunnel,
anordnas ofta s. k. svallschakt och vid tuber
svalltorn, med uppgift att utjämna tryckstegringar
och vattentillförsel vid förändringar i kraftverkens
belastningar. Svalltornen utföras af järn, betong
eller trä och bestå i sin enklaste utföringsform af
en cylindrisk behållare, till hvilken de drifvattnet
till- och afledande tuberna äro anslutna. Turbinkamrar
vid lågtrycksanläggningar utföras af betong, sten
eller trä samt förses med afstängningsanordning och
isgrind. Kraftstationsbyggnaderna uppföras likaledes
vanligen af betong, tegel eller trä på undergrund af
betong eller sten och innehålla vid anläggningar
med öppen turbinuppställning de elektriska
generatorerna samt lågspänningsinstrumentering,
turbinregulatorer m. m., vid högtrycksanläggningar
vanligen jämväl vattenturbinerna. I anslutning
till kraftstationen eller inom en från densamma
skild byggnad inrymmas, då den elektriska kraften
skall öfverföras på långa afstånd, elektriska
transformatorer och högspänningsinstrumentering. Vid
en del vattenkraftverk uttages kraften direkt från
turbinaxeln, såsom vid trämassefabriker, valsverk
etc. Bland större vattenkraftverk i Sverige märkas
Gullspång (se Gullspångsälfven), Mockfjärd (se d. o.),
Porjus (se d. o.), Sydsvenska kraftaktiebolagets
(se d. o.) anläggningar i Lagan, Trollhätte kraftverk
(se d. o.), Älfkarleby (ss d. o.) m. fl.
Å pl. I, fig. 1 visas en genomskärning af Stora
Kopparbergs bergslags a.-b:s under byggnad varande
kraftverk vid Forshufvudforsen i Dalälfven (fallhöjd
10,3 m., turbineffekt 22,500 hkr). Åt maskineriet
har getts s. k. vertikal öppen uppställning, och
turbinkamrarna äro utförda för spiraltilledning
af drifvattnet. (Fig. 3 visar en generalplan
af anläggningen, hvarpå märkas till vänster
dammbyggnaden med sina utskofsöppningar, samt
till höger kraftstationen.) Fig. 2 är en bild från
arbetsplatsen i april 1920. Fig. 4, utvisande en
längdssktion genom statens kraftverk vid Trollhättan
(fallhöjd 32 m., turbineffekt 160,000 hkr) anger,
hur anordningarna vid sluten turbinuppställning
gestalta sig. Som exempel på dammar och intag med
olika afstängningsanordningar utvisas å fig. 5 en
dammbyggnad med valsafstängning (Lilla Edet, Göta
älf) och å fig. 6 ett kanalintag med sektorluckor
(Untra i Dalälfven). En bland Sveriges större
hvalfdammar är uppförd i Gideälfven vid Gideåbacka,
fig. 7. (Fig. 8 visar tilloppskanalen vid Edsele i
Faxälfven under byggnad. Å fig. 11 visas tubintag
från samma verk; endast en tub är insatt.) Fig. 9
och 10 visa en järntub resp. en trätub, den förra
vid Haby kraftverk i Slottsån (Viskan), den senare
vid Edeskvarna nära Jönköping. Af förstnämnda bild
framgår jämväl utseendet af ett svalltorn. Ett par
kraftstationsinteriörer utvisas å fig. 12 och 13,
den förra från Huskvarna kraftverk i Huskvarnaån, den
senare från Nääs kraftverk i Motala ström. Fig. 14
är en bild af Bullerforsens kraftstation och
dammbyggnad (Dalälfven), och fig. 15 återger en bild
af kraftstationen vid Nedre Knäred i Lagan. Se äfven
Porjus med fig. 2 o. 3, Sydsvenska kraftaktiebolaget
med fig.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
