Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varumärkesregistrering - Varuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant: det får då vid domstol afgöras, hvilken
af flera med hvarandra kolliderande registreringar
som är giltig. I andra länder åter tillkommer
det registreringsmyndigheten att tillse att, då
fråga är om samma eller liknande märke och samma
eller likartade varor, endast förste sökanden erhåller
registrering. I fråga om hvad som kan
registreras såsom märke uppställas olika fordringar
i skilda länder (jfr Varuutstyrsel). — I Sverige
infördes varumärkesregistrering genom lag 5 juli
1884 om skydd för varumärken, hvilken, efter att
vid flera tillfällen ha undergått förändring, ännu
är i sålunda ändrad form gällande. Registrering
sker hos Patent- och registreringsverket (se
d. o.). Förste sökanden har företräde. Registrering
af märke kan vägras på grund af likhet med förut
registreradt märke. Figurmärken, d. v. s. märken,
hvilkas utmärkande karaktär ligger i en figurlig
framställning, registreras för alla varuslag utan
begränsning. Urspr. kunde andra märken ej registreras,
men genom en lagändring 1897 medgafs registrering
af ordmärken; såsom ordmärke kan för vissa
uppgifna varuslag registreras en för sökandens varor
särskildt uppfunnen benämning och genom registrering
af sådant märke skyddas ordet såsom sådant, användt
som varumärke. Ord, afseende att ange varas ursprung,
beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris,
kunna ej skyddas såsom ordmärken. Märke kan såsom
föreningsmärke l. kollektivmärke registreras för
förening, bildad för att tillvarataga näringsidkares
intressen, och genom sådan registrering hindras
andra än föreningens medlemmar att använda
märket för vissa i registreringsansökningen
uppgifna varuslag. I "Registreringstidning för
varumärken" införas uppgifter om alla registrerade
varumärken jämte afbildningar af märkena. Straff
och skadeståndsplikt stadgas dels för den,
som obehörigen å saluhållna varor sätter märke,
hvilket han vet vara för annans räkning registreradt,
dels ock för den, som saluhåller varor, hvilka
honom veterligen blifvit sålunda olagligen märkta;
i bestämmelsen härom är enahanda påföljd stadgad
för liknande missbruk af annans namn eller firma
eller af namn å annans fasta egendom. Lagen afser
i första hand svenska näringsidkares märken, men
i enlighet med bemyndigande, som i sådant afseende
under förutsättning af reciprocitet i lagen getts
konungen, ha genom k. förordningar lagens bestämmelser
med iakttagande af vissa särskilda regler förklarats
tillämpliga med afseende på märken, tillhörande och
i hemlandet registrerade för näringsidkare i vissa
främmande stater, nämligen Ryssland och Luxemburg samt
alla länder, som äro anslutna till den Internationella
unionen till skydd för den industriella eganderätten
(se d. o.).
A. H—rot.
Varuna (sanskr. Varuṇas, -ṇaḥ, -ṇo), ind. myt.,
en indisk gudomlighet, som till sitt ursprungliga
väsen är särdeles oklar. Förr ansåg man mest, att
denne ursprunglige naturgud betecknade den vida
rymden, himlarymden, och grundade härpå etymologien
sanskr. uru-, bred, vid, grek. eury’s, bred. Därmed
föll ej sammanställningen med grek. Οὐϱανός (Uranus), som
i sina olika dialektformer förutsätter ett rotstedium
(ὀ)Ϝοϱ-. Emellertid torde senare undersökningar
häntyda på, att V. snarast representerar en sida (den
mörka, nattsidan) af en ursprunglig högste dubbel-
eller växelgud, som torde kunna karakteriseras genom
dubbelnamnen Varuṇa-Mitra (väl urspr. Dyāus) och
representerande olika (dubbel-)sidor af tillvarons
maktsfärer, såsom mörker och ljus, natt och dag,
natthimmel och daghimmel o. s. v. (se K. F. Johansson,
"Über die vedische göttin Dhiṣáṇā und verwandtes",
1917). Den äldre egentliga himmelsguden var Dyāus,
som dock redan tidigt fått träda tillbaka för
den grupp af himmelsgudar, som äro sammanfattade i
benämningen Adityās (Aditis söner) och hvilkas
främsta representanter äro V. och Mitra. Det
är antagligt, att dessa båda dubbelgudar, som i
de vediska hymnerna oftast åkallas tillsammans,
äro personifikationer af himlahvalfvet, så att
V. urspr. var den stjärnbeströdda natthimmelen, Mitra
dagen. Emellertid var V., åtminstone under en längre
period, den mest framträdande, den mäktigaste af de
gudomligheter, som den indiska fantasien skapat, och
tillika den, som har minst kvar af natursymboliska
drag. I stället är hans personlighet af mera etisk
art: han är den outgrundlige, bakom himlaföreteelserna
liggande, ljuset och regnet reglerande, allvise
härskaren, som just till följd af sina outgrundliga
planer ofta för den hinduiska fantasien tedde sig som
en farlig makt, hvars dunkla inflytanden det gällde
att med bön och offer göra sig nyttiga. Speciellt
som en behärskare af regnet uppfattades han rent af
som ond demon, för den händelse han undanhöll det,
då det var efterlängtadt. Han är sålunda från denna
föreställning identisk med Vṛtra (regndemonen
eller regndemonerna), som håller regnkorna instängda
i molnberget. Men Vṛtras ständige fiende och bekämpare
är Indra, den stridbare blixtljungaren, som splittrar
molnberget och befriar regnkorna, d. v. s. framkallar
det välsignelsebringande regnet, och därigenom är det
hinduiska folkets välgörare. Det är möjligt, att det
är denna föreställning, som på V:s bekostnad bragte
Indra till den höjd han innehar i det rigvediska
panteon som den kraftigaste, stridbaraste, mest
omtyckte och i Veda mest åkallade personligheten,
bäraren af rätten, ordningen (ṛta). Möjligt är också,
att Indra tillhörde stammar eller folkklasser,
som med växande betydelse i förhållande till
Varunadyrkarna också bragte Indradyrkan till den
höjd den har i Veda. Säkert är, att V. småningom,
särskildt med Indras upphöjelse, alltmer sjunker i
makt och betydelse, ett fall, som tydligen kan spåras
i Rigveda. I efter-vedisk tid har också V. sjunkit
ned till vattengudomlighet, hafsgud, en karaktär,
som utvecklat sig ur hans befogenhet i Veda såsom det
himmelska regnets och däraf vattnets behärskare i
allmänhet. — Liksom Dvāus urspr. var en asura ("herre"
o. d.), så tillkommer samma benämning också V. I
denna egenskap har han sin direkta motsvarighet i
Avestareligionens Ahura Mazda (Ormuzd) representant
för ljuset, dagen, rätten, sanningen (asa =
sanskr. ṛta) o. s. v. i motsats till den ursprungliga
växelguden, mörkrets, det ondas gud Anra Mainyu
(Ahriman). Jfr af hos Macdonell. "Vedic mythology",
nämnd litt. Hillebrandt, "Vedische mythologie",
I—III (1891—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
