Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanucci, Pietro (Perugino) - Vanves - Vanvitelli, 1. Gasparo (dagli Occhiali, Kaspar van Wittel, Witel) - Vanvitelli, 2. Luigi - Vanzandt, Marie - Vanås - Vanäs fästning - Vapen (krigsväsen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som färgstyrka. I museet i Perugia representeras V. af
rätt många verk. — Han började vid sekelskiftet gå
tillbaka i konstnärlig kraft. Bland hans arbeten från
1500-talet märkas dock de betydande takmålningarna
i Camera dell’ incendio i Vatikanen (1508),
som Rafael lämnade orörda, då han gaf rummet ny
dekorering. Ett visst rykte har Marias trolofning
(i museet i Caen) vunnit, hufvudsakligen därigenom,
att man i denna målning funnit Rafaels utgångspunkt
för hans "Sposalizio" (se Santi). Påpekas bör
Berensons uppseendeväckande och af Wölfflin bekämpade
teori, att taflan i Caen skulle vara en af V:s elev
Lo Spagna utförd klumpig efterbildning af Rafaels
arbete. Bland V:s lärjungar var Rafael den utan
jämförelse främste. Monografier af G. C. Williamson
(1903) och F. Knapp (1907).
C. R. N.* G—g N.
Vanves [vãv], förstad till Paris, dep. Seine, 2
km. s. v. om Paris’ omfattningsmur, vid järnvägen
Paris—Versailles. 11,000 inv. (1901). Fort, tillhörigt
den äldre befästningslinjen.
A. N—d.
Vanvitelli. 1. Gasparo V., kallad dagli Occhiali
("med glasögonen"), eg. Kaspar van Wittel
(Witel), målare, f. 1647 i Utrecht, d. 1736 i Rom,
utbildade sig hufvudsakligen under Jan van der
Heyde och gjorde stor lycka i Rom och Neapel med
utsikter af städer, små fint utförda målningar,
oftast i gouache eller akvarell. Bäst äro hans
arbeten från slutet af 1600-talet, exempelvis en
utsikt af Rom (1685, i Uffizigalleriet) och en af
Venezia (1691, i Pradogalleriet i Madrid). Senare
taflor finnas i Florens, Turin, Lucca, Toulouse,
le Havre m. fl. — 2. Luigi V., den föregåendes son,
italiensk arkitekt, f. 1700 i Neapel, d. 1773 i
Caserta, lärde sig måla af sin fader och studerade
byggnadskonst under spanjoren Juvara. Efter att ha
arbetat i Urbino och Rom kallades han till Neapel,
där han 1752 började utföra det väldiga slottet i
Caserta, med en fasad af 250 m. längd. Slottet, efter
franskt mönster, är i sitt yttre skäligen torrt,
men är berömdt för sin vestibul med den präktiga,
perspektiviskt anlagda trappan. Därtill komma
trädgård med park och storartade vattenkonster
samt en akvedukt på flera mils längd.
C. R. N. (G—g N.)
Vanzandt [fann-], Marie, operasångerska af holländsk
härkomst, f. 1861 i New York, elev af Lamperti i
Milano, gjorde 1880 furor i Paris som Mignon och
kreerade 1883 Lakmé där. Sedan sjöng hon i London,
Köpenhamn, Moskva, Wien, Madrid, Lissabon och
flerstädes.
A. L.*
Vanås, fideikommissegendom i Gryts socken,
Kristianstads län, omfattar med underlydande där
samt i Kviinge, Hjärsås, Knislinge, Emitslöfs och
Gumlösa socknar sammanlagdt 45 17/48 mtl, med en
egovidd af 8,374 har, hvaraf 4,481 har åker och
äng samt 3,893 har skog och betesmark, och 3,137,600
kr. tax.-värde (1918). Hufvudgården, V. säteri, ligger
vid en för sitt rika fågellif utmärkt liten sjö,
genom Almaån förbunden med Helgeån, i en romantisk
vildpark af ek och barrträd, vid V. station å linjen
Hästveda—Kristianstad af Östra Skånes järnväg. Det
rektangulära slottet har i nordvästra hörnet en nästan
kvadratisk medeltidsbyggnad, det ursprungliga huset,
med 1 1/2 m. tjocka murar och höga trappgaflar i
ö. och v. Det härjades och brändes under Nordiska
sjuårskriget af svenskarna under Hästesko,
återuppbyggdes och tillbyggdes 1566 af landsdomare
Sten Bille och bildar nu en komplex af 5 hopbyggda
hus, det sista uppf. 1818—20, som förr omslöto en
mindre borggård och af hvilka det åt ö. vettande
flankeras af gafvelrösten af renässanstyp med hvar
sitt höga midtparti och två lägre
sidopartier (se fig.). Slottet restaurerades grundligt
1904. — Watnaas l. Vandos omtalas som sätesgård under
unionstiden, tillhörde 1440 väpnaren Eskil Åkesson
och i slutet af 1400- samt början af 1500-talet
Brahesläkten, hvars trohet mot den afsatte Kristian
II föranledde godsets reduktion till danska kronan,
som 1525 sålde det till K. Bille. Från hans släkt
kom V. genom köp till landshöfding Malte Juuls änka
Anna Ramel, sedan genom donation till den befryndade
pommerska släkten von Putbus och 1756 genom köp
till landshöfding K. A. H. Hamilton (f. 1722,
d. 1763). Hans änka Betty, född Jennings, gjorde 1800
V. med Bifvaröd i Knislinge socken till fideikommiss
för grefve K. A. Wachtmeister (f. 1795, d. 1865), son
till hennes dotter i andra giftet, hvilkens sonson,
förste hofstallmästare C. A. B. Wachtmeister, sedan
1899 innehar V. Där finns Sveriges f. n. främsta
enskilda tafvelsamling, hufvudsakligen sammanförd 1780—94
af grefve G. A. Sparre af Söfdeborg (f. 1746,
d. 1794) och förvarad på Kulla-Gunnarstorp till
1855, då den genom gåfva af excellensen grefve
K. De Geer öfvergick till dåv. egarens af V. hustru,
grefvinnan E. Wachtmeister, och flyttades dit. Den
blef 1855 och 1894 fideikommissegendom och består
af 78 oljemålningar, huvudsakligen ur holländska,
italienska och franska skolan, många af mycket stort
värde, bland dem verk af holländarna Elias, Jordaens,
Hannemann, Jan Brueghel d. ä., Teniers d. ä. och
d. y., A. v. d. Velde, Wouwerman, Mierevelt, Jan
Lievens, Jan Steen, Metsu, A. och I. van Ostade,
A. v. d. Werff, Arie de Vois och framför allt
Rembrandt samt fransmännen Chardin, Claude Vernet
och Greuze.
E. A—t.
 |
| Vanås slott från s. ö. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
