Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanfrejd - Vanför - Vanföreanstalter - Vanförebyrån - Vanförerörelsen - Vanförevård - 1. Föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfordras". Genom lagändring 24 maj 1918 har
emellertid ändring häri skett. Alla bestämmelser om
"god frejd" som förutsättning för vissa rättigheter
eller förmåners åtnjutande ha därvid försvunnit ur den
svenska rätten. I Strafflagen anges numera direkt,
hvilken förlust af befogenheter ifrågavarande påföljd
innefattar, hvarjämte genom uttryckligt stadgande
i vissa särskilda författningar vissa ytterligare
rättsförluster knutits till ådömandet af en dylik
påföljd. I samband därmed har jämväl den förutvarande
benämningen å ifrågavarande påföljd uteslutits
ur lagen. Och på de ställen, hvarest hänvisningar
till densamma göras, betecknas den numera blott
som "påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen".
J. H—r. (N. S—g.)
Vanför, med defekt, deformitet eller
funktionsrubbning i stödje- och rörelseorganen
behäftad person. Språkligt motsatsen till "för"
(t. ex. i vapenför) bör termen ej, såsom ännu stundom
sker, få den vidsträcktare betydelsen af i ett eller
annat afseende defekt person, innefattande således
äfven andra abnorma (blinda, döfstumma, sinnesslöa
etc.). Jfr Vanföreanstalter och Vanförevård.
P. Hgld.
Vanföreanstalter, anstalter, i hvilka åt vanföra
meddelas ortopedisk behandling (afseende att så långt
görligt nedbringa den kroppsliga invaliditeten),
uppfostran, skolbildning samt utbildning i yrke,
lämpadt efter den vanföres fel och individuella
egenskaper, allt åsyftande att så långt möjligt göra
den vanföre arbetsför och själfförsörjande. Se vidare
Vanförevård.
P. Hgld.
Vanförebyrån, allmänt använd förkortning på
Svenska vanföreanstalternas centralkommittés
(sign. S. V. C. K.) expedition i Stockholm. Jfr
Vanförevård.
P. Hgld.
Vanförerörelsen. Se Vanföreanstalter och Vanförevård.
Vanförevård, vård och yrkesutbildning af sådana
vanföra (se d. o.), hvilkas vanförhet är af den
art och grad, att densamma i växelverkan med
individens öfriga individuella egenskaper och
sociala ställning vållar sådana svårigheter i
lifvet, att ett särskildt omhändertagande från
det allmännas sida är nödvändigt. Från att tidigare
ha varit af mera individuell och rent filantropisk
karaktär har vanförevården på de sista årtiondena
i Sverige liksom i andra länder öfvergått till att
vara en samhällsangelägenhet af största vikt, och de
föreningar och deras anstalter, som i Sverige egna sig
åt vanföras bistånd, äro numera rikt understödda af
stat, landsting och kommuner. Ej blott i individens,
utan äfven i samhällets intresse bör den vanföres
invaliditet nedbringas i största möjliga utsträckning,
hvilket genom ortopediens (se d. o.) utveckling på
senare årtiondena numera låter sig göra i mycket
större utsträckning, än tidigare var möjligt,
hvarjämte den vanföre genom socialt omhändertagande
och yrkesutbildning bör göras rustad att så vidt
möjligt reda sig själf eller åtminstone bidraga till
sin försörjning. Samhällets sociala lagstiftning,
som medfört stora utgifter för försäkring mot olika
slag af invaliditet, kräfver effektivaste möjliga
behandling af vanförheten liksom utbildning af de
vanföre, för att kostnaderna ej skola bli större än
nödigt. Det arbetas nu med ifver på att få
till stånd en hela landet omfattande, samhällelig,
organiserad vanförevård. Vanförevården är sålunda
numera en organiserad sektion af samhällets
månghöfdade sociala verksamhet för att bistå mindre
lyckligt situerade samhällsmedlemmar och arbetar med
för sin uppgift utbildade metoder i specialanstalter,
vanföreanstalter. Verklig vanförevård i härofvan
angifna mening är af jämförelsevis sent datum; dess
uppkomst kan räknas från 1832, då af Nepomuk von Kurz
i München grundlades den första anstalt för vanföra,
som sökte genom speciellt för den vanföre anordnad
yrkesutbildning nedbringa den sociala invaliditeten
och göra den vanföre till själfförsörjare. Efter
mönster från denna anstalt uppkommo efter hand
yrkesskolor för vanföra i alla länder. Under de första
årtiondena af vanförevårdens utveckling var ej den
ortopediska behandlingen af de vanföres deformiteter
och funktionsrubbningar direkt ansluten till
yrkesskolorna, och den ingick ej som särskildt betonad
hufvuddel af vanföreutbildning. Detta skedde först
1872, då i Danmark af prästen och filantropen Hans
Knudsen (f. 1813, d. 1886) grundlades den sedermera
världsberömda anstalten för vanföra i Köpenhamn. I
denna tillmättes för första gången central
betydelse och plats åt den ortopediska behandlingen,
d. v. s. nedbringandet till det minsta möjliga af den
kroppsliga invaliditeten, innan det egentliga sociala
och pedagogiska utbildningsarbetet vidtar. Den
följande utvecklingsperioden af vanförevården
karakteriseras af det intima samarbetet mellan den
ortopediska behandlingen och yrkesutbildningen af
vanföra, och särskildt på grund af ortopediens raska
utveckling har vanförevården blifvit vida effektivare
och tillvunnit sig det allmännas intresse och bistånd
på ett helt annat sätt än tillförene.
I Sverige handhas vanförevården af enskilda
föreningar för bistånd åt vanföra, och vanförevårdens
nuv. ställning där framgår af nedanstående uppgifter
om de organisationer och anstalter, som handha
vård och utbildning af vanföra. Vanförevården
är f. n. i en glädjande rask utveckling, och i
maj 1920 har slutförts en utredning af särskildt
sakkunniga, afseende att framlägga program för den
närmaste tidens utveckling af vanförevården. Trots
sista årens rika utveckling visa sig nämligen
resurserna alltför otillräckliga. Detta beror ej
på någon påtaglig ökning af antalet vanföra, utan
därpå, att man alltmera börjar värdera och nyttja
förefintliga resurser samt därpå, att statens organ
för invalidpensionering (K. Pensionsstyrelsen) i stor
utsträckning låtit pensionssökande genomgå behandling
och utbildning å vanföreanstalterna. Antalet vanföra
i vanförevårdens mening i vårt land är ej kändt,
men kan uppskattas till några tusen personer. De mest
trängande önskemålen anses af ofvannämnda sakkunniga
vara ökadt antal vanföreanstalter, förslagsvis 6,
någorlunda jämnt spridda i landet och hvar och en
centralpunkt för vanförevårdsarbetet i hvart och ett
af sex vanförevårdsdistrikt.
1. Föreningen för bistånd åt vanföra i Göteborg, som
har vanföreanstalt i Göteborg, stiftades i mars 1885,
och en arbetsskola öppnades på hösten s. å.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
