Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Waldenström, 1. Paul Petter - Waldenström, 2. Johan Anton - Waldenströmianismen - Val d’Entremont - Valdepeñas - Val de Reis - Waldersee, Alfred von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
registrerade icke ekonomiska föreningar
m. m. (1901—03). 1905 drog W. sig från politiken och
egnade sig helt åt Svenska missionsförbundet, hvars
ordf. han blifvit 1904 efter en ny strid med Ekman,
i hvilken han försvarat läran om de eviga straffen
mot dennes förnekande af dessa. Som förbundets
därefter obestridt härskande ledare utöfvade han en
omfattande verksamhet, vårdade sig om missionsfälten,
gjorde en inspektionsresa till missionen i Kina,
stärkte genom resor missionsintresset i landet
m. m. Hans förnämsta skapelse är förbundets stora
missionsskola på Lidingön, åt hvilken han egnade sina
sista krafter. Under hans ledning har förbundet i
friförsamlingar, ungdomsföreningar och söndagsskolor
de senare åren haft omkr. 270,000 anhängare. Och utan
öfverdrift kan sägas, att omkr. 1 mill. af vårt folk
sett upp till W. som sin andlige fader åtminstone
under någon del af sitt lif.
Oaflåtligt bekämpade han kyrkans ordning, men
motsatte sig också hel separation från henne. Enligt
hans motion vid 1908 års kyrkomöte borde inga rent
kyrkliga handlingar utföras genom statskyrkan,
utan lämnas åt frikyrkorna. Guds ords predikan
och undervisning borde däremot staten fortfarande
ombesörja. I synnerhet under sina senare år angrep
han universitetsteologien. Men utan honom hade den
andliga söndringen säkerligen varit ännu större. Det
är hans storverk, att 1800-talets väckelserörelse
omhändertagits och i stort sedt enats inom Svenska
missionsförbundet i stället för att splittras i
ett otal sekter. Han delade den pietistiskt färgade
väckelsens asketiska synpunkter på lifvet, men en
frisk fläkt af humor och glädje kom genom honom in i
många kretsar, där det annars var kvalmigt nog. Ej
blott hans förunderliga klokhet och energi, utan
främst hans innerliga barnatro på Gud och trosvisshet
om syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus gjorde
honom till den andlige ledare han var. Klar och enkel,
aldrig sentimental var hans predikan, men i hans
stämma låg en klang af orubblig trosöfvertygelse. I
synnerhet var hans predikan en tröstförkunnelse för
oroliga hjärtan.
Bland hans många skrifter märkas utom de förut nämnda
Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? (1863; 7:e
uppl. 1916; öfv. till no. 1891), en ovanligt populär
folkbok om kristligt troslif, Predikningar öfver
svenska kyrkans nya högmessotexter. (4 dlr, 1876 ff.)>
Stycken af lifvets ord (1878—1910), Frälsningsbudskap,
Minnen från Immanuelskyrkan i Stockholm (1888),
Guds eviga frälsningsråd (3 dlr, 1892), hvilket han
betraktade som sitt hufvudarbete vid sidan af sina
bibelöfv., och Biblisk troslära (3:e uppl. 1918),
Dop och barndop (1898; öfv. till fi. 1902), Bibelns
evangelium och de eviga straffen eller huru står det
skrifvet? (3:e uppl. 1904), Samlade predikningar
(2 dlr, 1918), uppbyggelseskrifter, som fått en
kolossal spridning, samt de likaledes öfver hela
landet lästa reseskildringarna Genom Norra Amerikas
förenta stater (1890), Till Österland (1895—96),
Nya färder i Amerikas förenta stater (1902—03), Genom
Canada (1905) och Till Kina (1907—08). Därjämte utgaf
han en öfv. och utläggning af Esaias 53:e kapitel
under titeln "Smärtornas man" (2 uppl. 1881) samt en
öfv. med förklarande anmärkningar af nya
testamentet (2 dlr, 1883—94; 3:e uppl. 1913),
en öfv. af Psaltaren (1904), kritiker öfver
bibelkommissionens öfv. af nya testamentet (1883,
1908, 1915) och af gamla (1902). Han var redaktör
af "Vittnet, kristlig månadsskrift" (i förening
med E. J. Ekman; 1877—80) och af julkalendern
"Ansgarius" (1882—91) samt medarbetare i "Svenska
morgonbladet" m. fl. tidningar, bland dem ett par
svensk-amerikanska. Litt.: "Minnesskrift utg. med
anledning af P. P. W:s 75-årsdag den 20 juli 1913"
(1913), som bl. a. innehåller förteckning öfver W:s
skrifter, N. P. Ollén, "P. P. W. En lefnadsteckning"
(1917), A. Ohldén, "Lektor P. W. Ett biografiskt
samlingsverk" (1918), och Edv. Leufvén, "P. W. som
predikant" (1920).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
