Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 325-326 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahlberg, Karl Ferdinand Immanuel von - Wahlberg, Axel Fredrik - Wahlbergella - Wahlbergsmedaljen - Wahlbergson (Wahlberg), Erik - Wahlbom, 1. Johan Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

disputerat med afh. Bidrag till kännedomen om
den septiska mykosen hos menniskan. 1881 blef
W. öfverläkare vid Finska gardesbataljonen. Han
blef öfverläkare vid finska militären 1895 och var
generaldirektör i Medicinalstyrelsen 1902—06. W. blef
verkligt statsråd 1903 och adlad 1904 med namnet
von W. Med gardet deltog han i det turkiska kriget
1877—78, hvilket han skildrat i Från en härfärd
i Turkiet 1877—1878 (1878). Utom flera arbeten på
det militära området redigerade han "Finsk militär
tidskrift" 1881—82, författade flera skådespel
(Det omöjliga möjligt 1881, Samhällsuppfostran 1882,
Hörnstenar 1883), berättelsen De kärleksrike (1882)
och novellsamlingen Vilsekommen (1884), märkliga såsom
de första uppslagen till en modern diktning i Finland,
numera dock h. o. h. glömda. Sedan 1910 utgaf von
W. flera berättelser på tyska.
T. C.


Wahlberg, Axel Fredrik, bergsingenjör, f. 2 juni 1868
i Stockholm, student 1887, utexaminerad från
Tekniska högskolan 1890, från Bergshögskolan 1891,
anställdes sistnämnda år som biträdande ingenjör,
sedermera afdelningschef, vid Sandvikens järnverks
hyttor och stålverk. W. studerade 1892 speciellt
träkolsmasugnar i Förenta staterna och 1896
materialprofningsteknik i Tyskland, Österrike och
Schweiz. 1896–1903 var han föreståndare för Tekniska
högskolans materialprofningsanstalt samt under denna
tid 1896—1900 t. f. professor vid Högskolan och
1900—03 lärare i metallernas egenskaper där. 1903
blef han öfveringenjör vid Fagersta järnverk samt
blef 1907 disponent och verkställands direktör för
Fagersta bruks a.-b. och 1914 öfveringenjör vid
Järnkontoret. W:s verksamhet vid Sveriges första
mera fullständiga materialprofningsanstalt (se
Materialprofning) var af fullkomligt banbrytande
natur. Den hade i början intet årligt understöd,
utan var h. o. h. beroende af de inkomster,
som utförda profningar kunde lämna, under det att
liknande institutioner i utlandet (Berlin, Bruxelles,
Wien, Zürich m. fl.) åtnjöto stora årliga anslag
för att kunna existera. Det oaktadt utvidgades
anstalten hastigt under W:s ledning och har kunnat
bära sig själf ända tills under Världskrigets
krisår, då detta blef omöjligt. Sedan anstalten
numera blifvit en fristående statsinstitution
med egen styrelse, är W. ordf. i densamma och
samtidigt anstaltens inspektör. W. har haft en
mängd officiella och enskilda uppdrag. Så har
han bl. a. varit hufvudredaktör och ansvarig
utgifvare af "Jernkontorets annaler" 1900—03,
kommissarie för svenska järn- och grufutställningen vid
världsexpositionen i Paris 1900, led. af kommittén för
högre tekniska undervisningen (1906—08), af nämnden
för bedömande af förslag till en ny teknisk högskola
(1911), af k. kommittén för Kommerskollegiets
omorganisation (1908—14), ordf. í kommittén
ang. organisation af statens profningsanstalt (1917), led. af
kommittén ang. pensionering af privatanställda
tjänstemän (1913—16), af k. malmkommissionen
(sedan 1914), af Statens industrikommission (sedan
1914), af krigsmaterialkommissionen (sedan 1915)
och ekonomiska beredskapskommission (1915—17),
chef för handelskommissionens malmexportbyrå
(1918—19); delegerad vid Sveriges förhandlingar
med England ang. handelspolitiska förhållanden
under Världskriget 1915, vid förhandlingarna om
handelsutbyte mellan Sverige, Norge och Danmark 1917,
sakkunnig åt delegerade vid Sveriges förhandlingar
i Berlin ang. handelspolitiska förhållanden 1918;
delegerad för järnkontoret vid förhandlingar
i London ang. svenska järn- och stålexporten
s. å., led. i styrelsen för Tekniska högskolan;
ordf. i styrelsen för Sveriges teknisk-industriella
skiljedomsinstitut, led. af styr. för Internationaler
verband für die materialprüfung der technik 1897—
1905, ordf. i Svenska brukstjänstemannaföreningen
1909—17 (hedersled. 1917), led. af
Ingenjörsvetenskapsakademien (1919). Dessutom
har han varit led. af en mängd bruks- och
andra bolagsstyrelser. W. har utgett ett
30-tal publikationer i "Jernkontorets annaler",
"Teknisk tidskrift", "The journal of the Iron
and steel institute" och "Stahl und eisen".
T. B—l.

Wahlbergella, Fr., bot., ett efter naturforskaren
P. Fr. Wahlberg uppkalladt släkte af tämligen
lågväxta, enkla, 1—3-blommiga örter med få och
smala stjälkblad och 1—3 små, hvita eller rödletta,
samkönade blommor, som ha sambladigt, hinnaktigt,
5-tandadt foder med 10-nervig pip. Kronan består
af 5 små, fria blad med långa klor och 2-klufna
skifvor. Stiften äro 5 och frukten en kapsel
med 1 rum, öppnande sig med 5 tänder. De båda
skandinaviska arterna, W. apetala, fjällklätt,
och W. affinis, äro sällsynta fjällväxter, tillhörande
de nordligaste trakterna af halfön. Släktet föres
numera till Melandrium som en särskild afdelning.
O. T. S. (G. L–m.)

Wahlbergsmedaljen. Se Svenska sällskapet för
antropologi och geografi, sp. 1068.

Wahlbergson (urspr. Wahlberg), Erik, målare,
f. 1808, d. sinnessjuk 18 okt. 1865, studerade
vid konstakademien i Stockholm under Westins
ledning. Hans mestadels i litet format utförda
historiska och mytologiska målningar (Madonna
med barnet, Magdalena, Coriolanus och hans moder,
Diana och Endymion m. fl.) äro svaga i teckningen,
men blefvo berömda för "en smekande och klar, ej
sällan varm och tilltalande färg". Hans små porträtt
utmärkas för "noggrant studium, behaglig anordning
och ett visst uttryck". Flera porträtt (de flesta
kopior) finnas på Drottningholm och i Riksdagshuset
i Stockholm.
(G–g N.)

Wahlbom. 1. Johan Gustaf W., läkare, f. 7 jan. 1724 i
Svennevads socken, Närke, d. 25 jan. 1808 i Kalmar,
blef 1744 student i Uppsala, där han studerade för
Linné och Rosenstein samt 1751 promoverades till
med. doktor. Han företog 1752–53 en vetenskaplig
resa till Tyskland. 1853 utnämndes han till
provinsialmedikus i Kalmar. Som sådan sträfvade
han att motarbeta allmogens blinda förtroende
"för vidskepelsen uti sjukdomars botande", införde
koppympningen, biträdde vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>