Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 253-254 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadsbo södra kontrakt - Vadsbro - Va-dschagga - Wadsiær, Kristian Frederik - Wadstein, Nils Elis - Vadstena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vadsbo södra kontrakt. Se Södra Vadsbo
kontrakt.

Vadsbro, socken i Södermanlands län, Oppunda
härad. 4,762 har. 919 inv. (1919). V. bildar
(fr. o. m. 1 maj 1920) med Blacksta ett pastorat
i Strängnäs stift, Oppunda östra kontrakt (förut
var V. annex till Blacksta). Den utmärkt vackra
kyrkan, försedd med 2 grafkor, har väggar och
tak fyllda med målningar.

Va-dschagga, bantufolk. Se Dschagga.

Wadskiær [vādskär], Kristian Frederik,
dansk skald, f. 1712, d. 1779, blef student 1728
och skaffade sig vidtomfattande kunskaper, behärskade
efter sägen 10 språk, men lefde i små villkor
och måste uppehålla sig med allsköns litterärt
småarbete; han var en tid medhjälpare åt professor E.
Pontoppidan. Särskildt uppträdde W. som
tillfällighetspoet, till dess han 1747 blef professor
vid den nya akademien i Sorö och 1751 vid
Köpenhamns universitet i poesi och vältalighet. Han
skref en otrolig mängd dikter, delvis af betydligt
omfång, men de äro längesedan glömda. De
utmärktes alla för svulst, sökta kvickheter och
begär att lysa med lärdom; ett och annat godt
infall förekommer dock. W. utgaf (1743) Liden
samling af udvalgte vers, och 1918 utkom ett
annat urval.
E. Ebg.

Wadstein, Nils Elis, språkforskare, f. 16 juli
1861 i Torshälla landsförsamling, inskrefs som
student i Uppsala 1879, blef filos. licentiat 1888
samt 1889 filos. doktor och docent i nordiska
språk vid Uppsala universitet. W. var t. f.
professor 1893—94 i nordiska språk vid Göteborgs
högskola och 1894—96 i svenska språket vid
Uppsala universitet samt blef professor i nyeuropeisk
lingvistik med undervisningsskyldighet i germanska
språk vid Göteborgs högskola 1900. Sedan 1905
har han varit censor vid studentexamina. W:s
vetenskapliga forskning och författarskap falla inom
flera olika, fast med hvarandra sammanhängande
områden: det nordiska, det kontinental-germanska
och det fornengelska. Hans Fornnorska homilie-bokens
ljudlära (I, 1889, II, 1890), Alfer och
älvor. En språkligt-mytologisk undersökning (1892),
Bidrag till tolkning och belysning av skalde- och
edda-dikter (I—VIII, 1895—1902), Medeltidsordspråk,
tolkade och belysta (1896), Runinskriften på
Forsaringen (1898), Namnet Danmark (I, II, 1918—19)
m. m. ligga inom det nordiska, Kleinere
altsächsische sprachdenkmäler (1899), Beiträge zur
erklärung des Hildebrandsliedes (1903) m. m. och
The Clermont runic casket (1900) inom de senare
områdena. W:s lärarverksamhet som professor vid
Göteborgs högskola omfattade under de första åren
både tyska (hufvudsakligen) och engelska, men har
sedan höstterminen 1903 kunnat egnas uteslutande
åt de kontinental-germanska språken. Han är led.
af Hum. vet. samf. i Uppsala (1898) och Vet. o.
vitt. samh. i Göteborg (1905).
A. E.

Fig 1. Vadstenas vapen.

Vadstena, stad i Östergötlands län, ligger på
Östgötaslätten vid en vik af Vättern. Staden har
sin särskilda, åldriga prägel med många trädgårdar
och några parker. De många tornen förläna den
en säregen stämning af forntida glans. Stadens
areal är 59 har. Invånarnas antal uppgick 31 dec.
1919 till 2,806. Taxeringsvärdet 1919 utgjorde
6,869,800 kr., hvaraf 811,600 kr. för jordbruksfastighet.
De bokförda tillgångarna uppgingo 1918
till 993,876 kr., skulderna till 351,734 kr. För
kommunala behof uttaxerades 1919 8,60 kr. pr
bevillningskrona. Den förnämsta byggnaden i V. är
det ståtliga renässansslottet, som började uppföras
1545 (se Vadstena slott). Klosterkyrkan (se
Vadstena kloster, sp. 270—271) antogs 1820 af församlingen till
gudstjänstlokal. Af de forna klosterbyggnaderna, munkklostret på
sydvästra sidan om kyrkan, nunneklostret på norra, hvilka 1638—1784
voro tagna i anspråk för Vadstena krigsmanshus’ behof, återstå flera,
ehuru betydligt förändrade. De innehålla intressanta partier från
medeltiden, t. ex. i forna nunneklostret (nu hospital)
den s. k. pelarsalen eller nunnornas refektorium
med rester af medeltidsmålningar, den s. k.
bönekammaren, ett rum i gotisk stil, med målningar
från medeltiden och renässansen; i forna munkklostret
(nu Östergötlands sjukhem) ses ännu det gamla
yttre hvalfvet öfver gången och de forna munkcellerna
samt i södra flygeln en sal med gotiska hvalf,
som på sin tid var munkarnas kapitelsal (nu ämnad
till Birgitta-museum). En stor del af klostrets forna
omgifningsmur finns ännu i behåll. Vid hospitalet,
på dess norra sida, ligger Mårten Skinnares hus (fig.
3), ett litet bostadshus från medeltiden (tillkommet
omkr. 1519) af stort kulturhistoriskt värde. I
hörnet af Helgeandsgatan och Storgatan är en rest
af det gamla helgeandshuset belägen (upptog urspr.
hela kvarteret), i senare tider betydligt förändradt,
men där ses ännu delar af själakapellet från Eriks
af Pommern tid. Gustaf Vasa skänkte den ena
delen af helgeandshuset till Per Brahe d. ä., den
andra till Gustaf Olofsson (Stenbock), som sålunda
egde den kvarvarande delen af den gamla
medeltidsbyggnaden. På prästgårdens tomt är ett af
biskop Henricus Tidimanni 1473 uppfördt hus
("Biskopshuset") med borgstuga, kammare ("Hans
Brasks kammare") och bodar. Midt emot detta är
det s. k. rödtornet (af tegel) med det vidbyggda
läroverket (fig. 4). Tornet är från 1300-talet
och tillhörde S:t Pers- eller s. k. Rödkyrkan,
som refs 1831. Intill tornet uppfördes i stället
1829—31 en mindre skolhusbyggnad af sten på
stadens bekostnad. Där inhystes den s. k.
trivialskolan till 1876, då ny byggnad uppfördes
på samma plats, och läroverket utvidgades
till 5-klassigt, påbyggdes 1908 för samskolans
behof. Rådhuset (fig. 5), af gråsten och tegel,
vid Rådhustorget är från medeltiden och troligen
det enda bevarade svenska rådhuset från denna tid.
Det består till sin öfre våning af en enda stor sal
(nyligen restaurerad) och har i undre våningen
bodar och häkten. Intill huset är ett torn af tegel
och gråsten, ett medeltida försvarstorn med ännu
befintliga, igensatta skottgluggar, ingången högt
från marken, o. s. v. Bland enskilda byggnader
märkes det s. k. Engelbrektshuset vid Rådhustorget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>