Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utskott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsskrifvelser, begärande lagförslag, hvilka enligt
den förstnämnda åsikten ej borde få remitteras till
lagutskottet, emedan § 42 R. O. talade endast om
"förslag till" stiftande af lag (ej skrifvelse därom)
som hörande under detta, men den motsatta åsikten
gjorde sig småningom gällande och fick grundlagsenlig
hemul genom en ändring 1909 af § 42, som utbytte
orden: "förslag till", mot "frågor om". Omtvistadt
har också varit, hvart motioner skola remitteras, som
beröra både tillfälligt och ett ständigt utskotts
kompetensområde, men praxis har blifvit, att de
gå till det ständiga utskottet. Om de tillfälliga
utskottens tillsättning och verksamhet stadgas
i R. O. följande. När motion, fallande under
tillfälligt utskotts behandling, väckts, skall den
kammare, där detta skett, såvida den ej omedelbart
afslår motionen, för dess granskning tillsätta
ett tillfälligt utskott af så många medlemmar den
själf bestämmer. Afslår kammaren utan eller efter
utskottsbehandling motionen, är denna fallen; bifalles
den, men endast då, går den till medkammaren,
som eger godkänna eller förkasta den antingen
omedelbart eller efter behandling i ett sitt eget
tillfälliga utskott. Sammanjämkningsförsök
vid olika positiva kammarbeslut ske här ej såsom
annars genom förmedling af utskott, utan genom
framställningar från kammare till kammare (jfr
Riksdag, sp. 326). R. O:s ordalydelse
tycks förutsätta ett tillfälligt utskott
för hvar och en af de motioner, som af
sådant skola behandlas, men vanligen utser hvarje
kammare i början af riksdagen ett begränsadt
antal tillfälliga utskott, mellan hvilka dessa
motioner sedan af kammaren fördelas. I olikhet med
andra utskott hade de tillfälliga ursprungligen
ej af statsmedel aflönadt kansli, men ha 1912
erhållit rätt till aflönad sekreterare. Genom sina
bestämmelser om de tillfälliga utskotten införde
1866 års R. O. i svenskt riksdagsskick en del med
utländskt öfverensstämmande nyheter: 1) att utan
utskottsbehandling allmänna riksdagsärenden kunna
undertryckas; 2) att sådana kunna beredas i utskott
från hvart och ett af riksdagens "hus"; 3) att de
ej nödvändigt behöfva passera samtliga dessa, och
4) att, när så sker, behandlingen är successiv
och ej samtidig (jfr Riksdag, sp. 320). Men
betydelsen af allt detta förringas därigenom, att det
gäller blott en begränsad och ofta såsom föga viktig
ansedd grupp af riksdagsärenden. Såsom tillfälliga
räknas ock de utskott, genom hvilka hvardera
kammaren, liksom förut hvart stånd, eger
att, om den så vill, bereda frågor angående
sina enskilda angelägenheter, men då kamrarna ej,
som stånden, ha korporativa intressen att vårda,
förekomma de sällan, och naturligtvis gå deras
utlåtanden ej till medkammaren. Vid hvarje riksdag
förekomma emellertid i hvar kammare två sådana
enskilda utskott – ett för att handhafva vården af
kammarens ekonomiska angelägenheter och ett
för att jämte talmannen tillsätta kammarens
betjäning (det senare till följd af grundlagsbud).
Också enligt 1866 års R. O. kunna genom deputerade
från gemensamma utskott sammansatta utskott
bildas. Hemliga utskottet från 1809–10 bibehölls
1866, men betecknades då, med återupplifvande af
deputationstermen, som särskilda deputerade, och
inskränkningen af dess kompetens
till ärenden, som ej tillhöra ständigt utskott,
bortföll. Ett 1919 som hvilande antaget
grundlagsändringsförslag afser emellertid att
begränsa dess verksamhet till utrikes ärenden, men
att på samma gång göra det till ett permanent och
effektivt organ för riksdagskontroll öfver dessa.
Enligt detta förslag skall det nämligen under namn
af utrikesnämnd få sitt medlemsantal höjdt till 16,
bli ej blott ständigt i vanlig mening, utan också
fungera mellan riksdagarna. Ordf. skall vara
konungen eller i hans frånvaro statsministern
och vid dennes frånvaro utrikesministern.
Andra statsråd och äfven sakkunniga skola kunna
tillkallas. Sammanträde skall hållas, ej blott
när konungen så vill, utan ock på begäran af 6 af
nämndens ledamöter. Öfver alla utrikesärenden af
större vikt skall före afgörandet nämndens mening
inhämtas, konungens beslutanderätt dock oförkränkt,
och åtminstone vid hvarje riksdags början skall
den af utrikesministern erhålla redogörelse för
det utrikespolitiska läget. Ledamöterna kunna af
ordf. åläggas tysthetsplikt. En genom 1866 års reform
åvägabragt ändring i riksdagsskicket af synnerligt
stor vikt var, att förstärkta utskotten afskaffades
och ersattes med gemensam omröstning af kamrarna,
dock endast vid olika beslut af dessa ang.
statsregleringen, bevillningen, Riksgäldskontoret
och Riksbanken (se Riksdag, sp. 320 och 326,
samt Omröstning, sp. 708). I alla andra frågor
ha kamrarna (i olikhet med stånden) absolut veto
mot hvarandra. De ständiga utskotten skola
tillsättas inom sex dagar efter riksdagens
öppnande, de öfriga vid behof. Utskottsvalen ske
(efter 1909) proportionellt enligt en af konung och
riksdag besluten stadga. Utskottssuppleanter kunna
af kamrarna väljas och få i allmänhet, äfven då de
ej inkallas till tjänstgöring, öfvervara utskottens
förhandlingar. Detta skall dock ej gälla om
suppleanter i utrikesnämnden. De gemensamma och
tillfälliga utskotten sammankallas första gången
af talmännen, sedan af sina ordf., som de själfva
inom sig välja. Likaså tillsätta de själfva sin
kanslibetjäning. Undantag utgör hemliga utskottet,
hvars ordf. är konungen och hvars kansli af honom
förordnas. Vid sluten omröstning inom utskott skall
förseglad sedel afläggas (se Omröstning, sp. 706).
Om olika motionstid för olika slags utskottsärenden
se Motion, sp. 1221. Till hvad där omtalas har
1918 kommit, att motionstiden i grundlagsfrågor,
d. v. s. i vissa under konstitutionsutskottet hörande
frågor, inskränkts till 40 dagar från riksdagens
öppnande. Som gemensamma riksdagsutskott kunna också
räknas talmanskonferensen, opinionsnämnden
och kanslideputerade (se dessa ord), de nämnder
på 64 personer, som ega utse förmyndarregering,
bestämma dennas ledamotsantal vid meningsskiljaktighet
därom kamrarna emellan och förrätta konungaval, när
kamrarna ej kunna därom enas (R. O. §§ 67 o.. 66),
och slutligen de nämnder, som utse justitie- och
militieombudsmän, riksdagens fullmäktige i
Riksbanken och Riksgäldskontoret (se dessa ord)
och kommitterade för tryckfrihetens vård
(se d. o.), men inga af dessa ha att utreda
ärenden, hvilket är de vanliga utskottens
hufvuduppgift, och de kallas ej heller utskott.
Riksdagens revisorer (se d. o.), ehuru valda af
kamrarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
