Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostringskommittéer - 3. Stora uppfostringskommittén, af år 1825 - Uppfostringssällskapet. Se Upfostringssälskapet - Uppfrysning. Se Frostförsäkring, sp. 1494 - Uppfyllelseintresse, jur. - Uppgiga, sjöv., detsamma som giga (se d. o.) - Uppgrundning. Se Landvinning - Uppgång, astron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskade en fullkomlig omstöpning af de svenska
undervisningsverken, i synnerhet
elementarläroverken. I spetsen för reformvännerna på detta område
gingo Agardh och Lefrén, af hvilka den senare
föreslog, att i hufvudstaden skulle på allmän
bekostnad inrättas en elementarskola, där de nya
grundsatserna kunde få tillämpas och pröfvas.
Detta förslag vann äfven kommitténs bifall, och
dess memorial härom godkändes 10 juni 1827 af
K. M:t, som tillsatte en särskild direktion för
organisationen och ledningen af en sådan skola (se
vidare Nya elementarskolan i
Stockholm). Däremot lyckades ej majoriteten
genomdrifva sitt med grundsatserna för denna skola
väsentligen öfverensstämmande reformprogram för
elementarläroverken utan åtskilliga modifikationer.
Så t. ex. förordades väl i kommitténs 20 dec.
1828 afgifna betänkande af majoriteten läroverk
med två bildningslinjer – "en för klassiska
språkens litteratur i förening med den moderna,
och en för denna senare, skild från den klassiska"
– med gemensam undervisning i alla ämnen utom
språk; men skillnaden mellan skola och gymnasium
bibehölls utom i universitetsstäderna, likaså
fullständiga apologistskolor i sex af de större städerna.
Beträffande språkordningen förordade väl flertalet,
att modersmålet ensamt skulle förekomma i den för
båda linjerna gemensamma nedersta klassen; men
på den klassiska linjen inträdde sedermera i skolan
fortfarande latin och grekiska före franskan och på
gymnasium hebreiska jämte tyska och engelska (på
den moderna franska, tyska och engelska efter
hvarandra). I afseende på lärosättet stannade
flertalet vid att förorda ämnesläsning för lärarna
(utom i den förberedande klassen), men
växelundervisning och fri flyttning skulle endast i
inskränkt mått få begagnas. "Öfver
ämnesläsningen, åtföljd af fria flyttningen samt
växelundervisningen och monitörsystemet i hela sin vidd, anser
kommittén sig icke kunna fälla något bestämdt
omdöme, förr än en större erfarenhet om dess
nytta och allmänna användbarhet är vunnen."
Bland minoritetens medlemmar afgaf Grubbe en
utförlig reservation, hvari sju af kommitténs
ledamöter instämde. Två af dessa, von Rosenstein och
af Wingård, inlämnade därjämte särskilda
reservationer. Dessutom uppträdde i särskilda skrifter
Geijer ("Några anmärkningar om uppfostran och
undervisning" etc., 1829) och Järta ("Om Sveriges
läroverk", "1828, tr. 1832) mot flertalets åsikter.
De praktiska resultaten af kommitténs verksamhet
på skollagstiftningens område inskränkte sig under
den närmaste tiden till begränsningar i
indigenatsrätten (1829) och nya bestämmelser om
studentexamen (1831, 1832) i öfverensstämmelse med
kommitténs förslag. De större reformerna inträdde
först genom k. cirkulären 1 nov. 1839 och 6 juli
1849. Genom det förra inrättades på flera ställen
fullständiga apologistskolor och bestämdes, att
lärare i främmande lefvande språk, naturvetenskap
och gymnastik skulle anställas vid de flesta af rikets
gymnasier, där sådana lärare icke förut funnos
m. m.; genom det senare åter afskaffades
indigenatsrätten, medgafs dispens från läsningen af latin,
grekiska och hebreiska, infördes ämnesläsning för
lärare i alla läroverk (den medgafs under vissa
villkor jämväl för lärjungarna enligt den vid Nya
elementarskolan i Stockholm använda metoden),
förenades lärdoms- och apologistskola till ett
läroverk samt anbefalldes gymnasiernas förening med
lärdoms- och apologistskolorna till fullständiga
läroverk. I öfverensstämmelse därmed utfärdades
sedermera den nya skollagen af 14 aug. 1856.
(Jfr G. Sjöberg, "Striden mellan det gamla och
nya skolsystemet under förra hälften af detta
århundrade", i "Nya elementarskolans
årsredogörelse 1881–82", och M. Dalsjö, "Öfversigt af
den svenska skollagstiftningens historia i vårt
århundrade", i "Pedag. tidskr.", 1871.)
Kommitténs 20 dec. 1828 afgifna betänkande
innehåller jämväl särskilda kapitel om folkskolorna,
universiteten och tillämpningsskolorna. Ang. de
förstnämnda yttrar kommittén, att
"folkundervisningens hittills varande skick och stadgarna därom
befunnits sådana, att kommittén icke ansett några
hufvudsakliga förändringar i de senare behöfvas".
För universiteten däremot föreslogos åtskilliga
förbättringar, dock utan rubbning af den "i sig själf
ganska riktiga idé", hvarpå de hvilade.
Beträffande tillämpningsskolorna hemställde kommittén
bl. a. om upprättandet af en polyteknisk skola,
afsedd för alla de yrken, som företrädesvis grunda
sig på matematik, fysik och kemi: undervisningen
skulle där vara "gemensam, så länge den rörde
nyssnämnda grundvetenskaper, men åtskild i
specialafdelningar efter öfvergången på hvarje
särskildt yrkes område". Nya tillämpningsskolor
föreslogos jämväl: en för landtbruket och en för
skogshushållningen, hvarjämte kommittén förordade
statsunderstöd åt handelsskolan i Göteborg. Med
afgifvandet af ofvan nämnda betänkande upphörde
egentligen Stora uppfostringskommitténs
verksamhet; men ännu 28 nov. 1829 afläts ett k. bref till
kommittén, och bland dess handlingar förvaras
konceptet till ett utlåtande, dat. sept. 1830.
Ho Hd.
Uppfostringssällskapet. Se
Upfostringssälskapet.
Uppfrysning. Se Frostförsäkring, sp.
1494.
Uppfyllelseintresse, jur., den ekonomiska
fördel, som det för borgenären i ett
obligationsförhållande (se Fordran och Obligation 2)
innebär, att den prestation, som borgenären har att
fordra, fullgöres. Den rättsliga betydelsen häraf
kommer till synes, då prestationen icke blir
riktigt fullgjord och gäldenären befinnes skyldig
att ersätta borgenären härigenom tillskyndad skada
(se Skadeersättning, sp. 854–855). Ty
denna skada beräknas just efter
uppfyllelseintresset. Dock förekomma vissa fall, då en annan
beräkningsgrund används och blott det s. k.
negativa kontraktsintresset (se d. o.)
ersättes.
C. G. Bj.
Uppgiga, sjöv., detsamma som giga (se d. o.).
Uppgrundning. Se Landvinning.
Uppgång, astron. Himlakropparnas uppgång
öfver horisonten och deras nedgång (jfr d. o.)
under densamma äro fenomen, som framkallas af
himmelssfärens rotation kring världsaxeln och
denna axels sneda läge mot horisonten. Vid
polerna, där världsaxeln går genom zenit, gå
himlakropparna icke upp och ned (med undantag af
sådana, hvilka i likhet med solen ha en egen
rörelse), utan röra sig i cirkelformiga banor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
