Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ukrainska språket - Ukrajna, Ukrajner, Ukrajnska litteraturen, Ukrajnska språket - Uks-akka - Ulaborg - Ulad - Uladislaus - Ulai - Ulaner - Ulaxsil - Ulbach, Louise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan långa och korta vokaler är förlorad; accenten
är exspiratorisk och flyttbar; dels (till skillnad
från ryska) att g är frikativa (= ty. g i wagen);
l öfvergår i utljud och före konsonant till ett
v-ljud, t. ex. pysav, skref, vovk, varg (ry. pisal,
volk); tidigare långt o blir vanligen i, t. ex. kin,
häst, likotj, armbåge (i vissa dialekter u eller wo);
långt e ("jatj") blir i, t. ex. lis, skog (ry. ljäs),
v-rutsi, i handen (ry. v-rukjä); i blir y. Inom
ordböjningen äro följande skillnader från ryska de
viktigaste: 3:e pers. sing. pres. ind. förlorar
efter e sitt slutande t, och där t finnes kvar,
är det både i sing. och plur. merendels muljeradt;
infinit. slutar på -ty; pres. partic. pass. saknas;
pret. omskrifves på tre olika sätt: 1) med hjälpverbet
"vara" i pres.: pysav sem, 2) med utsatt subj. utan
hjälpverb: ja pysav (liksom i ryskan), 3) med
hjälpverbet suffigeradt i fem.: pysalam (liksom i
polska); pluskvamperf. fås genom omskrifning med
"vara" i imperf. (liksom i polska); fut. bildas dels
som i ryskan, dels med verbet "hafva": pysaty mu,
jag skall skrifva, o. s. v. (= fr. j’écrir-ai);
deklinationen har kvar den äldre affrikationen
för e-i, som i ryskan gått förlorad genom analogi
med öfriga kasus, t. ex. v-rutsi (ry. v-rukjä);
åtskilliga ändelser, som påminna om polskan, särskild
form för vokat. samt gen. sing. mask. och neutr. i
adj. på -go (ry. -vo). Den ukrainska ortografien
är till följd af de ogynnsamma yttre förhållanden,
under hvilka språket och litteraturen befinna sig,
föga stadgad. Den vanligaste är den s. k. kulisjevka,
så kallad efter sin upphofsman Kulisj (se
denne), som går en medelväg mellan etymologisk och
fonetisk skrifning. I Galizien söker ett parti hålla
språket så nära kyrkoslaviska som möjligt, äfven i
skriften. Dessutom får man se rent fonetisk stafning
(i emigranttryck). – Hufvudarbeten rörande ukrainska
äro Zitetskij, "Otjerk zvukovoj istorii malorusskago
naretjija" (1876), Ogonowski, "Studien auf dem gebiete
der ruthenischen sprache" (1880); nyare grammatikor
af Levitskij (1851), Sjaskevitj (1865), Partytskij
(1877), bäst Osadtsa (3 uppl. 1876) och Wassyl
Simowycz ("Praktische grammatik der ukrainischen
sprache", 1915); tysk-rutenisk ordbok af Partytskij
(1867), rutenisk-tysk af Emilian Popowicz (1911); en
ukrainsk-tysk ordbok utgafs 1882 ff. af Zelechovski
och Niedzielski och en ukrainsk-rysk 1907–09 (3 dlr)
af B. D. Hrintjenko.
Ukrajna, Ukrajner, Ukrajnska litteraturen, Ukrajnska
språket. Se Ukraina, Ukrainer, Ukrainska litteraturen,
Ukrainska språket.
Uks-akka. Se Mytologi, sp. 173.
U. L., jur., förkortning för Utsökningslagen
10 aug. 1877; i rättshistoriska framställningar
betyder förkortningen dock ofta Upplandslagen.
Ulaborg, gammal namnform för Uleåborg.
Ulad, namn på en del arabiska nomadstammar i norra
Afrika, i motsats till de arabiserade berberna,
som kallas beni ("söner"), med tillägg af en
personbeteckning, t. ex. U. Sidi Scheich, som ha sitt
namn efter en 1615 afliden helig man.
J. C.
Uladislaus. Se Vladislav.
Ulai, flod. Se Karun, sp. 1180,
Ulaner, den vanliga benämningen på det kavallerislag,
som är väpnadt med lans eller pik. Ordet är
af tatariskt ursprung (tatarerna nyttjade det om sitt
lätta rytteri) och upptogs sedan i det polska språket
(ulan). I Polen uppsattes ock de första europeiska
regementen af detta slag, af konung August II i början
af 1700-talet. Österrike använde redan under krigen
mot Fredrik II med lans väpnade ulaner som frikårer,
men bildade efter 1784 regelbundna skvadroner
af detta vapenslag, hvilka först tilldelades de
lätta kavalleriregementena, men 1791 förenades
till särskilda regementen. I Preussen uppsattes
ett ulanregemente, men benämningen bortlades snart
och återtogs först efter freden i Tilsit (1807). I
Frankrike uppsattes ulaner, som där benämndes lanciers,
egentligen först af kejsar Napoleon I efter 1807. I
Ryssland, som i sina kosacker redan egde lansryttare,
upprättades egentliga ulaner först 1797. England,
Italien, Spanien, Turkiet och flera mindre stater
ha äfvenledes ulaner. Genom lansen afser man att
i det slutna anfallet åstadkomma stor verkan och
att moraliskt inverka på motståndaren. Efter 1870
afskaffade Frankrike och Ryssland detta kavallerislag,
och i Österrike bortlade ulanerna lansen, men under
1880-talet steg dennas värde, sedan Tyskland beväpnat
allt sitt kavalleri med lans. I Sverige var Lifgardet
till häst ulaner intill 1879, då det förvandlades till
ett dragonregemente. Ulanerna räknas i allmänhet
till tungt kavalleri, men måste numera vara
försedda med karbin och användbara till allt slags
kavalleritjänst.
 |
| Svenska lifgardets till häst ulanuniform (parad) 1860-79: officerare och i bakgrunden manskap, lansbeväpnadt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
