Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ukraina - 3. Ukrainska folkrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spetsen för olika förvaltningsgrenar sattes ett slags
ministrar, generalsekreterare, försök gjordes att till
själfständighetsrörelsens stöd organisera nationella
ukrainska regementen, och i juli 1917 förhandlades
med representanter för ryska centralregeringen
om ukrainsk autonomi. Soldat- och arbetarråden
i Kiev, Charkov m. fl. städer, där hufvudmassan
af arbetarbefolkningen var af rysk nationalitet,
motverkade emellertid rörelsen, och de svårigheter,
som mötte försöken att vinna själfstyrelse i förening
med Ryssland, ledde till, att i centralradan insattes
män (professor Hrusjevskyj m. fl.), hvilka som
sitt slutmål allt tydligare angåfvo U:s fullständiga
oberoende af Ryssland. Då genom novemberrevolutionen
1917 bolsjevikerna kommo till makten i Ryssland,
uppkom snart mellan deras regering i Petersburg
och radan i Kiev en skarp konflikt, närmast vållad
af radans vägran att medge fritt genomtåg genom
U. för de bolsjeviktrupper, som skulle sändas mot
Kornilov, Kaledin och andra ledare för den väpnade
antibolsjevikiska rörelsen i södra Ryssland. Redan
16 nov. 1917 hade centralradan förklarat, att den
som högsta representativa organ ämnade utöfva all
regeringsmakt inom hela U:s område. Omfattande
militära försvarsförberedelser vidtogos under
ledning af generalsekreteraren för härväsendet, Simon
Petljura, och 18 dec. s. å. utropades den oberoende
ukrainska folkrepubliken; dess första författning
daterades 23 dec. Helt uppgifven var emellertid ännu
icke tanken på en federativ förening med Ryssland;
ukrainerna deltogo sålunda i valen till den allryska
konstituanten och bidrogo väsentligt att ge denna
dess moderat socialistiska ("socialrevolutionära")
majoritet. Konflikten med bolsjevikerna tillspetsades
dock allt skarpare, när dessa (18 jan. 1918) sprängde
konstituanten och dessutom sökte undergräfva radans
makt genom att som motvikt emot den organisera
en ukrainsk sovjet i Charkov. Radan utfärdade då
(26 jan.) ett "universal", som gjorde brytningen
fullständig och proklamerade U:s rätt att på
egen hand sluta fred med centralmakterna. De ryske
folkkommissariernas råd hade emellertid principiellt
erkänt ukrainernas rätt till själfständighet
och äfven till skilsmässa från Ryssland samt
föreslog förhandlingar om gränsreglering, eventuell
federation och andra förbindelser. Den nya ukrainska
republiken företräddes (jan. 1918) af särskilda
ombud vid fredsunderhandlingarna i Brest-Litovsk med
centralmakterna. Med dessa ingicks redan 21 jan. en
provisorisk öfverenskommelse om krigstillståndets
upphörande och upptagande snarast möjligt af
diplomatiska förbindelser. De ryske bolsjevikernas
ledande underhandlare, Trotzkij, påyrkade förgäfves,
att de fördrag ukrainska regeringen inginge skulle
bli giltiga först efter deras godkännande genom
en federativ allrysk regering. Obekymrade om denna
protest, erkände centralmakterna (2 febr.) formligen
U. som själfständig stat, afslöto 9 febr. separatfred
med det af radans ombud företrädda U. och ställde
i utsikt väpnad hjälp mot de ryske och ukrainske
bolsjeviker, som under dessa förhandlingar i syfte
att störta radan framryckt mot Kiev. Tyska trupper
under general v. Linsingen inryckte nu i U., förenade
sig med den af bolsjevikerna från Kiev förjagade
radans trupper, återtogo Kiev (1 mars) och framträngde
ända till Odessa (13 mars). De äfven genom en samtidig
tysk offensiv i Estland hårdt ansatte bolsjevikerna
nödgades (3 mars) sluta fred i Brest-Litovsk med
centralmakterna och därvid bl. a. förpliktiga sig att
utrymma U., erkänna dess fred med centralmakterna och
själfva sluta fred med den nya republiken. Till tysk
armébefälhafvare och öfverkommissarie i U. utsågs
fältmarskalk v. Eichhorn, som utsträckte ockupationen
ända till halfön Krim. Centralradan, inom hvilken
det socialrevolutionära partiet hade öfverhand,
hade under täflan med bolsjevikernas agitation
bland bönderna utlofvat en genomgripande jordreform
på storgodsegarnas bekostnad och därmed mot sig
uppkallat dessas fiendskap. Denna opposition gynnades
af tyskarna, och med deras stöd genomfördes 29 april
en kupp, hvarigenom radans styrelse ersattes af en
diktatur under tyskt beskydd. Högsta regeringsmakten
uppdrogs åt en storgodsegare och f. d. general i rysk
tjänst, P. Skoropadskyj, hvilken antog titeln hetman
öfver U. Den faktiska regeringsmakten i U. utöfvades
nu en tid framåt af tyskarna, hvilka emellertid till
följd af böndernas passiva motstånd aldrig lyckades få
någon fart i den export af ukrainsk spannmål och andra
förnödenhetsvaror, i hopp hvarom de företagit sin
intervention i U. Bland de lägre klasserna rådde en
dof ovilja mot tyskarna, och 31 juli föll fältmarskalk
Eichhorn offer för ett revolverattentat. Gränsstrider
med den (jan. 1918) under general Krasnov som ataman
upprättade Donska republiken förekommo under sommaren
och bilades genom ett fördrag (7 aug.), enligt hvilket
städerna Rostov och Taganrog med område tillerkändes
Donska republiken.
När hösten 1918 centralmakternas nederlag blef
fullständigt och de tyska trupperna började aftåga
från U., försökte Skoropadskyj (nov.) orientera sin
politik närmare de segrande allierade och utsåg i
detta syfte ett nytt kabinett (under Gerbel), men
kort därpå störtades han af "nationella enhetspartiet"
och nödgades 14 dec. abdikera. Nu utropades ånyo den
oberoende ukrainska folkrepubliken, och dess styrelse
uppdrogs åt ett direktorium på 4 medlemmar, af hvilka
författaren Vinnitjenko, som före Skoropadskyjs kupp
varit ministerrådets president, blef direktoriets
president och Petljura ukrainska arméns högste
befälhafvare. Den nya moderat socialistiska
regeringen sökte omedelbart träda i diplomatiska
förbindelser dels med de allierade, i hopp om, att
U. skulle erkännas af dem och bli representeradt på
fredskonferensen i Paris, dels med Råds-Ryssland,
där bolsjevikerna, som efter tyskarnas aftåg från
Charkov åter blifvit herrar där, började intaga en
hotfull hållning. Då bolsjevikerna (28 jan. 1919)
åter inryckt i Kiev, måste direktoriet fly till
Vinnitsa (i Podolien), och en ukrainsk rådsregering
under bolsjeviken Rakovskij proklamerades 4 mars (den
har sedermera ingått intim federativ förbindelse med
allryska rådsrepubliken).
Under tiden hade ukrainerna i Österrike ej varit
overksamma. Efter centralmakternas nederlag hade
kejsar Karl sökt rädda habsburgska monarkien genom
att i manifest af 16 okt. 1918 ge alla dess nationer
rätt att bilda autonoma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
