Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tradition - Traditionalism - Traditionell - Traditionist - Traditions populaires - Traditorbatteri - Traditores - Traducianism - Traeger, Christian Gottfried Albert - Traetta, Tommaso - Traetto - Traf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
53»
Traditionalism-Traf
540
utveckling i annan och mera modern mening, än
den gamla ståndpunkten medgaf. - De protestantiska
kyrkorna äro eniga i häfdandet af skriften såsom den
enda obetingade normen för lära och lif. Däremot
intar lutherska kyrkan en vida skonsammare och
pietetsfullare ställning än den reformerta till den
gamla traditionen, såvidt denna rör sig om mera yttre
ting: kyrko- och gudstjänstordning o. s. v. Medan
man från reformert håll fordrar afskaffandet af
allt, som ej uttryckligen föreskrifves i Skriften,
har lutherdomen här alltid häfdat frihet i allt,
som ej står i strid med den Heligia skrift. Den
intellektualistisk-nomistiska synen på Skriftens
auktoritet, som snart insmög sig, ledde f. ö. i båda
kyrkorna till, att de kyrkliga bekännelseskrifterna
etc. faktiskt kommo att intaga en med den gamla
"traditionen" i viss mån analog ställning. - Äfven
inom utomkristna religioner finnas många analogier
till det kristna traditionsbegreppet. Så t. ex. inom
judendomen dels i Halaka ("det allmänt gängse", den,
vid sidan af den skrifna "mosaiska" lagen, muntligt
fortplantade sedvanerätten, "de äldstes stadgar";
se vidare Haggada), dels, efter detta begrepps
ursprungliga betydelse ("det mottagna") i Kabbala
(se d. o.). Om det muhammedanska traditionsbegreppet
se Islam, sp. 917-918. - Jfr H. Holtz-mann, "Kanon
und tradition" (1859), Dieckhoff, "Schrift und
tradition" (1870), och Kunze, "Glau-bensregel,
Heilige schrift und taufbekenntnis" (1899).
1. C.G.Bj. 2. E. Bg.
Traditionalism (se Tradition), den åsikt, som anser,
att de religiösa sanningarna härstamma från en
uruppenbarelse och sedan genom tradition fortplantats
från släkte till släkte. Termen har särskildt användts
för att beteckna den teologise-rande riktningen
inom den franska filosofien hos Chateaubriand,
de Bonald, Lamen-n a i s och de Maistre.
S-e.
Traditionell (se Tradition), grundad på muntlig
öfverlämning, genom sägen fortplantad, fäderneärfd,
invand, häfdvunnen. Om "traditionella rim" se Kim,
sp. 413.
Traditioni’st (se Tradition), skriftlärd, som håller
på traditionen vid sidan af bibeln eller koranen.
Traditions populaires [-disiå7 påpylär], fr. Se
Folklore, sp. 768.
Tra’ditorbatteri, befästningsk., ett genom
framförliggande verk all förstöring framifrån
undandraget batteri, afsedt att beskjuta
sidoterrängen. Detta slag af batterier spelade redan i
Nypreus-siska befästningssystemet en viss roll, och på
senare tid ha sådana åter kraftigt förordats och äfven
kommit mycket i bruk, ehuruväl deras betydelse nog
öfverskattats. Vanligen utgöres ett tra-ditorbatteri
af en kasemattbyggnad, som lagts tätt bakom ett
verks rygglinje, men dock så, att grannverket kan
något flankeras. L. W .-son M.
Traditöres, lat. Se Kristendomsförföljelser, sp. 1359.
TraducianFsm (af lat. traducere, öfverföra), filos.,
den åsikt, enligt hvilken människans själ på den
naturliga fortplantningens väg (aflelsens) öfvergår
från föräldrar till barn. En sådan åsikt framställdes
redan af Epikuros och stoikerna och omfattades af
Tertullianus.
Att det finnes äfven ett psykiskt samband mellan
föräldrar och barn, därför talar själsegenskapens
ärftlighet. Men förhållandet får ej fattas så
mekaniskt, att den personliga individualitetens
grad af själfständighet förbises. Jfr
K r e a t i a n i s m och Preexistens.
s~e-
Traeger, Christian GottfriedAlbert, tysk skald,
f. 1830 i Augsburg, d. 1912 i Berlin, utöfvade
advokatyrket och var medlem af tyska riksdagen. Han
gjorde sig omtyckt som lyriker (Gedichte, 1858, 18:e
uppl. 1911) och utgaf "Deutsche Heder in volkes mund
und herz" (1864) m. m.
Trae’tta, T om m a so, italiensk tonsättare,
f. 1727 i Bitonto, d. 1779 i Venezia, elev af
Durante, gjorde stor lycka på San Carloteatern
redan med sin första opera, Farnace (1751), och
fick sedan från hela Italien (Neapel, Rom, Florens,
Venezia, Turin) beställningar på operor, till hvilka
Metas-tasio, Goldoni m. fl; berömda författare skrefvo
texterna. 1758 blef T. sånglärare för prinsessorna
af Parma, 1765 konservatoriedirektör i Venezia och
1768 hofkompositör hos Katarina II i Petersburg. Med
en af det nordiska klimatet bruten hälsa lämnade
han sistnämnda post 1774 och flyttade till London,
hvarifrån han snart återvände till Neapel. Hans
operor voro på sin tid mycket berömda, t. o. m. för
dramatisk kraft. Litt.: Capruzzi, "T. e la musica"
(1878). A. L.*
Traetto ,[-e’ttå], stad. Se Min t ur no.
Traf (ty. trab), ridk., hästens språngartade rörelse,
hvarunder han för hvarje steg ett kort ögonblick
befinner sig sväfvande i luften utan stöd af någon
fot. De diagonala fram- och bakbenen lyftas samtidigt,
och omedelbart, innan dessa ånyo nå marken, lyftas
de båda andra benen. Alltefter den olika grad af
hastighet och samling, hvari
 |
| Fig. 1. Samlad traf. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
