Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 997-998 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Testeboån - Testi, Fulvio - Testicardines - Testifiera - Testikel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

socknar, där ett flertal källbäckar samlar sig i den 2,4
kvkm stora sjön Grannäsen. Därifrån går ån under
namnet Grannäsån åt ö. s. ö. till sjöarna
Lilla och Stora Fansen. Nedom dessa sjöar grenar den
sig i Stor- och Lillån och går i nära sydlig riktning
till sjön Kasen. Först nedom denna benämnes den mera
allmänt T. Den intar nu hufvudriktning åt s. ö. och
mottager vid Åmot fr. h. Kölsjöån, afbördande
vattnet från Kölsjön, Spaksjön m. fl. sjöar af mindre
betydenhet. Nedom Åmot genomflyter den Yklaren (5
kvkm.) samt Fjärden och Långsjön (sammanlagdt 5,6
kvkm.) m. fl. sjöar. Hela sjöarealen inom området
uppgår till omkr. 3,8 proc. af detsamma. På hela
sträckan, omkr. 95 km., faller ån icke mindre än
384 m. och bildar därför trots ringa vattentillgång
(lågvattenmängd vid utloppet endast omkr. 2,5
kbm.) ett flertal för industrien och jordbruket
värdefulla fall; omkr. 1,200 hkr torde vara utbyggda
(Ockelbo elektricitets-a.-b., Norrlandskvarnen,
Gäfle manufaktur-a.-b. i Strömsbro). Under det
att ån i sitt öfre lopp genomflyter sydvästra
Hälsinglands och nordvästra Gästriklands vildaste
och svårtillgängligaste trakter, vidgar den sig
nedom Åmot i en bördig och rikt befolkad bygd med
urgammal kultur. Än faller ut i Gäflebukten omedelbart
n. om staden Gäfle. Åns hydrografiska förhållanden
studeras vid pegelstationer vid Ockelbo, i Bysjön,
fr. o. m. juli 1917 och vid Åbyggeby nära utloppet
fr. o. m. juni 1912. Allmän flottled har inrättats,
och ett flertal af sjöarna torde vara regleradt för
flottmngsändamål.
E. O. E—m.

Testi, Fulvio, grefve, italiensk skald, f. 1593 i
Ferrara, d. 1646, var statssekreterare hos hertigarna
af Modena, men föll i onåd och dog i fängelse. Han
var en af de bättre lyrikerna på sin tid. Genom att
hålla sig till Horatius som förebild gick han fri
för marinismens formprål. Ett urval af T:s arbeten
utgafs i 2 bd 1817.

Testicardines, zool. Se Armfotingar, sp. 30.

Testifiera (lat. testificari), vittna, genom vittnen
styrka, intyga. Subst. Testifikation.

Fig. 1. Snitt genom en testikel från sent fosterstadium. 1 sädesproducerande kanaler, 2 rete testis, 3 vasa efferentia, 4 bitestikel, 5 sädesledare.

Fig. 2. Sädesproducerande kanaler från testikel före puberteten, 1 urkönsceller, 2 cylindriska epitelceller.

Testikel, Sädeskörtel, Pungsten (lat. didymis,
orchis, testis, testiculus), anat., hvardera af
de för hannen (mannen) utmärkande båda körtlar, i
hvilka säden (semen virile) beredes. De bildas urspr.
i sammanhang med urnjurarna i bukhålan, i hvilken de
tidigt nedstiga för att slutligen bli nedsänkta i en
utstjälpning af dess vägg, kallad pungen (scrotum),
där de ligga skilda från hvarandra i hvar sin
"poche". I regel slutes ock den port, genom hvilken
hvardera testikeln på sin sida nedgått; sker det icke,
kunna inälfvor där framtränga (se Bråck). Testiklarna
stå dock genom denna port fortfarande i samband med
bukhålan, i det att genom densamma blod- och lymfkärl
samt nerver gå till och från testiklarna, framför
allt sädessträngen med sädesledaren (vas deferens,
testikelns utförsgång), hvilken sålunda återinträder
i bukhålan, följer bäckenets vägg, når undre ytan af
urinblåsan, hvarest den får en divertikel, sädesblåsan
(vesicula seminalis), och mynnar slutligen in i
urinröret (jfr f. ö. Könsorgan). Testiklarna ha platt
äggform samt äro 4—5 cm. långa och närmast omslutna
af en fast, hvit, sidenglänsande hinna. De bestå
— utom af tillhörande bindväf, blod- och lymfkärl
samt nerver — af en mängd slingrade fina, runda rör
(0,1—0,2 mm. i genomskärning), de sädesproducerande
kanalerna (tubuli contorti seminiferi),
hvilkas inre, epiteloida beläggning
frambringar de den manliga säden utmärkande
spermatozoiderna (se Spermatozoer). Dessa
kanaler mynna i hvarandra mot testikelns centrum
eller, rättare, bakre kant (hvarje rörs område får
följaktligen formen af en kon, med basen mot
framytan). De sålunda uppkomna hufvudrören förgrena sig
bak i körtelns centrum i nätformiga kanaler af annan
byggnad än rören (rete testis). Ur detta nät utgå de
åter i ett mindre antal kanaler (vasa efferentia),
hvilka i sin ordning mynna i sädesledaren. Dennas
nedre, slingrande del och de nämnda, däri mynnande
kanalerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>