Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tenalj - Tenampua - Tenasserimkino - Ten Brink, Jan och Bernhard - Tenby - Tenchi-tenno - Tencin, Pierre Guérin de - Tencin, Claudine Alexandrine Guérin - Tenczin, Andrzej och Jan - Tenda - Tendelti (El-Fasher) - Tendens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är jämnlöpande med hufvudkurtinen, från hvilken
den är skild genom en smalare graf (jfr Fästing,
fig. 4). Tenaljens höjd lämpas så, att man
från flankerna kan beskjuta bastionsgrafven vid
skulderhörnen. — Tenalj betecknar äfven ingående
vinkel (se d. o.), och en fästning säges vara anlagd
efter tenaljsystemet (jfr Fästning, sp 314 och fig. 5,
sp. 315), när dess grundlinje är bruten i omväxlande
in- och utgående vinklar. De förra böra vara 60°
och de senare 90—120°. Grafflankeringen måste här
vara låg. Systemets fördelar — stark flankering
och korsande eld öfver anfallsfältet — uppvägas
näppeligen af dess olägenheter, hufvudsakligen
faran för enfilering och ryggeld; men detta
system användes dock af de båda Landsberg,
Montalembert, Carnot m. fl. samt, ehuru med
vissa inskränkningar, i det äldre preussiska
befästningssystemet (jfr Befästningskonst, sp. 1199).
L. W:son M.
Tenampua [-poa]. Se Comayagua 1.
Tenasserim, en af de 4 "divisioner", i hvilka
Brittiska Burma är indeladt, omfattar kustlandet utmed
Indiska hafvet från 19° 30′ till 9° 30′ n. br. Från
det i n. angränsande Nedre Burma skiljes T. af floden
Salweens nedersta lopp, där hufvudstaden Maulmain
(57,580 inv. 1911) är belägen. Bergskedjan Kao
Livang utgör i ö. gräns mot Siam. T:s sydligare
hälft vattnas af floden T. Den fordom betydande
orten T. är numera en ringa by. Viktigaste
näringsgrenen i divisionen är odling af ris.
H. W—k.
Tenasserimkino, farm. med. Se Kino.
Ten Brink, Jan och Bernhard. Se Brink.
Tenby [te’nbi], stad och hafsbadort i engelska
grefsk. Pembroke (Wales), vid västra sidan af
Caermarthenviken, 16 km. ö. om Pembroke. 4,370
inv. (1911). Staden har åtskilliga lämningar af gamla
fästningsverk, urspr. härrörande från den normandiska
eröfringens tid och restaurerade under drottning
Elisabet.
(H. W—k.)
Tenchi-tenno. Se bd XII, sp. 1449.
Tencin [tãsä̃’]. 1. Pierre Guérin de T., fransk
statsman och kardinal, f. 1679, d. 1758, blef 1705
doktor vid Sorbonne och därpå sändebud vid kurian
i Rom, uppträdde med öfverdrifvet nit för bullan
"Unigenitus" och belönades med kardinalshatt 1739
och Lyons ärkebiskopssäte 1740. Han behöll dock
sändebudsplatsen till 1742, då han af Ludvig XV
utnämndes till statsminister. Hans gynnare kardinal
Fleurys död 1743 medförde hans fall. Han var en
äregirig, osedlig och förslagen man; han behärskades
af sin sedeslösa syster madame de T. Se T. 2. —
2. Claudine Alexandrine Guérin, madame de T.,
romanförfattarinna, f. 1682 i Grenoble, d. 1749 i
Paris, var på sin tid en af de mest ryktbara kvinnorna
i Frankrike, tack vare det inflytande hon utöfvade på
de ledande männen inom franska riksstyrelsen, såsom
hertigen af Orléans, kardinal Dubois m. fl. Genom
dessa män kunde hon tillfredsställa sitt begär efter
anseende, förmögenhet och njutning. Därvid skydde hon
ingen uppoffring. Som ung hade hon upptagits i ett
dominikankloster i närheten af Grenoble, men måste
1710 lämna detsamma på grund af sitt uppseendeväckande
lefverne, och då hon sedermera förflyttades till
Neuville vid Lyon, lyckades hon frigöra sig från
sina klosterlöften (omkr. 1715). Emellertid förde
hon i Paris ett yppigt och bekymmerslöst lif. Hennes
skönhet och begåfning förmådde fästa vid henne
många beundrare och äfven trogna dyrkare. Till de
förre hörde, förutom Frankrikes mäktigaste män,
de flesta litterära storheterna, såsom Fontenelle,
Montesquieu, Helvétius m. fl., och bland de senare
må ytterligare nämnas endast chevalier Destouches,
med hvilken hon hade en son (1717), som vid födelsen
öfverlämnades i främmande händer och sedan själf blef
ryktbar under namnet d’Alembert (se denne). Under
sin skiftesrika lefnad författade hon några romaner,
som än i dag kunna läsas med nöje, enär de äro skrifna
i en lätt och behaglig stil samt återge i lifliga och
varma färger människohjärtats ömmaste känslor. Hennes
bästa arbeten äro Les mémoires du comte de Comminges
(1735), Le siège de Calais (1739—40) och Les malheurs
de l’amour (1747), där hon törhända tecknat sitt
eget lif. Se P. M. Masson, "Madame de T." (1909).
1. Hj. H—t. 2. J. M—r.
Tenczin [te’ntjin], Andrzej och Jan, riktigare
Tęczyński (se d. o.).
Tenda, Col di, italienskt alppass, 1,873 m. ö. h.,
som åtskiljer Hafsalperna och Liguriska alperna och
förbinder Nizza (vid Rivieran) med Cuneo (i sydkanten
af Piemontslättlandet). Vägen mellan dessa orter har
vid Col di Tenda framdragits genom en i berg sprängd,
3,360 m. lång, med elektriskt ljus upplyst tunnel
1,320 m. ö. h. Italien har genom befästningar på
vidliggande höjder sökt trygga passets spärrning
och understödja ett i dalen vid Boiga ensamt
liggande fort (närmaste verk, på Cima di Marta,
ligger 5 km. aflägset). Vid T. ligga nu från v. till
ö. räknadt fort Giaura, fort och batteri Piernaut,
forten Margueria, Colle Alto (som centralpunkt på
passhöjden) och Taborda, batteri Becco Rosso, fort
Pepino och batteri della Perla. För att hindra
en västlig kringgång genom Sabbionepasset har vid
detsamma anlagts Vernasca-befästningen. Som en andra
hufvudgrupp äro att betrakta befästningarna vid Col
Tanarello, emedan de spärra vägen från Roja- till
Tanarodalen, på hvilken man annars kunde kringgå
såväl T. som Liguriska alpernas befästningar. Denna
grupp består af batterierna Cima Missun, Punta
Ventosa och Monte Saccarello. Förbindelsen med
T. förmedlas af ett batteri på Mont Bertrand, och å
andra sidan fortsättes försvaret genom Col Ardente-
och Cima di Marta-befästningarna. Hela ställningen,
som i en halfcirkel med 9 km. radie omger T., har
33 km. utsträckning, och längs densamma löper en
militärväg, som fortsätter till Ventimiglia och Nava.
H. W—k. L. W:son M.
Tendelti (El-Fasher), stad. Se Dar-Fur.
Tendens (fr. tendance, af lat. tendere, spänna,
åsyfta), den kraft, genom hvilken en kropp föranledes
att röra sig; riktning mot; inneboende dragning,
böjelse; syftning; en viss afsikt, i hvilken man
säger eller gör något; en bestämd lära (af moralisk,
religiös, politisk, social, estetisk art), som i
ett diktverk framträder och afsiktligt inskärpes
(tendensskrift). — Tendensdrama. Se Skådespel,
sp. 1293. — Tendensroman. Se Roman, sp. 694. —
Tendentiös, som innebär en viss tendens eller afsikt;
afsiktlig. — Tendera, syfta (till).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
