Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 795-796 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temminck, Coenraad Jocob - Temmu - Temnaren - Temnikov - Temnocidaris - Temnos - Temodist - Tempe - Tempel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Monographies de mammalogie (2 dlr, 1827—41). T. blef
led. af sv. Vet. akad. 1831.
L—e.

Temmu, japansk kejsare. Se bd XII, sp. 1451.

Temnaren, sjö. Se Tämnaren.

Temnikov [-kåff], kretsstad i ryska guv. Tambov,
vid den där segelbara Moksja. Omkr. 15,000
inv. Järngjuterier och fajansfabriker.

Temnocidaris, paleont., hör till den stora grupp af
Cidaridsläkten (jfr Cidaridæ), som har ambulacra med
enradiga porpar. Den är allmän i de yngre kritlagren.
L—e.

Temnos (grek. Τήμνος), stad i pergameniska riket
(invid det nuv. Güridje) vid utloppet af Hermos
(Gedis tschai, se Gedis). Staden förstördes genom
den stora jordbäfningen 16 e. Kr., men återuppbyggdes
af Tiberius.
J. C.

Temodist (af grek. thema, tema, och ode, sång),
mus. Se Pianospelapparater.

Tempe (grek. Τέμπη, "inskärning", af temnein,
skära), det forngrekiska namnet på en i norra
Tessalien belägen, ungefär 6 km. lång dalgång
eller klyfta mellan bergen Olympos i n. v. och Ossa
i s. ö. Dalen genomströmmas i nordöstlig riktning
af floden Peneios. Olympos’ bergväggar stupa nästan
öfverallt tvärbrant mot floden, hvaremot Ossa lämnar
plats för en smal strandremsa, hvilken på sina ställen
vidgar sig till en liten, af ymniga källor vattnad
och yppigt bördig strandslätt. Där går den enda genom
dalen ledande gångstigen, på sina ställen uthuggen
i klippan. Vid nordöstra ändan vidgar sig floddalen
och öfvergår småningom i en af flodens uppslamningar
bildad, lågländ kustslätt, genom hvilken floden
söker sig väg till hafvet. Tempedalen har af ålder
haft rykte för ovanlig naturskönhet. De höga, af
många klyftor genomskurna klippväggarna af rödaktig
bergart, delvis klädda af yppigaste grönska, den i
djupet under ett hvalf af skuggrika plataner slingrande
floden (se fig.) och det vid dalens nedre ända
framblickande hafvet åstadkomma tillsammans en effekt,
i hvilken det storartadt vilda och det behagfulla
äro på underbart sätt förbundna. Såsom utgörande en
hufvudväg mellan Nord-Grekland och Macedonien har
T. alltid haft stor militärisk betydelse, hvarför
äfven åtskilliga fästningsverk under skilda tider
anlagts till dess skydd. Under den bysantinska
tiden fick dalen namnet Lykostomo ("varggap"). På
turkiska heter den Bogaz ("trångpass").
A. M. A.

Parti af Tempedalen.

Tempel (lat. templum, eg. ett afskildt, afdeladt
område, särskildt det åt en gudomlighet helgade
området med därå uppförda byggnader), i allmänhet en
åt religionsutöfning, gudstjänst, invigd byggnad;
helgedom, kyrka, gudshus; slutligen ett litet,
i antik tempelstil byggdt prydnadshus i en park. —
Templet uppfattades af de antika folken i hufvudsak
som gudomlighetens ideala boning och förvaringsrummet
för dess jordiska tillhörigheter, vanligen äfven
för dess bild. Däremot var det endast undantagsvis
ett samlingsrum för de troende (såsom fallet är med
den kristna kyrkan) till firande af en regelbunden
gudstjänst. I stort sedt, är templet en monumental
eller en förfinad efterbildning af den mänskliga
bostaden. Det innebär därför den uppgift, på hvilken
byggnadskonsten under äldre tider företrädesvis
öfvade sina krafter samt utbildade sina stilistiska
egendomligheter, och häri ligger också dess
konsthistoriska betydelse.

Om de indiska tempelbyggnaderna se Byggnadskonsten,
sp. 711 och pl. II, art. Elephanta och Ellora
med fig. samt fig. i art. Jaina. Delvis
påverkade af de indiska äro de östasiatiska templen
(se Byggnadskonsten, sp. 712 och fig. å pl. III,
fig. 4 å pl. I till art. Japan samt fig. 13
o. 14 å pl. till art. Kina). Dit kan ock räknas
kultbyggnadsarterna moské och pagod (se dessa
ord med fig.).

Det fornegyptiska templet framträder under flera
olika former, som dock alla kunna hänföras till
samma hufvudtyp. Den väsentligaste delen är "det
allraheligaste", tempelcellan, sanctuarium, adyton,
naos, ett litet, fyrkantigt, lågt och skumt rum,
gudens boning, till hvilken endast prästerna och
faraonerna egde tillträde. Till cellan kunde å ömse
sidor, men ofta äfven å baksidan, sluta sig andra rum
till förvaring af offren och de vid offerceremonierna
använda redskapen. Framför denna del af byggnaden
uppfördes en eller två försalar i rikare anläggning
och af mer eller mindre väldiga proportioner,
med ett af kolonner buret tak. Dessa tre- eller
flerskeppiga salar, hypostyler (grek. hypostylon,
täckt pelargång), som tjänade till samlingsrum
för prästerna och de invigde, utgöra med sina
majestätiska kolonner (se t. ex. Lotuskapitälet)
den egyptiska arkitekturens praktstycken. Naos och
hypostylen (cellan och försalen) bilda tillsammans
den egentliga helgedomen. Men framför denna utbreder
sig ofta en för den stora mängden tillgänglig öppen
gård, förgården, peristylen, omgifven af höga murar,
och innanför dessa öppna kolonnader. Å förgårdens sida
öppnar sig den höga och smala ingångsporten mellan de
två fasadtornen, pylonerna (se Pylon med fig.). En
mur inhägnade hela tempelområdet, och en sfinxallé
ledde stundom fram till hufvudingången, framför
hvilken obelisker och bildstoder reste sig. En mera
detaljerad redogörelse lämnas i art. Edfu. — Typiska
prof på rikare egyptiska tempelbyggnader erbjuda det
stora templet vid Karnak (plan af templet meddelas
i art. Byggnadskonsten, sp. 706, afbildning af dess
ruiner å pl. I till art. Egypten) samt helgedomarna
vid Luksor (se fig. 6 å pl. II till art. Egypten),
Medinet Habu, Dendera (se dessa ord med fig.) och på
File (se d. o. med fig. och pl. I till art.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>