Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telefon (af grek. tele, fjärran, och fone, röst)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid inställningen å önskad siffra kommer denna
mekanism i ett sådant läge att, när det mot siffran
svarande antalet impulser mottagits från stationen,
sådan ändring i ledningskretsen åvägabringas, att
kopplingen å stationen upphör. Om armen A i fig. 9 är
inställd å siffran 7 och ledningsbranscherna förbindas
öfver reläet C, blir reläet B å stationen påverkadt
och sluter i sin tur strömmen för reläet K, hvars
tillslag medelst en växel kopplar väljaraxeln V till
den ständigt roterande axeln T. Tvenne armar, I, II,
å denna axel äro kopplade till ledningsbranscherna,
en tredje arm, III, åstadkommer med kontaktskifvan
U i väljarfältet upprepade kortslutningar mellan
punkterna a och b af utgående abonnentledningen. För
hvarje ny sådan kortslutning gör reläet C en till-
och frånslagning, därmed frammatande armen A ett
steg. När ledningsarmarna I, II nått 7:e ledningen
i fältet, har III kortslutit ledningen 7 gånger
och A har lämnat läget 1, hvarvid kontakten
E uppbrytes. Härvid brytes strömmen för B, K
släpper, och väljaren V stannar. Vid båda slagen
af väljare anordnas i regel så att, när mikrofonen
hos abonnenten upplägges, samtliga för samtalets
uppkoppling i anspråk tagna väljare återgå till
utgångsläget. För en station med högst 100 ledningar
är en väljare enl. fig. 8 för hvarje ledning till
fyllest. En sådan väljare benämnes ledningsväljare
(konnektor). Vid stationer för mer än 100 abonnenter
göres en gruppindelning. En station med 1,000
abonnenter delas i 10 grupper om 100 ledningar. Hvarje
grupp erhåller ett visst antal ledningsväljare,
vanligen 10. Med tillhjälp af en gruppväljare
(selektor) kopplar sig abonnenten fram till en ledig
ledningsväljare i det 100-tal, i hvilket det önskade
numret finnes. Gruppväljarens konstruktion är lika
ledningsväljarens, endast användningen vid koppling
blir något olika. Med ett antal strömimpulser lyftas
väljararmarna så många steg, som siffran anger. De 10
kontakter, i höjd med hvilka armarna nu stå, leda fram
till hvar sin af de 10 ledningsväljarna för 100-talet
i fråga. Så snart väljaren nått denna kopplingsrad,
vrides den (utan ny impulsgifning från abonnenten)
medelst lokala impulser in i fältet, till dess
den träffar en ledningsväljare, som är ledig. Är
stationen större än 1,000 abonnenter, fortsättes
gruppindelningen. I en 10,000-station passerar hvarje
koppling 2 gruppväljare, i en 100,000-station 3
o. s. v. Af 1:a gruppväljare erfordras en för hvarje
ledning, af 2:a, 3:e o. s. v. gruppväljare 10 för 100
ledningar. För att reducera äfven 1:a gruppväljarnas
antal till 10 per 100 ledningar insättes å hvarje
ledning en enklare väljare, s. k. förväljare,
som söker ut en ledig 1:a gruppväljare, så
snart abonnenten aflyfter mikrotelefonen. Sådan
koncentrering af anropen kan ske äfven genom
anropssökare, till 1:a gruppväljarna anslutna väljare,
hvilka i kontaktfältet, där abonnentledningarna äro
inkopplade, söka ut anropande ledningar.
Med halfautomatiska system menas sådana, där
kopplingen visserligen utföres med elektromagnetiska
väljare, men ej af abonnenten, utan af telefonister
medelst en tangentklaviatur. Telefonistens
kopplingsanordning inkommer i ledningskedjan mellan
förväljaren och 1:a gruppväljaren. Ett halfautomatiskt
system kan därför genom en
enkel omkoppling å stationen samt utbyte af
abonnentapparaten göras till helautomatiskt, och
till samma station kunna hel- och halfautomatiska
abonnenter samtidigt vara inkopplade. De automatiska
systemen kompliceras af en hel del anordningar för
lystring, signalgifning och afkoppling m. m. De
äro i allmänhet kombinerade med centralbatteri för
mikrofonmatning hos abonnenten, dock icke alltid. I
Amerika, där automatsystemen först vunnit terräng,
företrädes Strowger-systemet af Automatic electric
c:o. Stationer äro utförda bl. a. i Los Angeles,
Chicago och San Francisco för resp. 45-, 30- och
20-tusen abonnenter. I Europa används systemet
i Nizza för 2,400 och i Epsom (England) för 500
abonnenter. Den första automatstationen i Europa
utfördes 1908 i Hildesheim enligt Siemens & Halskes
system för lokalbatteri. Samma system med
centralbatterikoppling inrättades sedan i flera
tyska städer. I Sverige finnes systemet utfördt
vid en del smärre lokaltelefonanläggningar. Det
vid Österrikiska förvaltningen använda systemet
(Dietl) skiljer sig endast i detaljer från
Siemens & Halskes. Samtliga dessa system äro
Strowger-system med direkt impulsgifning från
abonnenten samt jordledning vid apparaterna för
omställningen mellan siffrorna. Förväljare och vid
vissa stationer 2:a förväljare för besparing af
gruppväljare användas. Lorimers system var
det första, som utfördes enligt den i fig. 9 angifna
principen, ehuru med steg-för-steg-system. Liksom i
allmänhet vid system af denna typ används anropssökare
i st. f. förväljare. Samma princip tillämpas
af Western electric c:o, som utfört stationer
bl. a. i Antwerpen och Landskrona, Sveriges första
automatstation, fullbordad 1915. Rochester c:os
system undviker jordledningen vid abonnentapparaterna
genom en elegant användning af s. k. trögverkande
reläer. Liknande anordningar ha sedan börjat
tillämpas äfven i Automatic electrics, Siemens &
Halskes och Winstons system. Ett helt nytt uppslag
inom automattelefontekniken utgör Betulanders
nya system. De kopplingselement, hvaraf växeln
sammansättes, utgöras af reläer. Dessa enkla
apparater, som äro välkända inom telefontekniken
alltsedan centralbatterisystemens införande, äro
synnerligen väl utprofvade och genomarbetade, så att
man numera kan få dem att arbeta med nästan fullkomlig
driftsäkerhet. En profstation af denna typ för 1,000
ledningar är utförd vid rikstelefonen i Stockholm för
halfautomatisk drift. Fig. 12 visar kopplingsarbetet
vid växelbordet.
Frågan om de automatiska stationernas
konkurrensförmåga i ekonomiskt afseende torde ännu
ej få anses slutgiltigt utredd. För mycket stora
stationer lutar emellertid fördelen så till vida
åt automatsystemet, som växlingskostnaden för
manuella stationer stiger afsevärdt i höjden, när
ledningarna måste fördelas på flera stationer och
sålunda mer än en telefonist skall taga befattning
med hvarje koppling. Vid automatsystem kan utan
olägenhet uppdelning på smärre stationer ske, och
detta förfarande innebär en fördel emot samtliga
ledningars intagande till en stor station därigenom,
att ledningarna från småstationerna in till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
