Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 667-668 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teit, Jakob - Teja - Tejada, Lerdo de - Tejo - Tejstefisken - Tejuco - Tejus - Teka - Tekeza - Tekirdag (Tekfurdag) - Tekje - Tekke - Tekke Burun - Tekla - Tekmessa - Teknik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han tyckes ha valt Åbo, där han sedermera omtalas
såsom stadsskrifvare.
A. G. F.

Teja, östgoternas siste konung, besegrades 553 af
kejsar Justinianus’ fältherre Narses och stupade
därvid i striden. Se Östgoter.

Tejada [techa’da], Lerdo de. Se Lerdo de Tejada.

Tejo [te’ʃo], flod. Se Tajo.

Tejstefisken (ty. teiste), zool. Se Slemfiskar.

Tejuco [tiʃo’ko], stad. Se Diamantina.


Tejus, zool., ett släkte tillhörande ordn. ödlor
(Sauria) och klassen Reptilia. Halsens hud är
veckad, stjärten mot roten rund, mot spetsen
sammantryckt. Ryggens fjäll äro släta, ordnade i
tvärrader. De främre kindtänderna äro enspetsade,
de bakre hos unga djur trespetsade, hos äldre
knöliga. Tungan, lång, tvåklufven, kan indragas i en
slida. T. teguixin är svartbrun, med ljusa fläckar
och tvärband. Djuret uppnår en storlek af ända
till 2 m. (hvaraf dock stjärten utgör omkr. två
tredjedelar), är starkt, snabbt och skyggt samt
vet, drifvet i trångmål, att försvara sig på det
eftertryckligaste. Det förekommer i större delen af
Syd-Amerika och bor i en jordhåla, som det utgräfver
under trädrötter. Dess födoämnen utgöras såväl af
frukter som af större och mindre djur; hönsen i
gårdarna äro ofta utsatta för dess angrepp. För sitt
omtyckta kött, som, väl tillagadt, lär likna hönskött,
jagas djuret ifrigt med därtill särskildt dresserade
hundar. Det trifves väl i fångenskap och har där
t. o. m. lagt ägg.
L—e.

Teka, Theca l. Hydrotheca, zool. Hos många polyper,
tillhörande klassen Hydrozoa (se Cœlenterata,
sp. 483), bär det rör, som omger polypen, i sin fria
ända en klocklik utvidgning, som kallas teka; äfven
hos graptoliter (se d. o.; fig. 1, 2) förekomma tekor.
L—e.

Tekeza. Se Bantuspråken, sp. 880.

Tekirdag (Tekfurdag), stad. Se Rodosto.

Tekje, turk. (af arab. takija, hviloplats),
kloster. Se Dervisch.

Tekke, turkisk stam. Se Turkmener.

Tekke Burun, sydvästra udden på
Gallipolihalfön. Under Världskriget 1915 lyckades
de allierade landstiga på halfön bl. a. vid T.,
men natten till 15 juli tvingade det turkiska
artilleriet dem att utrymma denna plats. De återkommo dock
snart och kunde sedan oaktadt turkarnas upprepade
beskjutningar hålla sig kvar ända till 9 jan. 1917,
då de måste återinskeppa sig. Från deras fartyg
bombarderades sedan T. påföljande dag, men utan
resultat.
L. W:son M.

Tekla, Den heliga, kristet helgon, var enligt sägnen
född af förnäma föräldrar i Ikonion, omvändes af
aposteln Paulus till kristendomen, bröt adertonårig
sin trolofning med Thamyris och angafs därför af
släktingarna som kristen. Dömd till bålet, besteg
hon modigt detta, men lågorna släcktes af ett häftigt
regn. Hon träffade åter Paulus och vandrade med honom
till Antiokia. Här blef hon prisgifven åt vilddjur,
bunden mellan tjurar för att sönderslitas och äfven
kastad i en ormgrop, men undkom genom Kristi nåd
oskadd ur alla faror. Därefter besökte hon Paulus i
Myra, sin moder i Ikonion, bodde sedan i en bergshåla
nära sin födelsestad och omvände många själar genom
sin trosglöd och renlefnad. Hon dog vid 90 års ålder
och begrofs i Seleukeia. T:s åminnelsedag är 23
sept. Hennes attribut är vanligen en orm. — Källan
till uppgifterna om T. är en kristen roman "Tekla
gärningar" som skrefs omkr. 180 som en del af den
bekanta "Acta Pauli et Theclæ" (utg. af Tischendorf i
"Acta apostolorum apocrypha", 1851). Då denna "Pauli
gärningar" omkr. 195 från kyrkligt håll dömdes som
apokryfisk, utsöndrades Teklaakterna som en särskild
berättelse, förmodligen i Seleukeia, och spreds
därifrån, medförande vördnaden för T. som helgon i
den orientaliska världen, tills hon hos Johannes af
Damaskus blir "ärkemartyren". I Västerlandet däremot
beröfvade Tertullianus’ och Hieronymus’ kritik af
dessa "Acta" dem all auktoritet; blott Milano och
enskilda andra platser upptogo efter Ambrosius och
Augustinus Teklakulten. Först i slutet af 1500-talet
utgåfvos "Tekla gärningar" och spredos i öfv. genom
hela västerländska kyrkan; 1568 kom Teklanamnet in
i det officiella breviariet. — Det finnes grekiska,
latinska och en syrisk recension af "Acta". Jfr
Lipsius, "Die apokryphen apostelgeschichten"
(1883—84), hans edition af den grekiska texten 1891
och Gebhardts edition af de latinska texterna 1904,
därtill den af K. Schmidt 1904 utgifna koptiska
texten till "Acta Pauli". Till "Actas" historia finnas
undersökningar af Holzhey (1905) och Schmidt (1909).
Hj. H—t.

Tekmessa (grek. Τέϰμησσα). Se Aias 2.

Teknik (af grek. techne, konst, handtverk;
skicklighet), konstlära, läran om det regelrätta
utöfvandet af en konst eller ett handtverk; det
praktiska tillvägagåendet vid utförandet af ett
arbete, i motsats till det andliga innehållet, idén
eller kompositionen; sammanfattningen af de regler
samt de särskilda grepp och färdigheter, som härvid
komma till användning. De däraf härledda orden tekniker
och teknisk ha i sig själfva en lika
vidsträckt betydelse, och man kan sålunda säga om
en konstnär, att han är en framstående tekniker, om
en dikt, att den är i tekniskt afseende fulländad,
o. s. v. Men enligt vanligt språkbruk nyttjar man
dock orden företrädesvis om en sådan verksamhet,
som faller inom slöjdens, industriens eller det
praktiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>