Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teism - Teisserenc de Bort, Pierre Edmond - Teisserenc de Bort, Léon - Teisten - Teit, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
empirisk (temporalistisk) teism, som fattar Gud som en
"lefvande Gud" och därför som varande i tiden,
och å andra sidan en rationell (eternistisk)
teism, som fattar Gud som evig, upphöjd lika väl
öfver tiden som öfver rummet. Inom den svenska
filosofien har den sistnämnda åsikten förfäktats af
Boström, under det att dennes lärjunge Wikner sökt
prestera en "tidsexistensens apologi". En annan
principiell skillnad mellan olika arter af teism
gäller kunskapsformen för vår uppfattning af Gud. Å
ena sidan stå de tänkare, som anse sig kunna lämna
teoretiska bevis för Guds existens och utveckla ett
verkligt vetande om hans väsen, låt vara i mycket
abstrakt form. Hit har man bl. a. att räkna Platon,
Aristoteles, skolastikerna, Cartesius, Leibniz,
Wolff, den teistiska skolan bland Schellings och
Hegels lärjungar (Weisse, I. H. Fichte m. fl.),
Lotze, Boström och Wikner. Däremot har Kant
förnekat möjligheten af ett teoretiskt vetande
om Gud och i stället som ett "praktiskt postulat"
för sedlighetens möjlighet uppställt tron på Gud
och en moralisk världsordning. I England har en
liknande trosståndpunkt utvecklats af Hamilton och
Mansell samt mynnat ut i Spencers agnosticism,
som betecknar verklighetens yttersta grund som
"det ovetbara". (Se Gud och Person 2.) — Teist,
person, som ansluter sig till teismen, omfattar
teistiska åsikter.
S—e.
Teisserenc de Bort [täsrã’ də bå̄r]. 1. Pierre Edmond T., fransk politiker,
f. 17 sept. 1814 i Châteauroux, d. 29 juli 1892
i Paris, genomgick Polytekniska skolan 1833—35,
var mycket verksam vid anläggningen af de första
järnvägarna i Frankrike och företog på regeringens
uppdrag resor till Belgien, England och Tyskland för
att studera järnvägsväsendet. Han invaldes 1846 i
deputeradekammaren, men omvaldes icke 1848. Under
andra republiken och kejsardömet lefde han som
privatman, men valdes 1871 efter kejsardömets fall
till led. af nationalförsamlingen och slöt sig där
till högra centern. Han utnämndes 1872 till minister
för jordbruk och handel, men afgick vid Thiers’
fall, 1873. T. öfvergick då till vänstra centern,
förklarade sig för republiken, valdes 1876 till
senator och utnämndes 1876 till jordbruks- och
handelsminister i kabinettet Dufaure. Som sådan
väckte han s. å. förslag om en världsutställning
i Paris, hvilket antogs af båda kamrarna. T. måste
afgå 1877, men blef s. å., då Dufaure bildade ett nytt
kabinett, för tredje gången minister för jordbruk och
handel. 1 maj 1878 öppnade han världsutställningen
i Paris, hvars lysande framgång till betydlig del
var T:s verk. Efter marskalk Mac Mahons afgång från
presidentskapet 1879 afgick äfven T. och var 1879—80
ambassadör i Wien. Han blef 1882 ånyo senator och
bekämpade som sådan boulangismen. — T. utgaf bl. a.:
De la politique des chemins de fer (1842), Études
sur les voies de communication perfectionnées (1847)
och De la perception des tarifs sur les chemins
de fer (1856). — 2. Léon T., den föregåendes son,
fransk meteorolog, f. 1855 i Paris, d. 1913 i Cannes,
utförde undersökningar om lufttrycket på olika höjd
och fördelningen af moln öfver jorden. 1895 inrättade
han i Trappes vid Versailles det berömda "Observatoire
de météorologie dynamique", till hvilket studerande
kommo från jordens olika länder. Han undersökte där medelst drakar
och obemannade luftballonger, som medförde
själfregistrerande meteorologiska instrument, de
olika luftlagrens egenskaper och rörelser. Liknande
försök anställdes under hans ledning några månader vid
Hald på Jylland (1902—03; jfr Hildebrandsson,
H. H.). Med hjälp af amerikanske meteorologen Rotch
undersökte han atmosfären öfver den tropiska och
subtropiska delen af Atlantiska oceanen. T. har
också väsentligt bidragit till utredningen af frågan
om s. k. aktionscentra. Genom sina undersökningar
af temperaturförhållandena i de högre luftlagren
har T. fullkomligt reformerat våra åsikter om
atmosfären. Temperaturen aftar i denna uppåt, i de
lägre skikten med omkr. 5 grader pr km., högre upp med
8 grader pr km. Detta pågår dock endast till en viss
höjd, vid ekvatorn omkr. 17 km., i mellersta Europa
omkr. 11 km. och i Lappland omkr. 7 km., hvarefter
temperaturen är nära nog oförändrad eller stiger något
med höjden (se Lufttemperatur, sp. 1318). Detta öfre
luftlager kallas stratosfären, till skillnad från
det nedanför liggande, troposfären. T. författade
Étude de la circulation sur les continents (1874),
Carte des isothermes et isobares (1881), Étude sur
la distribution moyenne de la nébulosité (1884)
och (tills. med H. Hildebrandsson) Les bases de
la météorologie dynamique (2 dlr, 1907). T. var
led. af ett stort antal lärda sällskap, däribland
Franska vet. akad. och Vet. soc. i Uppsala (sedan
1907).
1. E. W. (V. S—g.) 2. S. A—s.
Teisten, zool. Se Grisslesläktet.
Teit, Jakob, kunglig fogde och kommissarie,
d. 1596 eller 1597, tillhörde en gammal frälsesläkt
från Perno socken i Nyland och stod på mödernet i
aflägsen frändskap med släkten Bjelke. 1549 sattes
han i tillfälle att på allmän bekostnad besöka
Wittenbergs universitet. Efter sin återkomst användes
han af konung Gustaf i flera viktiga administrativa
och politiska värf. Mest bekant blef han för den
undersökning ang. frälset i Finland och dess gods,
hvilken han på Gustaf Vasas befallning utförde 1555—56
och hvaröfver han afgaf en vidlyftig berättelse,
benämnd "Klagemåhls register" (utg. 1895 af
K. Grotenfelt), som utmärkes af icke ringa afundsamhet
och hat mot adeln. 1560 var T. tullskrifvare i
Stockholm. Under Erik XIV:s regering synes han ha
varit konungens och Göran Perssons villiga redskap
i förföljelserna mot adeln. Han var bl. a. led. i
Konungens nämnd och satt 1563 i den domstol, som
dömde hertig Johans tjänare, hvarjämte han utsågs
att vara en af fångvaktarna och domarna öfver
hertigen själf. I förföljelsen mot Nils Sture var
T. en af hufvudpersonerna: det var han, som satte
halmkronan på Stures hufvud vid dennes sorgliga intåg
i Stockholm. Slutligen råkade han i ogunst hos Göran
Persson, och han fick t. o. m. plats i den domstol,
som 1567 erhöll uppdraget att döma denne. Men efter
den senares återupprättande synes T. ånyo ha slutit
sig till honom, ty vid konung Eriks störtande, 1568,
fängslades T. såsom Göran Perssons anhängare. Han
frigafs någon tid därefter och öfverflyttade till
Finland, där konung Johan, vid det ryska krigets
utbrott, anvisade honom någon af städerna Åbo, Raumo
eller Björneborg till uppehållsort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
