Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 631-632 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 11. Enkupigt ofalsadt taktegel.

Fig. 12. Tvåkupigt ofalsadt taktegel.

Fig. 13. Tvåkupigt falstaktegel.

Fig. 14. Revolverpress för falstaktegel.

och en kort vinge, som täcker öfver nästa pannas
uppskjutande kant. Detta slags tegel är det på
äldre byggnader i Sverige mest brukliga. 2-kupiga
tegel (se fig. 12) motsvara de 1-kupiga med den
skillnaden, att här förefinnas två nedåtgående och
två uppåtgående vågor. Det 1-kupiga är försedt med
en klack, det 2-kupiga (det i mellersta och norra
Sverige mest använda) med två. För att göra tegeltaken
ännu tätare har man försett takteglet med falsar,
som sluta i hvarandra, hvarvid man utgått
ifrån såväl de gamla modellerna som från
nykonstruerade. Sådant tegel kallas falstaktegel (se
fig. 13 o. 14). Under det att fjälltegel samt 1-kupigt
och 2-kupigt tegel kan tillverkas på strängpress
(det ursprungliga sättet med handslagning har alltmera
kommit ur bruk på grund af dyrare arbetskraft),
måste allt falstaktegel tillverkas genom pressning
i formar, vanligen af gips. Pressningen sker ofta
i s. k. revolverpressar (se fig. 14). En roterande
trumma är försedd med ett visst antal, t. ex. 5,
gipsformar, och mot denna arbetar uppifrån en annan
gipsform. Man lägger en tjock lerkaka på trumman,
denna vrider sig, och när kakan kommit i sitt
öfversta läge, nedpressas den öfre formen och ger
leran falstakteglets form.

Teglets historia sammanhänger med
människosläktets behof af bostäder (se Bostad och
Byggnadskonsten). Naturligt nog har det legat nära
till hands att af den smidiga leran forma hela
bostäder ("jordkulor") och sedan delar däraf,
som torkade i solen läto sammanföra sig till
väggar. Den så uppkomna råstenen (gemenligen
kallad råtegel) kan med säkerhet spåras tillbaka
till 10,000 år f. Kr. (borrningar i Nilens
flodbädd), men den kunde användas endast i torrt
klimat. Verkligt tegel, d. v. s. af lera brändt
tegel, användes omkr. 1,800 år f. Kr., och troligen
har kännedomen om tegeltillverkningen varit ännu
äldre. Redan 1290 f. Kr. byggde assyrierna en mur
kring Babylon, som kräfde omkr. 32 milliarder
tegel i svenskt normalformat. Det skulle ta 70
år för Sveriges nuv. tegelindustri att tillverka
så stort kvantum. Mederna införde omkr. 600 år
f. Kr. tegeltak. Sveriges äldsta tegelbyggnad
antas vara Gumlösa kyrka, invigd 1191 af biskop
Absalon. Först med 1200-talet, då Uppsala domkyrka
började byggas, slog teglet helt igenom för
kyrkobyggnader i Sverige. En särskild tegelstil
för kyrkor utvecklades i Nord-Tyskland. Teglet
öfvergick därefter till att bli slottens och
profanbyggnadskonstens material — först under
1600-talet blef det i större utsträckning de
privata bostädernas. I städerna ha gifvetvis de
stora eldsvådorna tvingat fram eldsäkrare material
än trä, och dit ha äfven de största mängderna af
tegel hopats. Från att i äldsta tider ha varit
ett fyllnadsmaterial — råsten — med natursten som
skyddshölje för byggnaderna, trädde teglet ut i
fasaden, så snart det var brändt (se våra äldsta
kyrkor). Till följd af smaken för puts doldes
sedan under längre tid teglet, men det har åter
efter 1890-talet kommit fram till ytan (jfr Rohbau),
mången gång då i särskild för fasaden tillverkad färg-
och ytbehandling, s. k. fasadtegel.

Svenska tegelindustrien har omkring senaste
sekelskiftet och närmast därefter utvecklat sig
raskt. Befälsfrågan, som i denna industri är
viktig, har på ett lyckligt sätt lösts genom
tegelmästareskolan (se d. o.) i Svedala. De
tekniska förbättringarna å svenska tegelmaskiner
och tegelugnar ha från 1890-talet till stor del
gjorts af A.-b. Åbjörn Andersons mekaniska verkstad
i Svedala. Fördelen med tegelindustriens mekanisering
är tvåfaldig: dels kunna därvid sämre leror bearbetas
till tegel, dels billigare tegel erhållas. Särskildt
snäckpressen och ringugnen ha i hög grad nedbringat
tillverkningskostnaderna. I Sverige funnos 1914
omkr. 400 tegelbruk, som normalt kunde tillverka något
öfver 3,000 mill. murtegel och 40 mill. taktegel till
ett värde under normala år af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>