Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 393-394 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamm, Hugo Petrus Percival - Tamm, Fredrik August - Tamm, Gustaf (Gösta) - Tammann, Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hedersled. af Vitt. hist. o. ant. akad. 1907. Sedan
1903 var han hedersled. af Uppsala läns
hushållningssällskap.


6. Fredrik August T., den föregåendes kusin,
språkforskare, universitetslärare, f. 30 mars 1847 i
Tveta, Stockholms län, d. 30 mars 1905, vardt student
i Uppsala 1863, filos. doktor 1875
och docent i nordiska språk där 1876, fick 1897
professors n. h. o. v. T. var en flitig och
samvetsgrann forskare i modersmålets historia och
gjorde till sin hufvuduppgift att etymologiskt
granska och förklara svenskans ordförråd. Särskildt
verkställde han mångsidiga och sorgfälliga
undersökningar rörande de i svenskan på olika tider
inkomna utländska lånorden, bl. a. i afh. Om tyska
prefix i svenskan (1876), Tränne tyska ändelser i
svenskan (1878), Om tyska ändelser i svenskan (1880),
Svenska ord belysta genom slaviska och baltiska
språken (1881), Fonetiska kännetecken på lånord i
nysvenska riksspråket (1887) och Granskning af svenska
ord (1901). Af allmännare betydelse är t. ex. den
förtjänstfulla skriften Om fornnordiska feminina
afledda på ti och iþa (1877). Om lånord i svenskan
av blandat ursprung och Nysvenska sammansättningar
med två lika starkt betonade stafvelser (i
"Språkv. sällsk:s i Uppsala förh.", 1889—91)
samt Om avledningsändelser hos svenska substantiv
(i "Skr. utg. af K. Hum. vet. samf." 1897), Om
avledningsändelser hos svenska adjektiv (ibid., 1899),
Om ändelser hos adverb (ibid., s. å.) och Sammansatta
ord i nutida svenskan (ibid., 1901) äro synnerligen
viktiga och gedigna studier öfver det moderna språkets
formlära och dess historiska utveckling. T. utgaf
"Valda skrifter" af G. Stiernhielm med ordlista
(1891—92; 2:a uppl. 1903). 1890 vardt han led. af
Hum. vet. samf. 1890 började T., med understöd af
Svenska akad., utge en Etymologisk svensk ordbok,
i hufvudsak planlagd efter Fr. Kluges "Etymologisches
wörterbuch der deutschen sprache"; 1905 hade 7 häften
om 420 sidor utkommit.

7. Gustaf (Gösta) T., son till T. 3, godsegare,
politiker, f. 15 april 1866 på Österby bruk, Films
socken, Uppsala län, blef 1886 underlöjtnant
vid Lifregementets dragoner, fick 1888 transport
till Lifgardet till häst och blef löjtnant 1891,
men tog afsked 1897. Stallmästare i
konungens hof 1896, avancerade han 1901 till
hofstallmästare. Genom gifte egare af Malstanäs
m. m. i Södermanlands län, har han egnat sig med
stort intresse åt landthushållning och särskildt åt
hästafvelns befrämjande. Han var 1898—1905 led. af
länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott
och är sedan 1916 sällskapets vice ordförande.
Han var ock 1896—98 sekreterare i kommittén för
omorganisation af den centrala ledningen af landets
hästväsen och ang. reglemente för hästpremieringen.
Anslutande sig till liberala samlingspartiets program, var
T. riksdagsman för Villåttinge härad i Andra kammaren
1903—05 och för Södermanlands län i Första kammaren
1912—14 (januaririksdagen) samt jordbruksminister
i Karl Staaffs första ministär 7 nov. 1905—29 maj
1906. Men sedan T., hvilken som led. af fjärde
försvarsberedningen (ang. öfningstidsn) varit
anhängare af den sammanhängande linjen, vägrat
underskrifva det liberala partiets manifest med
anledning af borggårdstalet, afgick han ur partiet
och afsade sig Första kammarmandatet. I stället antog
han en af högern erbjuden kandidatur för Södermanlands
södra valkrets till Andra kammaren och blef vald. Han
gick som högervilde 1914 års sommarriksdag samt
1915 och 1916, men blef 1917 led. af landtmanna- och
borgarpartiet. Vid de allmänna valen hösten s. å. föll
han emellertid igenom. Under sin riksdagsmannatid har
han varit vice ordförande i jordbruksutskottet 1912—14
(januaririksdagen) samt led. af försvarsutskottet
sommarriksdagen 1914, af automobilutskottet 1915 och
af särskilda utskottet för krigstidshjälp åt statens
ämbets- och tjänstemän samt för omorganisation af
öfverintendentsämbetet 1917. T. har dessutom varit
ordf. i norrländska skogsvårdskommittén 1907—12,
led. af skogsförvaltningskommittén 1911—15 samt är
ordf. i 1914 års domänarrendekommitté. Han är äfven
ordf. i länets skogsvårdsstyrelse (1915) och led. af
styrelsen för Ultuna (1913) samt ordf. i styrelsen
för Nationalföreningen mot emigration. Sedan 1908 är
han led. af Landtbruksakad.
2. C. A. D.* 3. (J. C.) 5 o. 7. T—s. 6. (R—n B.)

Tammann, Gustaf, tysk fysiker
och kemist, f. 1861 i Jamburg, Ingermanland,
studerade från 1879 vid universitetet i Dorpat,
där han blef filos. doktor 1885, docent 1887 och
professor i kemi 1892, samt kallades 1903 till
professor i oorganisk kemi i Göttingen. T. har
utfört ett stort antal värdefulla undersökningar
om lösningars ångtryck (1885, 1887 och 1888) och
osmotiska tryck (1888) och amalgamers fryspunkt
(1889), hvarigenom han stödde de moderna teorierna om
lösningar, vidare om ångspänningen hos kristaller, som
förbli genomskinliga vid förvittring (1897), och om
det fasta tillståndets gränser (I—V, 1897—99) samt om
kristallisationshastighet (4 afh. 1897—99). Resultaten
af dessa två sistnämnda grupper af undersökningar
har han sammanfattat i Kristallisieren und schmelzen
(1903). Hufvudinnehållet af ett stort antal afh. om
lösningars egenskaper, särskildt deras volym vid olika
tryck och temperaturer (1893—98), har han sammanfört
i Innere kräfte in lösungen (1907). Till T:s äldre
arbeten hör ock en del sådana af fysiologisk-kemiskt
innehåll, bland hvilka de viktigaste behandla
fermenten (1889 och 1892). Redan 1889 utförde
han sin första undersökning af legeringar, hvilka
sedan utgjort föremål för hans och hans lärjungars
verksamhet. Hufvudsakligen genom s. k. termisk analys,
hvarvid afkylningshastigheten iakttages, ha kemiska
föreningar mellan olika metaller uppspårats. Det
befanns på så sätt, att den vanliga valensläran
alls icke kan tillämpas på dessa fall. De resultat,
hvartill han kommit vid studiet af is under högt tryck
och vid låga temperaturer, har han sammanfattat i
afh. Über das zustandsdiagramm des wassers (1913),
hvari han påvisat fem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>