Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 383-384 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tambur - Tamburello - Tamburin - Tamburini, Michel Angelo - Tamburini, Antonio - Tamburmajor - Tambursöm - Tamega - Tamegrut - Tamen est laudanda voluntas - Tamerlan - Tamfåret - Tamget - Tam gräsand - Tamhunden - Tamhöns - Tamias - Tamil

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vindfånget innanför en ytterport, t. ex. till
en kyrka eller till en större sal. Häraf kommer
den för svenskan egendomliga betydelsen af tambur
som förstuga; det karakteristiska för tambur till
skillnad från begreppen förstuga, vestibul, hall
är, att tamburen är uppvärmd och rikligt försedd
med hängare för ytterplagg; i begreppet förstuga
ingår icke, att rummet skall vara uppvärmdt eller
försedt med klädhängare; vestibulen är ett mera
arkitektoniskt eller monumentalt ordnadt förrum,
hallen åter ett såsom sällskapsrum inredt och
möbleradt stort rum vid byggnadens hufvudingång;
hvarken i vestibul eller hall få ytterplagg hängas,
hvarför båda dessa rum städse kompletteras af
särskilda kapprum. — 2. Befästningsk., ett mindre,
icke täckt försvarsverk, som förr ofta användes
företrädesvis för att afspärra fästningsingångar
och broar eller som flankeringsanordning vid till
försvar inredda byggnader, men äfven uppfördes till
skydd för små själfständiga poster, för fältvakter i
fästningskriget o. d. Vid permanenta befästningar
byggdes tamburen vanligen som fristående mur;
vid fält- och provisoriska befästningar utgjordes
den af palissader. Att, som någon gång förekom,
kalla de till skydd för en fästningsport anlagda
mindre utanverken i fläsch- eller lynettform med
bröstvärn och vanligen murklädd graf för tamburer, är
oriktigt. De voro portraveliner (jfr Ravelin). —
3. Skpsb., en utanför fartygssidan å örlogsfartyg
förekommande mindre utbyggnad, afsedd för uppställande
af en lätt kanon eller strålkastare. — 4. Sybåge,
stickbåge. Om tambursöm se Sömnad. — 5. Term i det
gamla tennisspelet. Se Bollspel, sp. 1025.
1. I. G. C. 2. L. W:son M. 3. C. K. S.

Tamburello [-bore’lå], italienskt bollspel, fördt
med ett sällträ (tamburello), bestående af en
tamburinliknande rundel af trä, öfver hvilken en
hästhud är hårdt spänd, och en gummiboll, ungefär
hälften så stor som en tennisboll. Reglerna likna
dem för lawn-tennis. — Tamburello är i Italien ett
folkspel, emedan det är billigare än det förnämare
pallone och lämnar rikt tillfälle för vadhållning.


Tamburin, it. tamburino, sp. tamboril, pandero,
fr. tambour de basque, "baskisk trumma", mus., ett
slaginstrument, liknande en sikt, hvars duk blifvit
ersatt af ett trumskinn. Den tunna träringen, på
hvilken skinnet är spändt, är försedd med skallrande
metallskifvor. (Om tamburinens ursprung se Mytologi,
sp. 177.) I Spanien, Italien och Orienten ledsagas
flera dansar med detta instrument, som hålles af den
dansande själf samt behandlas medelst skakning och
slag med knogarna eller armbågen eller strykning med
tummen. Tamburinen var i bruk redan hos grekerna och
romarna. De kallade såväl den som pukan tympanon,
tympanum. — Tamburin (fr. tambourin) är äfven
namnet dels på en gammal provensalsk dans i tvåtakt
med nämnda ledsagning, dels på en i Provence bruklig,
lång och smal trumma. Spelaren trakterar denna trumma
med högra handen, medan den vänstra sköter en liten
flöjt (fr. galoubet) med 3 ljudhål och synnerligen
hög, gäll ton.

Tamburini [-borīni], Michel Angelo, jesuitgeneral,
f. 1648 i Modena, d. 1730 i Rom, inträdde 1665
i jesuitorden och blef 1706 dess 14:e general,
under hvilken den nådde sin största yttre glans
och utbredning. Reduktionerna i Paraguay började
då bära frukt, Peter den store öppnade Ryssland
för jesuiterna, missionärer nådde Tibet m. m.,
och jansenismen krossades. Men det var ock den
period, när striden om de kinesiska riterna
blef kritisk och ställningen i Frankrike började
undergräfvas. T. hade anseende för solid dygd,
tålamod och mod. Se Crétineau-Joly, "Histoire de la
compagnie de Jésus" IV—V.
Hj. H—t.


Tamburini [-borīni], Antonio, italiensk operasångare,
f. 1800 i Faenza, d. 1876 i Nizza, sjöng till en
början som korist i kringvandrande operatrupper,
men gjorde sig småningom känd som solist och
engagerades 1824—32 af Barbaja för Neapel, Milano
och Wien. 1832—41 glänste han på Italienska operan
i Paris, vid sidan af Rubini, Lablache, Grisi och
Persiani, och fick då hedersnamnet "basbarytonernas
Rubini". Senare sjöng han äfven i England, Ryssland
o. s. v. till 1859, då
han drog sig tillbaka. Hans fulla och jämna
baryton omfattade öfver två oktaver, och hans
föredrag beskrifves som oöfverträffadt. Han
utmärkte sig icke minst som Mozarts Don Juan
och i Rossinis operor. Biogr. af Biez (1877).
A. L.*

Tamburmajor. Se Tambour-major.

Tambursöm (af fr. tambour, stickbåge), kedjesöm i
stickbåge. Se Sömnad.

Tamega, biflod fr. h. till Duero, uppstår i spanska
prov. Orense på södra sidan af Sierra de San Mamede
och faller ut i Duero i Portugal vid Santa Clara do
Terrão. Omkr. 200 km. lång.

Tamegrut, ort. Se Dráa.

Tamen est laudanda voluntas, lat. Se Ut desint
vires, tamen est laudanda voluntas.

Tamerlan. Se Timur-lenk.

Tamfåret, zool. Se Fårsläktet, sp. 201.

Tamget, zool. Se Getsläktet.

Tam gräsand, zool. Se Anka.

Tamhunden, zool. Se Hunden, sp. 1307.

Tamhöns, zool. Se Höns.

Tamias, zool. Se Jordekorrsläktet.

Tamil l. Tamir (mindre riktigt tamul; i
transkription tamiȴ). 1. (Svensk plural tamiler
l. tamuler). Det förnämsta af de
dravidiska folken i Indien. Namnet är genom
mellanstadiet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>