Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Talrör
- Talscen
- Talsperren
- Talspråk
- Talsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Talrör l. Språkrör, ett af tunn plåt förfärdigadt rör
för öfverföring af muntliga meddelanden, särskildt
ombord på fartyg. Oafsedt nyare elektriska och
mekaniska orderöfverföringsapparater användas
där alltjämt, åtminstone som reserv till dessa,
talrör. För att påkalla uppmärksamhet i talröret
används antingen en hvisselpipa i hvarje rörända eller
elektrisk ringledning. Jfr Akustisk telegraf och Ljud, sp. 851.
C. K. S.
Talscen, skådebana, där endast ”talpjäser”
uppföras, i motsats till opera- l. lyrisk scen.
 |
| Urft-talsperre vid Gemünd i Westfalen, den största i Europa, anlagd af O. Intze. |
Talsperren, ty. ("dalspärr"), kallas höga
dammbyggnader i Tyskland och Schweiz, för uppdämning
af vattendrag, så att i dalgången ofvan dammen bildas
en större reservoar att tjäna som
utjämningsmagasin för vattenkraftanläggningar,
för kommunala vattenledningsverk och andra
bevattningsanläggningar eller som skydd mot
öfversvämningar. Stundom tjänar samma talsperre
flera af dessa syften. Dammarna, som i regel
utföras af betong eller stenmurverk, äro ofta
mycket höga och äro stundom i plan bågformade —
s. k. hvalfdammar. Liknande dammanläggningar finnas
bl. a. äfven i Nord-Amerikas förenta stater, särskildt
de västra, där de benämnas storage-dams. Mycket stora
landområden bli vanligen genom sådana dammar satta
under vatten; de ekonomiska fördelar, som vinnas
genom dämningen, äro det oaktadt ofta synnerligen
stora i förhållande till värdet af de dränkta
markerna. Jfr Damm, Intze, O., och Sjöreglering.
Fmn.
Talspråk. Se Språk.
Talsymbolik. Hos de flesta folk träffar man
symboliska och mystiska tal, ”heliga tal”, som
stå i något sammanhang med folkens religiösa
tro och kult. Den grekiske filosofen Pythagoras
ansåg världsalltet vara bestämdt af tal och mått;
af den judiska och den kristna uppfattningen
uttrycktes detta så, att Gud har ordnat allt efter
mått, tal och vikt. Den kristna kyrkan fäste dock
aldrig vid talmystiken så stor betydelse, som
judarna (och äfven åtskilliga kristna sekter) gåfvo
den; exempel på densamma förekomma ock vida
ymnigare i gamla än i nya testamentet. För
medeltidens filosofiska spekulation utgjorde det ojämna
talet en sinnebild af själen och lifvet, medan det
jämna talet betecknade kroppslighetens och
jordens princip. Folkfantasien har gärna velat ge
åt hvart och ett af de tolf första talen någon
ur bibeln eller legenderna hämtad betydelse. Så
skall t. ex. 1 vara en påminnelse om den ende
Guden, 2 om Kristi båda naturer eller de två
lagtaflorna, 3 om treenigheten, 4 om evangelisterna,
5 om Kristi sår, 6 om skapelsedagarna, 7 om
sakramenten, 8 om de bebådade saligheterna, 9
om änglakörerna, 10 om budorden, 11 om de elfva
tusen jungfrurnas martyrdöd, 12 om apostlarna.
1 häntydde på Guds enhet och kyrkans enhet.
2, som går jämnt upp i alla jämna tal, var
hos pythagoréerna en symbol för materien i
bemärkelse af en mot uranden (enheten) motsatt
princip, hvilken de äfven betecknade som
mångfalden eller det, som sönderfaller oändligen i
åtskillnader. I den kristna symboliken (där dualismen
fick träda tillbaka för triniteten) utmärkte
2-talet dels motsatserna himmel och helvete (eller
himmel och jord), dygder och laster o. s. v.,
dels Kristi båda naturer, gamla och nya test.,
profeter och apostlar, lagens två taflor, kärleken
till Gud och till nästan m. m.
3, summan af det första ojämna och det första
jämna talet, är gudomens tal. Om dess heliga
och mystiska betydelse hos flera af forntidens
kulturfolk finnas vittnesbörd i mytologierna. Bland
de äldste indiske gudarna stodo tre främst: Agni,
Indra och Varuna, och äfven den bramanska
religionsformen räknade tre högsta gudar: Brahma,
Viṣṇu och Çiva. Om triaderna i den egyptiska
gudaläran se Egypten (sp. 1470). I grekernas
mytvärld finner man bl. a. tre ödesgudinnor,
tre gracer och tre gånger tre muser. Den
fornnordiska gudaläran har triaderna Oden—Höner—Loke
och Oden—Vile—Ve, hvarjämte de
förnämsta nornorna äro tre. I det keltiska
druidväsendet spelade 3-talet en viktig roll. Enligt
olika folks sägner härstamma människorna från
Noaks, från Hellens, från Mannus’ tre söner.
Judarna hade tre dagliga bönetider, och för
högtidlighetens skull bugade man sig eller välsignade
trefaldt. Tre voro de tillbedjande konungarna,
graderna i nådens ordning samt de s. k. teologiska
dygderna: tro, hopp och kärlek (därför tre
ingångar till kyrkan, tre trappsteg till altaret
o. s. v.). — I allmänhet betecknar 3-talet ett
afslutadt helt: början, midt, slut (progress,
kulmen, regress), och man säger också ordspråksvis
”tre ting äro vissa”, ”alla goda ting äro tre”.
I Västerlandets vetenskap infördes tredelningen
af Pythagoras och öfvergick till nyplatonikerna,
hvilkas spekulation däröfver hade inflytande på
den kristna treenighetsdogmens utbildning. I den
tyska filosofien har triadmetoden, gynnad redan
af Kant, intagit en viktig plats hos Hegel (tes,
antites, syntes) samt ledt till en godtycklig
schematism, som bragt den s. k. dialektiska metoden
i misskredit.
4 är världens tal: väderstrecken, årstiderna,
elementen, världsåldrarna (perioderna mellan
skapelsen — syndafloden — Mose — Kristus —
tidens ände), och lifvets åldrar äro fyra. Men
det världsliga är alltid öfverstråladt och
genomträngdt af det gudomliga (se nedan under 7 och
12), och så blir 4-talet ofta en symbolisk bärare
af det heliga. Fyra äro de s. k. världsliga
kardinaldygderna (se d. o.). Ärkeänglarna, de större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfch/0203.html
