Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallin (Thallin) - Tallinna - Tallis, Thomas - Tallis - Tallith - Tallium - Tallkott - Tallkottkörteln - Tallkåda - Tallmesen - Tallmo - Tallmätaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alkaloid af sammansättningen C9 H9 (OCH3) NH, eller
parametoxitetrahydrokinolin, framställes, enligt
Skraups metod genom upphettning af paraaminoanisol
med paranitroanisol, glycerin och svafvelsyra
(jfr Kinolin), och den bildade produktens
reduktion med tenn och saltsyra. Tallin bildar
färglösa kristaller (rombiska oktaedrar), som
smälta vid 42° och ega en om kumarin erinrande
lukt. Det är lösligt i vatten, alkohol och eter
samt ger med syror kristalliserande salter,
hvilkas lösningar af järnklorid färgas intensivt
gröna; däraf namnet tallin (af grek. thallein,
grönska). Tallin har febernedsättande, antiseptiska
och jäsningshämmande egenskaper. Sulfatet,
som bildar långa, färglösa kristallnålar,
har därför fått användning som läkemedel.
K. A. V—g.
Tallinna, estniska namnet på Reval.
Tallis l. Tallys [tå’liṡ], Thomas, engelsk tonsättare,
"den engelska kyrkomusikens fader", f. omkr. 1510,
d. 23 nov. 1585, hoforganist hos konungarna Henrik
VIII och Edvard VI samt drottningarna Maria och
Elisabet, erhöll 1575 jämte sin lärjunge W. Bird
ett uteslutande privilegium för 21 år på tryck af
musikverk. Det första han då tryckte var en samling
Cantiones, innehållande 16 motetter af honom själf och
18 af Bird. I Hawkins’ och Burneys musikhistorier
samt Barnards "Selected church musick" (1641)
o. a. samlingar finnas stycken af honom, och flera
"Services", "Anthems" och "Hymns" äro i nyare tid
omtryckta. I motsats mot den samtida nederländska
skolans ytterligt invecklade kontrapunktik äro T:s
sångsatser genomskinligt klara, och dock kunde han
glänsa med sådana konststycken som det sjustämmiga
Miserere eller motetten Spem in alium för 8 olika
femstämmiga körer.
A. L. (E. F—t.)
Tallis. Se Tallith.
Tallith (hebr., hölje), i den judiska ritualen Tallis,
bönschalen, som enligt föreskrift i 4 Mos. 15 af
mosaiska trosbekännare skall bäras öfver dräkten vid
offentlig gudstjänst.
Tallium, Thallium (af grek. thallein, grönska,
med hänsyn till det gröna ljus, som metallens
glödande gas utsänder), kem., ett af Crookes
(se d. o.) och Lamy samtidigt (1861) upptäckt
metalliskt grundämne, som finnes, ehuru till mycket
små mängder, tämligen allmänt utbredt i mineralriket
i svafvelkis, zinkblände, i vismut-, kvicksilfver-
och antimonmalmer samt i lepidolit, karnallit och
i flera mineralvatten. Det enda mineral, i hvilket
tallium till någon betydande mängd ingår, är crookesit
(se d. o.), en förening af silfver, koppar, tallium
och selen. Råämnet för talliumextraktion utgöres af
det slam, hvilket, vid förarbetning af talliumhaltiga
kiser, i svafvelsyrefabrikerna afsätter sig
i blykamrarna (s. k. "flugstaub"). Metallen,
som lätt reduceras ur oxiderna, är blygrå, tung
(eg. v. 11,8), mjukare än bly samt oxideras
hastigt i luften och löses i utspädda syror under
vätgasutveckling. Den smälter redan vid 290° och kan
vid rödglödgningstemperatur destilleras i syrefri
atmosfär. Upphettas metallens gas till glödgning,
utsänder den ett intensivt grönt ljus och ger ett
af en grön linje utmärkt spektrum. Äfven talliums
föreningar färga lågan starkt grön. Metallen,
hvars atom vikt är 204,0 och tecknas Tl, förekommer
i föreningar på två mättningsstadier, nämligen som envärdigt och
trevärdigt tallium. Som envärdigt liknar tallium
dels alkalimetallerna af kaliumgruppen, dels silfver
och bly; som trevärdigt påminner det om vismut. Det
envärdiga tallium ger med syre oxiden Tl2O, som
är svart, smälter vid 300° och förflyktigas vid
upphettning. I olikhet med alla andra tunga metallers
oxider är den lättlöslig i vatten under bildning af
hydratet Tl · OH, blekt gula kristallnålar, hvilka i
lufttomt rum eller vid 100° genom förlust af vatten
öfvergå till talliumoxid. Hydratets lösning liknar de
kaustika alkaliernas. Talliumsalterna, som i regel
äro färglösa, äro isomorfa med kaliumsalterna och
ganska giftiga. Talliumklorid är, liksom klorbly,
en hvit, i vatten svårlöslig fällning. Talliumjodid
är gul, nästan olöslig. Talliumkarbonatet är, i
olikhet med karbonater af alla andra metaller utom
alkalimetallerna, tämligen lösligt i vatten, och
lösningen reagerar alkaliskt. Tallium-seskvioxid,
Tl2O3, erhålles genom metallens förbränning i
syrgas och är ett olösligt, mörkbrunt pulver, som
vid glödning sönderdelas i syre och talliumoxid.
P. T. C. (K. A. V—g.)
Tallkott, bot. Se Coniferæ, pl. I, och Tall.
Tallkottkörteln, anat. Se Hjärnan, sp. 830.
Tallkåda. Se Kåda.
Tallmesen, en benämning på talltitan l. gråmesen
(se Mesarna, sp. 204).
Tallmo, bot. Se Mo, sp. 761, och Tall.
Tallmätaren, Bupalus (Fidonia) piniarius, zool.,
en till underordn. mätarfjärilar, Geometræ, hörande
fjäril, hvars larv stundom uppträder som skadedjur på
tall. Hannen har kamformiga antenner och brunsvarta
vingar, tecknade med aflånga, gulhvita fläckar;
honan har trådformiga antenner och gulbruna vingar med
ett par mer eller mindre tydliga mörka tvärband samt
mörk spets på framvingarna (se afbildning i Skogens
skadeinsekter pl. I, fig. 3). Vingbredden 30—35
mm. Larven är grön med tre hvitaktiga längslinjer
utefter ryggen och en gul linje utefter hvardera
sidan, dess längd omkr. 35 mm. Puppan är brun med
en enkel spets i bakre kroppsändan. Tallmätaren är
allmän i tallskog i hela Sverige. Den fullbildade
insekten uppträder under juni och förra hälften af
juli, då fjärilarna med hastig flykt ses flyga omkring
på dagen, ofta midt i det starkaste solskenet. Honan
lägger sina ägg i rader på tallbarren. Efter ett par
veckor utkläckas larverna, äta af barren och äro
på hösten fullvuxna, då de förpuppa sig i jorden
under mossa och skogsaffall. Puppan, som ligger
utan någon inspinning, öfvervintrar och ger fjäril
följande år. I mindre och praktiskt taget oskadligt
antal torde denna fjäril förekomma i hvarje större
tallbestånd. Den visar somliga år massförökning och
kan då kaläta stora skogssträckor. Som den i sitt
lefnadssätt ej erbjuder några vidare angreppspunkter
för skogsmannens åtgärder, är en tallmätarhärjning
mycket svår att bekämpa. Metoderna för denna insekts
bekämpande äro desamma, som försökts, då det gäller
tallflyet (se d. o.). Som tallmätarlarvens ätperiod
infaller så sent på året, att knopparna för nästa år
hunnit utbildas, bruka kalätna tallar följande året
få ny barrskrud, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
