Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talleyrand - Tallfamiljen - Tallflyet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en utvidgning af det fransk-ryska förbundet,
eggade T. i stället Alexander att ej visa sig
tillmötesgående. Ehuru Napoleon ej kände hela vidden
af T:s "förräderi", fattade han dock misstankar,
och i jan. 1809 beröfvade han under uppenbara tecken
af onåd T. öfverstekammarherrevärdigheten. T. blef
nu fast besluten att störta Napoleon, och efter
krigshändelsen 1813—14 var hans stund kommen. Han vann
de förenade monarkerna för en bourbonsk restauration
med bevarande af den inre ordning revolutionen gett
Frankrike, förmådde senaten att afsätta Napoleon,
att upprätta en provisorisk regering, för hvilken
T. trädde i spetsen, och att 6 april 1814 erkänna
Ludvig XVIII som Frankrikes konung. Denne antog
visserligen ej den konstitutionella författning,
som T. låtit senaten utarbeta, men han förmåddes att
genom en oktrojerad "karta" ge gällande kraft åt
de däri uttalade grundsatserna. Af Ludvig utnämnd
till utrikesminister, lyckades T. genom freden
i Paris 30 maj 1814 utverka, att Frankrike fick
behålla åtminstone en del af sina eröfringar från
revolutionskrigen. På detta diplomatiska mästerstycke
följde ett ännu mera lysande, när T. på kongressen
i Wien ej blott häfdade sitt besegrade fosterlands
rätt att deltaga i rådslagen om Europas ordnande, utan
ock sprängde det stora förbundet mot Frankrike, i det
han förmådde England och Österrike att med Frankrike
förena sig till ett hemligt förbund (3 jan. 1815)
mot Ryssland och Preussen. Napoleons återkomst från
Elba korsade emellertid alla hans beräkningar. Efter
segern vid Waterloo (1815) ville makterna straffa
Frankrike för "de hundra dagarna" (se d. o.). T.,
som medverkat till aktförklaringen mot Napoleon,
sökte förgäfves göra gällande, att kriget förts mot
usurpatorn och ej mot Frankrike; detta land måste dock
underkasta sig den förödmjukande andra Parisfreden
(20 nov. 1815). T. behöfde ej sätta sitt namn
under fredsfördraget, ty i onåd hos Alexander för sin
verksamhet i Wien och utan stöd hos Ludvig XVIII, hade
han 24 sept. s. å. nedlagt sitt ministerämbete. Han
återfick emellertid nu öfverstekammarherreplatsen och
erhöll af konungen öfver Båda Sicilierna furstendömet
Dino i st. f. Benevent, som han förlorat genom
Napoleons fall, samt af Ludvig XVIII titeln hertig af
T.-Périgord och ärftlig pärsvärdighet. Efter afskedet
tycktes T:s politiska roll skola vara utspelad,
men ännu en gång kom han att hålla händelsernas
trådar. Anseende sig otacksamt behandlad af
Bourbonerna och missnöjd med Karl X:s reaktionära
politik, blef han en af de verksammaste arrangörerna
af 1830 års revolution (se Julirevolutionen) och
afgick därefter på en synnerligt viktig beskickning
till England (1830—35). Genom denna skaffade han
i England ett stöd för Ludvig Filips tron, bidrog
kraftigt till, att Belgiens själfständighet och
neutralitet erkändes af stormakterna (se Belgien),
och åvägabragte (1834) ett förbund mellan Frankrike,
England, Spanien och Portugal till skydd för
det konstitutionella statsskicket på Pyreneiska
halfön. — Kring hans dödsläger utkämpades ett nästan
diplomatiskt intrigspel rörande villkoren för hans
fullständiga (slutligen åvägabragta) försoning med
den katolska kyrkan (se Dupanloup).
En af världshistoriens största diplomater, var T. en
mästare i den diplomatiska förställningskonsten och
använde den fullkomligt hänsynslöst. Han har också
blifvit kallad "mannen med de två ansiktena",
och själf har han yttrat, att "människan har
språket för att kunna dölja sina tankar". Samma
fördomsfrihet röjde sig ock i det obesvärade sätt,
hvarpå han öfvergick ur en styrelses tjänst i
en annans, men all denna principlöshet spelade
dock öfver ett fast underlag af fosterlandskärlek
och statsinstinkt. När republiken, kejsardömet och
Bourbonerna genom oduglighet eller måttlöshet syntes
honom bryta mot ett sundt statslif, öfvergaf han dem,
och skräckväldet tjänade han aldrig. Själf har han
förklarat sin ombytlighet så, att det var landet,
ej styrelserna, som han ansåg sig skyldig trohet. I
det enskilda lifvet var T. i hög grad spirituell, och
en mängd kvicka och bitande yttranden citeras efter
honom. Han efterlämnade vidlyftiga memoarer. Ett
utdrag ur dessa utgafs 1838, och 1891—92 utgaf
hertigen af Broglie Mémoires du prince de T., hvilkas
autenticitet delvis bestridts. G. Pallain har utgett
hans Correspondance diplomatique från London 1792
(1889), såsom direktoriets utrikesminister (1890),
med Ludvig XVIII under Wienkongressen (1881) och
under ambassaden i London 1830—34 (1891). Lettres
inédites de T. à Napoleon (1800—09) äro utgifna af
P. Bertrand (1889) och under fälttåget till Marengo
af Boulay de la Meurthe (1892). Bland biografier
öfver T. märkas Mignets i "Portraits et notices"
(1889), H. Lytton Bulwers i "Historical characters"
(1868), Sainte-Beuves i "Nouveaux lundis" (1878),
A. Sorels i "Essais d’histoire et de critique"
(1883; 3:e uppl. 1908) och F. Loliées (i svensk
öfv. 1915). Angående hans förhållande till Napoleon se
A. Vandal, "Napoléon et Alexandre I" (1891—96, flera
nya uppl.), samt A. Sorel, "Europé et la révolution
française" (dlr 6—8, 1903—04), och aug. hans roll
under julirevolutionen K. Hallendorff, "De franska
Bourbonernas fall" (1905).
S. B.
Tallfamiljen, bot. Se Pinaceæ.
Tallflyet, Panolis piniperda (griseovariegata),
zool., en till underordn. nattflyn, Noctuæ,
hörande fjäril, hvilken gjort sig känd som en
svår skadeinsekt på tall. Den fullbildade fjäriln
(se Skogens skadeinsekter, pl. I, fig. 1) har
framvingarna brunröda med två hvitaktiga, oftast mer
eller mindre sammanhängande fläckar nära framkanten,
bakvingarna gråbruna. Vingbredden är 30—34 mm. Larven
är grönaktig med 3—5 hvita längslinjer utefter ryggen
och en gulröd sidolinje tätt ofvan fötterna; längden
omkr. 35 mm. Puppan är glänsande brun med två taggar
i bakkroppens spets; den ligger i jorden utan någon
inspinning. Tallflyet förekommer ej sällan i södra
och mellersta Sverige. Fjäriln flyger tidigt på våren,
vanligen i första hälften af maj månad. De grönaktiga
äggen läggas i rader på tallbarren, i regel högt
uppe i trädkronorna af medelålders tallbestånd. De
nykläckta larverna visa sig vanligen i slutet af
maj eller början af juni, äta friskt af barren och
äro vanligen fullvuxna i slutet af juli eller början
af aug., då de undergå förpuppning i jorden. Puppan
öfvervintrar. Tallflyet visar somliga år massförökning
med åtföljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
