Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1463-1464 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syrakusa - Syr-Darja - Syre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare hjälp hos Gelon (se d. o.), envåldshärskaren
i Gela, hvilken begagnade detta tillfälle att sätta
sig i besittning af högsta makten (omkr. 485). Gelon
gjorde S. till sin hufvudstad och förstorade det
i hög grad genom att dit öfverflytta invånarna
i andra städer. Han efterträddes i regeringen
af sin broder Hieron (478–467) och denne af en
tredje broder, Thrasybulos, hvilken dock redan 466
förjagades. S. fick nu en demokratisk författning,
hvilken med ringa afbrott egde bestånd i öfver 60
år. Men då S. angrep de joniska städerna på Sicilien
(Leontinoi och Segesta), ledde detta till inblandning
från Atens sida (från 427). 415–413 f. Kr. belägrades
S. af atenarna (se Nikias) och bragtes till en
början i stort trångmål, men lyckades slutligen med
understöd af spartanerna under Gylippos’ befäl att
tillintetgöra den fientliga hären. Kort efter råkade
det i krig med kartagerna, hvilka fattat fast fot på
Sicilien, och den för detta krig valde befälhafvaren
Dionysios (se d. o.) lyckades uppsvinga sig till
envåldshärskare (406 eller 405), i hvilken egenskap
han kvarstod till sin död (367). Kriget mot kartagerna
fördes med växlande framgång, men f. ö. verkade
Dionysios med kraft och framgång för att utvidga
och stärka sitt äfven till delar af Syd-Italien
utsträckta välde och förvandlade sin hufvudstad till
en utomordentligt stark fästning. Hans son Dionysios
d. y., som saknade faderns duglighet och hand-


Fig. 3. Tiodrachmersmynt l. dekadrachmon från
Syrakusa omkr. 400 f. Kr., ett bland antikens vackraste mynt,
af stämpelsnidaren Euainetos. (På åtsidan Persefones hufvud omgifvet
af delfiner, på frånsidan segrande fyrspann och undertill vapen.)

lingskraft, fördrefs två gånger, först (356) af
Dion, sedan (344) af Timoleon, och S. var därefter
åter för en tid republik. En ny en våldshärskare
fick det i Agathokles (se d. o.), hvilken liksom
Dionynysios begagnade sin ställning som befälhafvare
öfver krigsmakten till att grunda en militärdespoti
(317–289). De af Agathokles med kraft tillbakaslagne
kartagerna framträngde år 279 ända till S., som måste
påkalla hjälp af konung Pyrrhos i Epirus. Under de
efter dennes aftåg följande oroligheterna kom högsta
makten i händerna på Hieron II, hvilken under en
lång och glänsande regering (269–215) som trogen
bundsförvant stod på romarnas sida samt därigenom
tryggade sitt rikes fred och inre förkofran. Hans
sonson och efterträdare, Hieronymos, slöt sig till
kartagerna, hvilket hade till följd, att S. blef af
romarna under Marcellus efter en långvarig belägring
eröfradt och utplundradt (212). Äfven under romerskt
välde fortfor S., som den romerske pretorns
residensstad, att vara Siciliens hufvudort. Dess välstånd
och folkmängd tyckas dock hastigt ha aftagit, så att
redan under Augustus nybyggare måste ditsändas. Under
medeltiden var det, liksom det öfriga Sicilien,
en tummelplats för stri-


Fig. 4. Katedralen i Syrakusa.

derna mellan bysantiner, sarasener, franker och
normander. S. är numera säte för en ärkebiskop
och (sedan 1865) hufvudort i prov. Siracusa, som
omfattar södra hörnet af Sicilien, 3,735 kvkm.,
476,765 inv. (1911). Kommunen S. hade s. å. 40,835
inv. Märkliga byggnader äro katedralen (fig. 4),
byggd på grundvalen af ett doriskt tempel och med
begagnande af dess kolonner, arkeologiska museet,
några medeltidspalats och en från medeltiden
härrörande mindre fästningsbyggnad på sydspetsen
af ön. Det upptar nu endast ön Ortygia, hvaremot
de öfriga delarna af det forna stadsområdet bilda
ett nästan öde ruinfält. Litt.: Luebbert, "Syrakusa
zur zeit des Gelon und Hieron" (1875), Privitera,
"Storia di Siracusa antica e moderna" (1878 ff.),
Holm och Cavallari, "Topografia archeologica de
Siracusa" (1884; tysk bearb. "Die stadt Syrakus im
alterthum", 1887), Giliano, "Storia di Siracusa
antica" (1911), samt litt. till art. Sicilien.
A. M. A.

Syr-Darja, flod. Se Sir-Darja 1.

Syre, Oxyge’nium, kem., ett icke-metalliskt


Framställning och uppsamling af syrgas.
(T. v. kalium-klorat i den upphettade glaskolfven,
t. h. uppsamlingsflaska.)

grundämne, som först upptäcktes af Scheele (se
d. o., sp. 977) före 1773 (möjligen redan 1771)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>