Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sylarna - Sylf - Sylformig - Sylg - Sylhet - Syllaba anceps - Syllabisk skrift - Syllabus - Syllar - Syllepsis - Syllik - Syllogism - Syllsvamp - Sylow, Peter Ludvig Mejdell - Sylpappa - Sylskaftet - Sylt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla med stor regelbundenhet dela sig i två
armar. Största bredden är omkr. 8 km. Emedan
Sylarna äro de intressantaste och högsta högfjäll
i Sverige nedanför de lapska mera otillgängliga
jättarna och erbjuda en hänförande öfverblick af
högfjällsnatur, ha de på senare tid blifvit mycket
besökta af turister. Vägen tages på svenska sidan
från Enafors järnvägsstation uppför Handölsån, förbi
turistföreningens station (turiststuga, omkr. 25
sängplatser, och förarstuga) vid Enaälfven till
massivets norra del, Sylskaftet (1,523 m.) i Norge,
hvarefter man följer kammen mot s. till Lillsylen
(1,704 m.) innanför svenska gränsen och
den branta Storsylen (1,762 m.) på norska sidan,
och en sydligare på själfva gränsen belägen topp
(1,766 m.), som af några författare uppges vara den
egentliga Storsylen, öster därom ligga snömassor
och djupast ned i dalkitteln en liten sjö med
ultramarinblått vatten, begränsad mot s. af Lillesylen
(1,710,6 m.) l. Storsola (vid en
vinkel af riksgränsen, men på norska sidan), hvilken
tillhör Ekorrdörrens (1,130 m.) norra vägg. Ö. om
Storsola ligger Sylpappa (1,518 m.). Andra
vägar äro ock utmärkta på den förträffliga karta
(skala 1 : 100 000), som af E. Peterson-Berger
utarbetats för Sv. turistföreningens räkning
öfver Snasahögarna–Sylfjällen–Helagsfjället (2:a
uppl. 1917). I Norge hysas planer på att anlägga en
nationalpark på den norska sidan af Sylarna, och i
Sverige är man ej främmande för tanken på en liknande
åtgärd på svenska sidan.
Sylf (fr. sylphe; ordet är af outredt ursprung),
manlig luft-ande (se Elementarandar). – Sylfid,
kvinnlig luftande; i bildlig bemärkelse späd
kvinnogestalt med lätta, behagfulla rörelser. Adj. sylfidisk.
Sylformig, Syllik, bot., säges om ett organ, som
från bredare bas jämnt afsmalnar till en hvass
udd, t. ex. bladen hos Subularia (däraf namnet).
G. L-m.
Sylg, nord. myt., en af de tolf underjordiska floder,
som upprinna ur brunnen Hvergelmer (se d. o.).
Sylhet [silhe’t], Strihatta. 1. Distrikt
i Assam, division Surma valley, gränsande i
n. och v. till Bengalen. 13,954 kvkm. 2,472,671
inv. (1911). Distriktet ligger i den bördiga
Surmadalen, är till större delen en jämn slätt,
genomskuren af ett nätverk af floder och kanaler,
har präktiga skogar och producerar företrädesvis ris
och te. – 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, på högra
stranden af Surma. 13,893 inv. (1901). Tillverkning
af möbler, mattor, elfenbens- och musselarbeten. Flera
högre läroanstalter.
Sy’llaba a’nceps, lat. Se Anceps.
Syllabisk skrift (af lat. sy’llaba, grek. syllabe,
stafvelse), stundom syllabarisk skrift,
stafvelseskrift. Se Skrift, sp. 1206. –Syllabisk sång,
mus., kallas i motsats till melismatisk en sång,
hvari hvarje ton motsvaras af en stafvelse.
Sy’llabus, lat., förteckning, betecknar särskildt
en till påfven Pius IX:s ryktbara encyklika af 8
dec. 1864 fogad förteckning på samtidens förmenta
irrläror. Jfr Encyklika.
Syllar, bygnk. 1. Underliggande bjälkar i allmänhet
och särskildt sådana, som tjäna till underlag
för en vägg af resvirke. – 2. Järnv. Se
Järnvägssyllar. 1. O. A. B.*
Sylle’psis, grek., gramm., två stafvelsers
sammandragning till en; (som grammatisk figur) ett
predikats hänföring till två eller flera subjekt,
som äro af olika person, numerus och genus.
Syllik, bot. Se Sylformig.
Syllogism (lat. syllogi’smus, grek. syllogismo’s,
eg. sammanräkning), log., slutledning (se
d. o.). – Syllogismus cornutus, lat.,
hornslut. Se Slutledning, sp. 1482. – Syllogistik,
slutledningslära. - Syllistisk, som har
form af slutledning.
Syllsvamp, bot. Se Lentinus.
Sylow, Peter Ludvig Mejdell, norsk matematiker,
f. 12 dec. 1832 i Kristiania, lektor i matematik
och naturvetenskap vid Fredrikshalds latinskola
1858–98, sedan 1898 e. o. professor vid Kristiania
universitet, infördes redan som student af O. J. Broch
i studiet af Jacobis arbeten om de elliptiska
funktionerna, Galois’ teori om de algebraiska
grupperna och i synnerhet N. H. Abels verk. Som
själfständig forskare och matematisk upptäckare är
S. känd särskildt genom det efter honom uppkallade
teoremet, som han utvecklade första gången i en serie
föreläsningar vid universitetet 1862–63, i hvilka
han tog E. Galois till utgångspunkt. Resultatet
af sina egna forskningar nedlade S. i sin berömda,
till omfånget lilla afh. Théorémes sur les groupes
de substitutions (i Clebschs "Mathem, annalen",
1872). Ovansklig förtjänst om den matematiska
vetenskapen har S. inlagt genom att – tills, med
S. Lie (se d. o.) – samla de på många håll spridda, då
delvis ännu blott i manuskript föreliggande "Oeuvres
complètes de Niels Henrik Abel" (2 bd, 1881) och på
norska statens uppdrag och bekostnad utge dem. Till
Abel-jubileets festskrift 1902 författade han äfven
öfversikten Abels studier og hans opdagelser,
och vacker är hans nekrolog Sophus Lie .... en
fortegnelse över hans videnskabelige arbeider (i
"Archiv for matem. og naturvid.", 1899). S. blef 1894
filos, doktor honoris causa vid Köpenhamns universitet
och är led. af Videnskapsselsk. i Kristiania (1868).
K. V. H.
Sylpappa. Se Sylarna.
Sylskaftet. Se Sylarna.
Sylt (fr. confitures) kallas alla slags frukter, bär,
blad, blommor, stjälkar och aromatiska rötter samt
fruktskal och fruktsafter, som man med socker hopkokt
till nödig tjocklek, för att de, behörigt förvarade,
skola hålla sig någon längre tid. Dit höra ock
marmelader, geléer och fruktsirap. Sockret måste vara
af bästa beskaffenhet, om syltet skall bli riktigt
godt. Bland de olika arterna af sylt må nämnas sådant
af citron-, apelsin- eller pomeransskal, af angelika-
eller rabarberstjälkar, af ananas, melon, gurkor,
vattenmelon, lingon, med eller utan päron, äpplen,
paradisäpplen, körsbär, vinbär, krusbär, hallon,
björnbär, jordgubbar, smultron, hjortron, åkerbär,
mullbär, blåbär, tranbär, berberis, nypon, valnötter,
törnrosblad, kastanjer och gröna tomater. Om marmelad
se d. o. Gelé kokas med så mycket socker, att den
kall stelnar; den göres af alla slags bär och frukt,
i synnerhet äpplen och körsbär. Äfven af rosor,
luktvioler, orangeblommor och röda nejlikor kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
