Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syd-Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef Herbert Gladstone, W. E. Gladstones son, det
första unionskabinettet bildades af Botha med Smuts
som inrikes-, Hertzog som justitie- och Fischer som
jordbruksminister. Parlamentsvalen i sept. gåfvo
det under namnet nationalister reorganiserade
holländsk-afrikanska partiet 13 rösters majoritet
öfver alla öfriga grupper; den nya senatens president
blef förre presidenten i Oranjefristaten, Reitz. I
konungens namn öppnades parlamentet 4 nov. af hertigen
af Connaught, och lifliga lojalitetsbetygelser
kännetecknade den rundresa han därpå företog i S. En
på milissystemet byggd härordning genomfördes 1912;
frågan om bidrag från S. till brittiska flottans
underhåll förvärrade de meningsbrytningar inom
regeringen, som framkallats af general Hertzogs
föraktfulla och utmanande tal mot det engelska
folkelementet i S. Botha ombildade dec. 1912 sin
ministär med Smuts som finans- och försvarsminister;
J. W. Sauer blef Hertzogs efterträdare som minister
för justitie- och infödingsärenden, hvarpå Hertzog,
understödd af general De Wet, alltmer markeradt
framträdde som hetsig motståndare till Botha
inom sydafrikanska partiet. En långvarig strejk
bland de hvite arbetarna vid grufvorna i Transvaal
sommaren 1913 nödgade regeringen att påkalla hjälp af
rikstrupper för ordningens upprätthållande, och nya
restriktioner mot invandringen af inder framkallade
stark jäsning bland inderna i Natal och klagomål
från Indien hos riksregeringen. En järnvägsstrejk
(jan. 1914) och i samband därmed utbruten storstrejk
(febr.) föranledde regeringen att häkta strejkledarna
och utvisa 10 af dem från S. (de fördes i hemlighet på
en ångare till England). Parlamentet beviljade efter
stormiga debatter regeringen indemnitet för dessa
kraftåtgärder. General Hertzog bildade (jan. 1914)
ett eget sydafrikanskt nationalistparti och gick
efter Världskrigets utbrott allt längre i öppet
förkunnad fientlighet mot allt brittiskt. Bothas
beslut att sända en eröfringsexpedition till Tyska
Sydväst-Afrika föranledde unionstruppernas högste
befälhafvare, general Beyers, att (sept.) afgå,
hvarpå Botha själf öfvertog befälet. Kort därpå
utbröt en liten boerresning bland trupperna vid
Kapkoloniens nordvästra gräns under ledning af
öfverstelöjtnant Maritz. Hans lilla skara blef
26 okt. slagen vid Kakamas, och själf flydde han
sårad in på tyskt område. Farligare var den resning,
som i slutet af okt. utbröt i norra Oranjefristaten
och västra Transvaal under ledning af De Wet och
Beyers. Botha slog (12 nov.) De Wets trupper;
äfven Beyers’ insurgentskaror tillfångatogos och
skingrades snart. Beyers drunknade under flykten
(9 dec.), och De Wet togs till fånga (2 dec.),
hvarefter generalguvernören lord Buxton kunde
inrapportera, att upproret var till ända. Antalet
boer, som tillfångatagits eller gett sig, uppgick till
7,000. Under Världskrigets gång ha boerna sedermera
fullbordat eröfringen af Tyska Sydväst-Afrika
samt tagit väsentlig andel, en tid under general
Smuts’ personliga ledning, i ockupationen af Tyska
Öst-Afrika. Den kraftigt brittiska politik, som
under kriget förts af Botha och Smuts (naturligtvis
äfven med stöd af den unionistiska oppositionen i
parlamentet, hvilken efter Jameson sedan 1912 ledts
af sir Th. Smartt), har bland vida kretsar
af boerbefolkningen väckt blandade känslor, och
som vanligt har general Hertzog ofta framträdt
som missnöjets språkrör. I Natal och särskildt i
Rhodesia har krigsentusiasmen däremot varit desto
allmännare.
Litt.: Om S:s geografi se C. P. Lucas
och H. E. Egerton, "Geography of South and East
Africa" (1904), S. Passarge, "Südafrika,
eine landes-, volks- und wirtschaftskunde" (1908),
samt
F. H. Hatch och G. S. Corstorphine, "The geology of
South Africa" (2:a uppl. 1909). Om flora och fauna
se F. T. Thiselton-Dyer, "Flora capensis" (7 bd,
1896–1900), W. L. Sclater, "The fauna of South
Africa" (4 bd, 1900–01), och R. Marloth,
"Das Kapland ... pflanzengeographisch dargestellt"
(1908). För etnologi och arkeologi se D. Kidd,
"The essential kafir" (1904), G. W. Stowe, "The
native races of South Africa" (1905), R.
N. Hall, "Prehistoric Rhodesia" (1909),
och J. P. Johnson, "Prehistoric period in
South Africa" (1910). Bland den ytterst rikhaltiga
litteraturen om S:s historia må främst
nämnas G. Mc Call Theal, "History and ethnography
of Africa south of the Zambesi from 1515 to 1795"
(3 bd, 1907–10) och "History of South Africa from 1795
to 1872" (4:e uppl., 5 bd, 1916), samt C. P. Lucas,
"Historical geography of the british colonies, South
Africa" (2 bd, reviderad uppl. 1915), samt vidare
följande arbeten: F. W. Garrett och E. J. Edwards,
"The story of an african crisis" (1897), A. Seidel,
"Transvaal, die südafrikanische republik"
(1898), R. Kjellén, "Den sydafrikanska frågan"
(i "Göteborgs högskolas festskrift tillägnad
konsul O. Ekman", 1898), C. P. Lucas, "The
history of South Africa to the Jameson raid" (1899),
sir P. Fitzpatrick, "The Transvaal from within"
(s. å.), J. Bryce, "Impressions of South Africa"
(2:a uppl. s. å.), H. Cloete, "The great
boer trek" (s. å.), V. Söderberg, "Den
sydafrikanska krisens historiska förutsättningar"
(i "Hist. tidskr.", 1899) och "Holländare
och engelsmän i Sydafrika" (1900), E. A. Pratt,
"Leading points in south african history" (s.
å.), P. Botha, "From boer to boer and englishman"
(s. å.), "Times’ history of the war in South Africa"
(7 bd, 1900–09), H. v. Lenk, "Die geschichte
Transvaals von der gründung des staates bis zur
wahl des präsidenten Paul Krüger, 1852–1883"
(1902), V. Markham, "The new era in South Africa"
(1904), W. J. Leyds, "The first annexation
of Transvaal" (1906; tysk uppl. 1907), "History
of the war in South Africa" (4 bd,
1906–10; officiell brittisk publikation),
sir G. Lagden, "The basutos" (1909), R. H.
Brand, "The union of South Africa" (s. å.),
W. B. Worsfold, "The union of South Africa" (1912),
"Lord Milner’s work in South Africa 1897–1907"
(1913) och "The reconstruction of the new
colonies under lord Milner, 1902–1905" (2 bd,
s. å.), A. W. Tilley, "South Africa, 1486–1913"
(1914), samt S. T. Plaatje, "Native life in South
Africa before and since the european war and the
boer rebellion" (1916). Bibliografi: S. Mendelssohn,
"Bibliography of books relating to South Africa" (2
bd, 1910). – Jfr äfven under Boerkriget, Kapkolonien
och Rhodesia anförd litteratur. V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
