Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärta - Svärtan - Svärtaån - Svärtningskurva - Svärtsläktet - Svärtuna - Sväty Martin - Svölgen - Sy - Sya - Syagrius - Sybaris - Sybarit - Sybel, Heinrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven bedrefs vid S. 1854 nedlades dock all
bruksrörelse, men Förola grufva bearbetas ännu af
ett grufbolag. Efter Danckwardt egdes S. af Störning,
som anlade Stafsjö och Virå bruk, ärfdes af dennes
måg G. T. von Berchner och förblef i hans släkts ego
till slutet af 1700-talet, då det testamenterades till
öfverste P. Schönström. Sedan 1837 har det gått genom
flera händer och betydligt förminskats. Nuv. egaren
är d:r A. Blackert.
Svärtan, zool. Se Andfåglar, sp. 960-961.
Svärtaån, vattendrag i sydöstra delen af Södermanland,
utgör aflopp för Likstammen i Daga och Rönö härad
(10,8 kvkm., 25 m. ö. h.) och Runnviken (5,7 kvkm.,
5 m. ö. h.), som upptar afloppen från Ludgosjön,
Eknaren (3 kvkm., 12 m. ö. h.) och Kappstasjön,
bildar fall vid Tufvekvarn och Svärta samt faller
ut i Sjösafjärden n. ö. om Nyköping. Afståndet
från Likstammen till utloppet är omkr. 32 km.,
nederbördsområdet 350 kvkm.
Svärtningskurva, fot. Se Sensitometri.
Svärtsläktet, Oedemia, zool. Se Andfåglar,
sp. 959-961.
Svärtuna. Se Svärta 1.
Sväty Martin. Se Turocs Szent-Márton.
Svölgen, en imposant norsk fors i den trånga, klippiga
klyfta, hvarigenom älfven Gula (se d. o.) flyter
fram vid Dröilierne mellan järnvägsstationerna
Eidet och Holtaalen, S. Trondhjems amt.
K. V. H.
Sy. Se Sömnad.
Sya, socken i Östergötlands län, Vifolka härad. 1,677
har. 636 inv. (1917). Annex till Östra Tollstad,
Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt.
Syagrius var den siste själfständige romerske
maktinnehafvaren i Gallien. Hans fader Ægidius hade
först som romersk ståthållare och magister militum
innehaft landet n. om Loire till Somme, med Soissons
som hufvudstad, men efter kejsar Majorianus’ död
(461) gjort sig oafhängig i detta område och kallades
af de germanske inkräktarna af det öfriga Gallien
"romarnas konung". S., som efterträdde fadern 464,
blef 486 angripen af frankernas konung Klodvig
och slagen nära Soissons. Han flydde därefter
till västgotakonungen Alarik II i Toulouse, men
blef (487) utlämnad till Klodvig och afrättad.
(J. C.)
Sybaris, fordom stad i södra Italien (Stor-Grekland),
vid Tarentinska viken, mellan floderna Crati och
Sibari. S., den äldsta grekiska kolonien i denna
trakt, anlades 720 f. Kr. af akéer. Genom omnejdens
utomordentliga bördighet höjde det sig snart till
stor rikedom och makt. Det hade en omkrets af 9
km. och anlade flera nya kolonier (Poseidonia,
Laos, Skidros m. fl.). Dess invånares lyx och
veklighet nådde den höjd, att ordet sybarit
blef en vanlig beteckning för en vekling eller
vällusting. I slutet af 500-talet f. Kr. råkade
emellertid staden i en strid med Kroton, hvilken
ledde till S:s fullständiga förstöring 510 f. Kr. Af
italienska regeringen ha sedan 1879 undersökningar
anställts för att utforska stadens läge. Jfr Thurioi.
(J. F. N.)
Sybarit. Se Sybaris.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
