Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svälttullar - Svämbildning - Svämlera - Svämsand - Sväng - Svängapparater - Svängbom - Svängbro - Svängbågen - Svängbädden - Svängdörr - Svängel - Svängflagga - Svängfärja - Svänghjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slagord, innebärande, att tullar på lifsmedel, speciellt
spannmålstullar, genom den därigenom förorsakade
prisförhöjningen, kunna tvinga de fattigare klasserna
till en sådan inskränkning i konsumtionen af dessa
nödvändighetsvaror, som kan bli liktydig med verkligt
umbärande, under det de, om tullarna ej funnes
och prisen därigenom blefve billigare, skulle
kunna fullt tillfredsställa sitt behof af desamma.
Å. W:son M.
Svämbildning, geol., detsamma som
alluvialbildning. Se Alluvium.
Svämlera, geol. Se Alluviallera.
Svämsand, geol. Se Alluviallera.
Sväng, dansk. Se Polska.
Svängapparater. Se Mediko-mekanisk gymnastik,
sp. 1447.
Svängbom, skpsb, (se fig. till art. Kölhala),
fyrkantig balk (c), som vid ett fartygs kölhalning
utlägges genom en port i fartygssidan å den
sida, som ej skall nedtryckas; från dess yttre
ända, som erhåller under- och sidostöttning af
hanfotssurrningar, går lofginan (b), till öfra
ändan af masten, som härigenom blir stöttad.
&. N. (C. K. S.)
Svängbro. Se Bro, sp. 194.
Svängbågen, sjö i Simonstorps socken, Östergötlands
län, 67 m. ö. h., 2,8 kvkm., ett egendomligt
formadt bäcken, bestående af två smala, nord-sydliga
vattenfyllda dalstråk och ett dem förenande, något
bredare öst-västligt mellanparti. Aflopp mot s. till
Vekmangen och vidare genom Grafversforsån i Kvillinge
till Bråviken.
Svängbädden. Se Sinnessjukvård, sp. 642.
Svängdörr. Se Snickeri, sp. 118 med fig.
Svängel, körk. Se Fordon.
Svängflagga. Se Signal, sp. 437.
Svängfärja, skpsb. Se Färja.
Svänghjul, maskinb., hjul med jämförelsevis stor
tyngd, ofta betydande dimensioner och ansenlig
vinkelhastighet, tjänande till att reglera
energi- eller arbetsomsättningen i företrädesvis
sådana maskiner, som ha en periodiskt föränderlig
gång, men som icke desto mindre skola i hvarje
tidsmoment kunna afge ett åtminstone praktiskt
taget konstant energibelopp. Ett belysande exempel
på nyttan af svänghjulets användning erbjuder en
encylindrig kolfångmaskin, afsedd att drifva en
elektrogenerator i en belysningsanläggning. På det
att de elektriska lamporna skola kunna ge ett stadigt
ljus, måste ångmaskinen drifva generatorn med en
nästan konstant vinkelhastighet. En encylindrig
kolfångmaskin utan svänghjul kan icke åstadkomma
den afsedda rotationsrörelsen. Ty då kolfven i
densamma står vid den ena eller andra vändpunkten i
cylindern eller m. a. o. då den befinner sig i den
"döda punkten" eller maskinen står "på centrum", så
äro kolfstångens, vefstakens och vefvens medellinjer
parallella; ångtrycket på kolfven har då icke någon
förmåga att verka vridande på axeln, kraften må vara
huru stor som helst. Denna kraft kan då icke heller
öfverföra något arbete till kolfven och sålunda
icke heller till den med generatorn sammankopplade
axeln. Om därefter axeln på ett eller annat sätt
vrides ur nämnda läge, så bildar vefstaken med vefven
en viss vinkel, och då uppstår en vridningsverkan
på axeln. Denna verkan är emellertid för den afsedda
energiöverföringen otillräcklig, så länge kolfven ej
aflägsnat sig mera
afsevärdt från ändläget, men är däremot vida större
än erforderligt är, då kolfven passerar det
mellersta partiet af cylindern. Saknaden af det
energireglerande svänghjulet gör, att kolfven i
ett ryck kastas från den ena ändan af cylindern
till den andra, hvarefter den kvarblir där. Är
däremot axeln försedd med ett svänghjul, ställer
sig saken väsentligen annorlunda. Om kolfven vid
ångans pådragning befinner sig på ett visst afstånd
från vändpunkten, öfverför ångan arbete på kolfven,
och axeln och hjulet försättas i rotation. Det
tunga hjulet fortsätter på grund af trögheten (se
d. o.) att gå rundt, äfven då kolfven kommer till
vändpunkten, och maskinen blir i följd häraf förd
öfver centrum. Sedan axeln gjort några omlopp, har den
rätta hastigheten blifvit uppnådd; då kan belastningen
tillkopplas, och därefter börjar den egentliga
energiregleringen. Under det att kolfven passerar
den mellersta delen af kolfslaget, påskyndas hjulets
rörelse; den ökade hastigheten medför en tillväxt i
dess rörelseenergi, kinetiska energi, s. k. "lefvande
kraft" (se Kinetisk energi). När därefter kolfven
kommer in emot den andra vändpunkten och sedan går
ifrån densamma, minskas hjulets hastighet i någon
mån, hvilket har en energiurladdning till följd;
under densamma afger hjulet till generatorn i
det närmaste den energimängd, som är för en exakt
enformig rotation erforderlig. Laddningen i och
urladdningen ur hjulet följa sedan på hvarandra
för hvarje kolfslag, under det att dess hastighet
successivt i viss mån ökas och minskas. Har hjulet
ett stort tröghetsmoment och är dess hastighet
betydande, så kunna högst ansenliga effektbelopp,
hundratals kilowatt l. tiotusentals meterkilogram
i sekunden upptas och afges. Svänghjulet tjänar
i vissa fall äfven som energiregulator vid
intermittent rörelse. Exempel härpå erbjuder det
efter uppfinnaren benämnda
Ilgneraggregatet, en vid de moderna grufspelen förekommande
användning af ett af en jämförelsevis svag motor
under pauserna drifvet svänghjul, som därvid laddas
med ett högst betydande energibelopp, hvilket
sedan genom urladdning under uppfordringsperioden
kommer till nyttig användning. Ett annat exempel
på svänghjulets användning vid intermittent rörelse
erbjuder ett med svänghjul försedt valsverk, drifvet
af en jämförelsevis svag motor. Då motståndet under
valsningen är större än det, som motorn ensam kan
öfvervinna, minskas hastigheten i viss mån. Därvid
eger en energiurladdning rum ur svänghjulet, och
denna är ej sällan så betydande, att den till det
utvalsade ämnet öfverförda effekten uppgår till fem,
sex, ja, än flera gånger den effekt, som motorn
ensam kan afge. Under den därpå följande pausen
i valsningen tas motorns arbete i anspråk för
hjulets laddning, under det att dess hastighet
uppdrifves på nytt. Märkas bör, att svänghjulet
icke kan alstra energi; detsamma är icke något
perpetuum mobile; det afger den energi det
upptagit, hvarken mer eller mindre. Dess tyngd
orsakar emellertid ökad lagerfriktion, och dess
storlek och hastighet föranleda ett ej ringa
luftmotstånd; uppstående vibrationer åstadkomma
ock förluster. Men ehuru dess användning alltså
alltid medför en viss förlust, så är dock i ett
flertal fall svänghjulet en nödvändig regulator.
O. E. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
